Citat:
Ursprungligen postat av
Marie-Antoinette
Jag håller med om känslan, den vuxnes känsla.
Men det är bra för alla barn att kunna relatera till ett biologiskt arv (senare i livet, men byggs upp genom tidig barndom), varifrån de krokiga tårna kommer ifrån, de korta prinskorvsfingrarna man (tyvärr) fått, eller den infernaliska stora och fula NÄSAN (jag är av skogsfinnesläkt

) .....tidig tonårstid är helt utan mercy

.
Barn har rätt till sina rötter......ändå, på gott och på ont.
Men just JM får en ju att undra......men även JMs små tvillingar kommer ju att ha samma biologiska funderingar som alla andra barn/tonåringar som inte växer upp i biofamilj.....oavsett vad mamma har gjort för hemskt.
Var sak har sin tid. För dessa små är nog värme, kärlek och trygghet det mest väsentliga just nu och där har JM ingen plats alls.
Det är lätt att se att de barn som vuxit upp utanför "hennes närvaro" också blivit de sundaste barnen, Alex och Amanda.
Om de små barnen växer upp, blir stabila och trygga samt börjar efterfråga kontakt med modern får man hantera det, men där är vi långt ifrån än.