Citat:
Nå, nu ska jag försöka börja på min beskrivning av jordens egenskaper, det som har gjort det möjligt för så mycket liv att existera på jorden. Det första vi måste titta på är den beboeliga zonen.
Den beboeliga zonen
Allt liv på jorden är totalt beroende av flytande vatten. Visst finns det många livsformer som lever på torra land, till exempel människan, och det finns livsformer som lever nästan hela sina liv i luften, men alla är totalt beroende av flytande vatten. Vi kan ju själva tänka oss hur länge vi skulle klara oss om vi inte fick något att dricka.
Vattnet på jorden är flytande mellan 0 och 100 grader Celsius. Och eftersom jordens medeltemperatur är omkring 16-17 grader, så är det mesta av vattnet på jorden flytande, om också inte allt. Det finns ju stora mängder is vid jordens båda poler, speciellt vid Sydpolen. Men det mesta av vattnet på jorden är ju flytande.
Därför tänkte sig astronomerna att det finns någonting som kallas för den beboeliga zonen (the habitable zone), där genomsnittstemperaturen på planetens yta ligger mellan 0 och 100 grader Celsius, så att vatten kan vara flytande där.
Avståndet och storleken på den beboeliga zonen beror på egenskaperna hos den stjärna som planeten kretsar kring. På den här bilden kan ni se att den beboeliga zonen, markerad i grönt, är större för större och hetare stjärnor än för små och svala stjärnor, och den beboeliga zonen ligger också längre bort från stjärnan ju större och hetare den är. Innanför den beboeliga zonen är det för varmt för att vatten ska kunna vara flytande på planetens yta, och utanför den beboeliga zonen är det för kallt.
Men varför ligger inte Venus och Mars inom den beboeliga zonen?
Länge har vår västerländska civilisation tänkt sig att planeten Mars är beboelig. Visserligen förstod man att Mars måste vara kallare än jorden, eftersom den ligger längre bort från solen än jorden, men man trodde ändå att den skulle vara varm nog för liv. Den amerikanske amatörastronomen Percival Lowell tyckte sig se ett stort nätverk av kanaler på Mars, och kring sekelskiftet år 1900 hade många människor i Europa och USA blivit övertygade om att Mars var en beboelig och en bebodd planet, som var beroende av sina kanaler för sin vattenförsörjning.
År 1898 skrev den brittiske författaren H.G. Wells en science fiction-roman kallad Världarnas krig (The War of the Worlds), som handlar om hur de avancerade och elaka marsvarelserna tröttnar på sin egen planet och åker till jorden i en massa rymdskepp för att ta över jorden med sin överlägsna teknologi. År 1938 gjordes en radiodramatisering av den här romanen, och när den sändes i radio drabbades hundratusentals amerikaner av panik och flydde från städerna för att undkomma de hemska marsianerna.
Men sen dess har USA och även Europa skickat flera olika sonder till Mars, och numera vet vi att det inte finns några som helst kanaler på Mars (och inga marsmänniskor heller). Det finns visserligen uttorkade flodfåror, så astronomerna är övertygade om att det en gång har funnits flytande vatten på Mars, men det var mycket länge sen. Vart tog vattnet vägen?
Mars befinner sig inte heller inom den beboeliga zonen, för planeten är för kall. Dess medeltemperatur är minus 55 grader. Det förekommer visserligen ganska ofta under den marsianska sommaren att temperaturen stiger över noll vid ekvatorn, men genomsnittstemperaturen är alldeles för kall. Läs mycket om klimatet på Mars på engelska här, och googla själv fram det på svenska om du är intresserad.
Vad gäller Venus, så fanns det länge förhoppningar om att även Venus kunde ligga inom den beboeliga zonen. Man begrep visserligen att Venus måste vara mycket hetare än jorden, eftersom den ligger betydligt närmare solen än vad jorden gör, men det fanns förhoppningar om att dess yttemperatur skulle ligga omkring 80-90 grader Celsius, så att vatten ändå skulle kunna vara flytande där. Och på jorden finns det heta källor där extremofila bakterier trivs i sådana temperaturer.
Men till astronomernas förskräckelse fann de att Venus är, bokstavligen, ett hett helvete. Temperaturen på markytan är omkring 400 grader Celsius, och lufttrycket är omkring 80-90 gånger större än lufttrycket är på jordytan. Att stå på Venus yta skulle vara som att befinna sig djupt, djupt ner i ett helvetiskt hav av flytande lava. Venus är, åtminstone med alla mått som vi kan tänka oss, en helt obeboelig planet.
Uppenbarligen ger inte placeringen inom den beboeliga zonen alla svaren till varför en planet kan vara beboelig eller inte. Ett viktigt svar handlar om planetens atmosfär. Men det får jag skriva om nästa gång.
Den beboeliga zonen
Allt liv på jorden är totalt beroende av flytande vatten. Visst finns det många livsformer som lever på torra land, till exempel människan, och det finns livsformer som lever nästan hela sina liv i luften, men alla är totalt beroende av flytande vatten. Vi kan ju själva tänka oss hur länge vi skulle klara oss om vi inte fick något att dricka.
