Citat:
Nej jag ser inte ner på högre lärande, högre lärande är essentiellt för mänskligt intellekt och något vi bör sträva efter att utveckla. Min poäng är att dagens finanssystem bygger på vissa ideologiska övertygelser och sociala tankekonstruktioner. Det innebär en viss konformitet i hur inskolade i ämnet ser på saken, det råder ett visst paradigm.Jag ser nu att det är meningslöst att diskutera vidare med dig. Uppenbarligen förkastar du den akademiska forskningen och ser ner på högre lärande. Det som du känner är det som du tror på.
Det finns helt enkelt inget slut i makroekonomi, ingen punkt när alla lån måste vara tillbaka betalda, det finns inget hinder mot att krediter ges ut och betalas i oändligheten. Det enda praktiska slutet som finns är mänsklighetens upphörande.
Generellt brukar personer som ser det ekonomiska systemet som ett pyramidspel bedöma det utifrån sin privata mikroekonomi. För individen finns det definitivt ett slut när skulder ska lösas men det har ingen relevans på makro nivå. En nation eller ekonomisk system har inget slut, de kan i teorin fortleva för alltid, och ta upp skulder och låna ut pengar för alltid. Det är detta som tycks vara problemet för många, att allt blir så väldigt abstrakt när man ska räkna med oändlighet.
Vi behöver bostadslån idag, imorgon, om 1 år, om 10 år. om 100 år osv. Varje dag som människor går till jobbet produceras varor och tjänster som inte fanns dagen innan, och i många fall kommer de som produceras idag att finnas kvar i överskådlig tid. Följaktligen är det så att så länge människor finns och arbetar finns det underlag för en tillväxt som går mot oändligheten.
Kort och gott nationalekonomi är inte privatekonomi och man får tokiga slutsatser om man bedömer den ena efter den andra.
Det finns helt enkelt inget slut i makroekonomi, ingen punkt när alla lån måste vara tillbaka betalda, det finns inget hinder mot att krediter ges ut och betalas i oändligheten. Det enda praktiska slutet som finns är mänsklighetens upphörande.
Generellt brukar personer som ser det ekonomiska systemet som ett pyramidspel bedöma det utifrån sin privata mikroekonomi. För individen finns det definitivt ett slut när skulder ska lösas men det har ingen relevans på makro nivå. En nation eller ekonomisk system har inget slut, de kan i teorin fortleva för alltid, och ta upp skulder och låna ut pengar för alltid. Det är detta som tycks vara problemet för många, att allt blir så väldigt abstrakt när man ska räkna med oändlighet.
Vi behöver bostadslån idag, imorgon, om 1 år, om 10 år. om 100 år osv. Varje dag som människor går till jobbet produceras varor och tjänster som inte fanns dagen innan, och i många fall kommer de som produceras idag att finnas kvar i överskådlig tid. Följaktligen är det så att så länge människor finns och arbetar finns det underlag för en tillväxt som går mot oändligheten.
Kort och gott nationalekonomi är inte privatekonomi och man får tokiga slutsatser om man bedömer den ena efter den andra.
Det finansiella penningsystemet är ett pyramidspel då det imploderar om inte nya krediter tas och flödar runt i systemet, ekonomisk aktivitet. Det råder konstant kreditunderskott och finns därmed incitament för alla att nya krediter tas. Det är en ganska trivial sanning. Får man inte lära sig detta i nationalekonomi?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pyramidspel
Citat:
Ett kännetecken för ett pyramidspel är att balansräkningen är i verkligheten negativ, det finns inte täckning för utestående skulder, vilket döljs och förljugs. Så länge det finns nya kunder fungerar likviditeten men inte om kunder vill ha tillbaka sina pengar.
Detta fungerar i teorin till oändligheten, ja. Men inte i praktiken då vi har ändliga resurser för oss där vi tar ut ett ohållbart resursuttag för att stimulera denna tankeverksamhet. Det måste vara produktion och konsumtion in absurdum för att stimulera penningsystemet. Ekonomi är i sin grund hushållandet med resurser och det är idiotiskt att låta finansernas tankevärld styra hur de faktiska resurserna ska användas då det leder till misär i längden. Pengar ska vara ett instrumentellt medel för en ekonomi, inte som idag ett intrinsikalt mål för en ekonomi.
