Citat:
Ursprungligen postat av
kejsarinnakanel
Finns t om en risk att de glamoriserar bilden av sin mamma om de inte fått träffa henne under sin uppväxt. En frånvarande förälder kan bli en superwoman i barnets fantasi. De kan tänka att hon inte är så skyldig utan ett offer...då kan det bli väldigt fel. Bättre att låta dem ses under absolut övervakning och tydliga restriktioner om att de går ut igen om hon börjar säga konstigheter.
Ja, man får hoppas att det verkligen är tydliga direktiv om hur besöken skall övervakas och hur de ska agera om hon börjar med sina manipulationer. Och, viktigt, att den övervakande personalen verkligen är stenhårda på det så det inte finns minsta risk att de låter sig påverkas av JM till att agera på annat sätt än de fått direktiv om.
Lär ju inte ha varit prio 1 för henne med besök av tvillingarna.
Det viktigaste för henne, det som ger hennes desperata, osmakliga brevskrivande - det är ju uppenbart, förstår hon inte att alla förstår det? Kanske inte, eftersom hon verkar helt nollställd när det gäller självinsikt, självkritik eller ansvarskänslor. TOTALT nollställd.
Allt handlar bara om henne själv och hennes egna behov.
Hon kräver att barnen ska göra sitt bästa för att rädda henne, DET är syftet med "besöken".
JB och DB ska dit för att hon vill ge dem direktiv om hur de ska fixa menedsvittnen osv.
Det vill hon fixa med att ge dem ett jävligt dåligt samvete, lite förtäckta hot, mutor - en mix av lite olika, lika otrevliga, detaljer. Skulle tro att de helst vill slippa denna press. Hoppas jag.
De måste också erkänna allt de känner till. Jag tror fortfarande att JB är medhjälpare i Aki-mordet och att DB har vetskap om precis hur allt gick till. De måste berätta, för sin egen skull.
Kan aldrig få ett normalt liv annars. JB verkar ju vara den som, tyvärr, är mest lik sin mor.
Kärlekslös och otrygg barndom har fått henne att knarka sig till ett beteende som bättre matchar morsan. Cynisk och känslokall. Men, om henne finns det ändå hopp, hon kan fortfarande få ett vettigare liv. För JM är ju hoppet ute för länge, länge sen.
Och tonårssonen - I brevet till Aftonbladet skrev hon att hon "aldrig kommer att förlåta åklagaren för att sonen inte har fått höra sin mammas röst på över ett år".
Och vad skulle då "mammas röst" ha framfört? Naturligtvis skuldbeläggning. "Vill du att mamma ska sitta i fängelse hela livet"? Kanske framfört med lite gråt och "mamma älskar ju dig, vill ju vara med dig". Kombination av skuldbeläggning och försök till manipulation, kanske han "mindes fel"?
Hon har använt och utnyttjat sina barn på det värsta sätt. Hon har dömt tvillingarna till ett liv där de aldrig mer får träffa sin pappa. Där de kommer att växa upp och förstå att mamma mördade pappa - för pengars skull. Där kan man snacka psykisk BARNMISSHANDEL på hög nivå.
Värst av det värsta. Och så anklagar hon åklagaren för "barnmisshandel i lagens namn".
Man baxnar.
Måste vara otroligt jobbigt för samtliga barn att i framtiden fundera på om några av mammans empatistörda gener gått vidare i arv. Det skulle kunna få den mest stabila personen i världen att ligga sömnlös. Tror att "problemen med besök, restriktioner" osv löser sig helt naturligt, så småningom.
När JM själv inser att HON inget har att vinna på några besök av barnen, så blir det inte intressant längre. Allt sådant avtar i takt med tiden. Då börjar hon att lägga sin energi på annat som kan gynna henne som försök till att sälja dagboksanteckningar, intervjuer etc till Aftonbladet m.fl.
För, det är ju så jävla synd om henne som behandlats så "illa" av rättsväsendet, som den lilla oskyldiga socionomen och 6-barnsmor som hon är. Dumma, dumma åklagaren, är bergis avundsjuk på henne, hon är ju superwoman. GÄÄÄÄÄÄSP!
Det bästa för barnen i framtiden är att hålla sig på så långt avstånd de kan från JM:s tentakler i sin egoistiska, empatistörda, ansvarsbefriade bubbla. Låta henne vara kvar där inne - själlös - alldeles för sig själv. För i den bubblan kommer hon att stanna, för alltid.