Vattnet på jorden är flytande mellan 0 och 100 grader Celsius. Och eftersom jordens medeltemperatur är omkring 16-17 grader, så är det mesta av vattnet på jorden flytande, om också inte allt. Det finns ju stora mängder is vid jordens båda poler, speciellt vid Sydpolen. Men det mesta av vattnet på jorden är ju flytande.
Därför tänkte sig astronomerna att det finns någonting som kallas för den beboeliga zonen (the habitable zone), där genomsnittstemperaturen på planetens yta ligger mellan 0 och 100 grader Celsius, så att vatten kan vara flytande där.
Avståndet och storleken på den beboeliga zonen beror på egenskaperna hos den stjärna som planeten kretsar kring. På den här bilden kan ni se att den beboeliga zonen, markerad i grönt, är större för större och hetare stjärnor än för små och svala stjärnor, och den beboeliga zonen ligger också längre bort från stjärnan ju större och hetare den är. Innanför den beboeliga zonen är det för varmt för att vatten ska kunna vara flytande på planetens yta, och utanför den beboeliga zonen är det för kallt.
Men varför ligger inte Venus och Mars inom den beboeliga zonen?
Länge har vår västerländska civilisation tänkt sig att planeten Mars är beboelig. Visserligen förstod man att Mars måste vara kallare än jorden, eftersom den ligger längre bort från solen än jorden, men man trodde ändå att den skulle vara varm nog för liv. Den amerikanske amatörastronomen Percival Lowell tyckte sig se ett stort nätverk av kanaler på Mars, och kring sekelskiftet år 1900 hade många människor i Europa och USA blivit övertygade om att Mars var en beboelig och en bebodd planet, som var beroende av sina kanaler för sin vattenförsörjning.
År 1898 skrev den brittiske författaren H.G. Wells en science fiction-roman kallad Världarnas krig (The War of the Worlds), som handlar om hur de avancerade och elaka marsvarelserna tröttnar på sin egen planet och åker till jorden i en massa rymdskepp för att ta över jorden med sin överlägsna teknologi. År 1938 gjordes en radiodramatisering av den här romanen, och när den sändes i radio drabbades hundratusentals amerikaner av panik och flydde från städerna för att undkomma de hemska marsianerna.
Men sen dess har USA och även Europa skickat flera olika sonder till Mars, och numera vet vi att det inte finns några som helst kanaler på Mars (och inga marsmänniskor heller). Det finns visserligen uttorkade flodfåror, så astronomerna är övertygade om att det en gång har funnits flytande vatten på Mars, men det var mycket länge sen. Vart tog vattnet vägen?
Mars befinner sig inte heller inom den beboeliga zonen, för planeten är för kall. Dess medeltemperatur är minus 55 grader. Det förekommer visserligen ganska ofta under den marsianska sommaren att temperaturen stiger över noll vid ekvatorn, men genomsnittstemperaturen är alldeles för kall. Läs mycket om klimatet på Mars på engelska här, och googla själv fram det på svenska om du är intresserad.
Vad gäller Venus, så fanns det länge förhoppningar om att även Venus kunde ligga inom den beboeliga zonen. Man begrep visserligen att Venus måste vara mycket hetare än jorden, eftersom den ligger betydligt närmare solen än vad jorden gör, men det fanns förhoppningar om att dess yttemperatur skulle ligga omkring 80-90 grader Celsius, så att vatten ändå skulle kunna vara flytande där. Och på jorden finns det heta källor där extremofila bakterier trivs i sådana temperaturer.
Men till astronomernas förskräckelse fann de att Venus är, bokstavligen, ett hett helvete. Temperaturen på markytan är omkring 400 grader Celsius, och lufttrycket är omkring 80-90 gånger större än lufttrycket är på jordytan. Att stå på Venus yta skulle vara som att befinna sig djupt, djupt ner i ett helvetiskt hav av flytande lava. Venus är, åtminstone med alla mått som vi kan tänka oss, en helt obeboelig planet.
Uppenbarligen ger inte placeringen inom den beboeliga zonen alla svaren till varför en planet kan vara beboelig eller inte. Ett viktigt svar handlar om planetens atmosfär. Men det får jag skriva om nästa gång.
Mars ligger inom den beboeliga zonen. Att mars inte är en levande planet är pga planeten själv, inte pga dess plats i solsystemet. Flytta mars närmare solen och den tunna atmosfären skulle bara bli allt tunnare pga den ökade solstrålningen. Det är mars massa som är problemet: den är för liten. Inte tillräcklig massa för att ha en varm, flytande kärna som regenererar atmosfäriska gaser; ingen varm, flytande kärna som alstrar ett kraftigt magnetfält och, största problemet av alla; mars massa är för låg för att hålla kvar en tät atmosfär. Om venus, däremot, bildats där mars är så skulle venus sett väldigt mycket ut som jorden med hav och tempererad atmosfär. Att mars blev en så tanig liten planet som den blev är pga Jupiter som svultit mars på material. Det är även jupiter som är orsaken till att asteroidbältet inte kunnat bilda en planet. Så jupiter är inte bara en hjälp för livet på jorden, jupiter är en riktig mobbare också...
