Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Förlåt men du verkar riktigt hjärntvättad av nån lärobok.
Sparande är när man avhåller sig konsumtion.
Låneskuld är ett löfte om framtida betalning.
Amortering är återbetalning av skuld.
Konsumtion är när man betalar för sig, innan dess så brukar man resursen med löfte om framtida betalning.
Sparande och amortering är inte synonymt som du ser med ovan nämnda definitioner.
Hela den approach till ekonomi du gör uttryck för är ett vurmande för kreditexpansion vilket leder till det pyramidspel och bubbelekonomi som vi har. Visst har det fungerat, men det är inte hållbart. Precis som du säger, någon måste betala och då blir det morgondagens generationer. Helt idiotiskt system då det inte är hållbart och ger incitament för alla deltagare att det ska råda expansion i krediter och därför resursförbrukning.
Jag ser nu att det är meningslöst att diskutera vidare med dig. Uppenbarligen förkastar du den akademiska forskningen och ser ner på högre lärande. Det som du känner är det som du tror på.
Det finns helt enkelt inget slut i makroekonomi, ingen punkt när alla lån måste vara tillbaka betalda, det finns inget hinder mot att krediter ges ut och betalas i oändligheten. Det enda praktiska slutet som finns är mänsklighetens upphörande.
Generellt brukar personer som ser det ekonomiska systemet som ett pyramidspel bedöma det utifrån sin privata mikroekonomi. För individen finns det definitivt ett slut när skulder ska lösas men det har ingen relevans på makro nivå. En nation eller ekonomisk system har inget slut, de kan i teorin fortleva för alltid, och ta upp skulder och låna ut pengar för alltid. Det är detta som tycks vara problemet för många, att allt blir så väldigt abstrakt när man ska räkna med oändlighet.
Vi behöver bostadslån idag, imorgon, om 1 år, om 10 år. om 100 år osv. Varje dag som människor går till jobbet produceras varor och tjänster som inte fanns dagen innan, och i många fall kommer de som produceras idag att finnas kvar i överskådlig tid. Följaktligen är det så att så länge människor finns och arbetar finns det underlag för en tillväxt som går mot oändligheten.
Kort och gott nationalekonomi är inte privatekonomi och man får tokiga slutsatser om man bedömer den ena efter den andra.
