Citat:
Tanken på MG42 är att en person byter bandlådan från vänster sida, samtidigt som en annan byter pipan. När den användes som gruppkulspruta, så byttes pipan antagligen av skytten, samtidigt som laddaren bytte bandlåda eller vice versa. När man använde kulsprutan som tung kulspruta, så hade man en laddare på varje sida.
Vad gäller konceptet med GPMG, så får vi nog betrakta Madsen, som de som var först där med sin M1902, som både hade pipbytessystem, tvåfotslavett och kunde placeras på trefotslavett. Även t.ex. ZB-26/LK vz. 26 var tänkt att kunna användas på samma sätt. Det tyskarna gjorde, var att man även utnyttjade bandmatning och helt övergav produktion av tunga kulsprutor, vilket inte t.ex. Storbritannien och Tjeckoslovakien gjorde.
Citat:
Nja. Det är en luftkyld M1917, så tanken är att man vid ihållande eldgivning, ska byta pipa efter c.a. 10'000 skott/en timme. Med M1919 så måste pipan självfallet bytas mycket oftare och då blir pipbytet lite tråkigt. Inte sämre än något annat år 1919, men när vi började använda vapenfamiljen 1936, så var pipbytessystemet klart daterat och överlägsna lösningar för pipbyte fanns redan både på kommersiellt tillgängliga kulsprutor (ZB-53/TK vz. 37) och på kulsprutegevär (FN Mle D/kg m/37, samt ZB vz. 26/LK vz. 26).