Ayn Rand och hennes författarskap

Atlas Shrugged finns i elektronisk piratversion. Bara att ladda ner och söka automatiskt.

Har haft boken på hyllan i 2 år, men aldrig haft tid till att läsa den.
Förräns nu, äntligen! (denna boken vill jag bara läsa om jag vet att jag har tid att sträckläsa den)

Har plöjt igenom 200 sidor de senaste 2 dagarna, och jag vill verkligen inte lägga boken ifrån mig.

Tycker faktiskt att boken är riktigt bra. Jag gillar detaljerna, de utförliga beskrivningarna av personerna och dess omgivning.

Nä, läste igenom det två gånger när jag kom dit.

Hallå!
Jag kanske är i fel tråd nu...MEN!
Nu är det så här att jag vill läsa om valda delar av Och världen skälvde. Men jag förde tyvärr inga anteckningar första gången jag läste boken.
Kan jag ha så tur att någon här gjorde det?
Och då tänker jag specifikt på Francisco d'Anconias monologer.

Du var mig en fakir.
Om man anser att Rand uttryckte något essentiellt om världen vi lever i med Galts tal, så är det en sak. Men betraktat som litteratur spelar det mer roll vilken form hon ger sin idéroman. Framför allt bryter hon då mot den utmärkta journalistregeln show don't tell. När det gäller att förmedla sina idéer förlitar hon sig inte på att läsaren skall kunna uppfatta budskapet i handlingen, vilket är grundläggande för romankonsten. Istället ger hon oss ett tal, där inte ens den mest ekvilibristiske vältalare väl hade lyckats behålla åhörarnas uppmärksamhet någon längre stund.

Om man leker med tanken att Rand använder ett mycket sofistikerat och ganska subtilt berättargrepp, kan man kanske uppfatta situationen med talet som ironisk. Vad Rand vill göra är att parodiera de totalitära ideologier hon tyckte så illa om, genom att använda deras mest omhuldade kommunikationsform, talet till massan, för att ge oss sina liberala, individuella hjältars stora frihetsappell. Det är möjligt.

Istället för ett argt PM tar vi det här istället.

Jag blir lite hänförd efter att ha läst Candide nu och mindes att du kallade Rand för wannabe-upplysningsprofet och rekommenderade Candide istället. Candide är en väldigt kort bok med något självklart stoff, förutsägbar slutkläm som dessutom är ganska fattigt skriven.

Jag är nästan villig att sätta pengar på att du aldrig läst Atlas Shrugged, för det går bara inte att jämföra. En bok som skildrar livet för personer i olika sociala skikt och faktiskt följer vissa karaktärer sedan barnsben och visar vilka moment som format dem som personer. Den visar upp en helt ny revolutionerande tanke att pragmatism leder till landets förfall, lägger mark för en ny diskussion om moral och etik som binder samman tusenåriga teorier till en ny fulländad teori. Den har ett underbart stoff och känsla i varje mening och genomsyras av otroligt många, underbara detaljer. Stark metaforism och en mångbottnad handling.

Så, har du verkligen läst Atlas Shrugged eller pissar du bara på den för att det verkar vara modet?

Att jämföra Candide och Atlas Shrugged, och som råge på detta kalla Ayn Rand för wannabe är som att jämföra Harry Potter med Brott och Straff.

Vad man än kan säga om Urkällan, så har den en utmärkt inledning, inte lika bra som Gösta Berlings saga, men ändå.

Howard Roark skrattade. Han stod naken vid randen till en klippa.

Inledningen korresponderar sen med slutet. Men skrattar Howard Roark något mer i romanen?

Lite förvirrat skrivet. Men jag håller med om du menar att Candide och Brott och straff är odödliga klassiker och naturligtvis inte kan jämföras med populära bestsellers utan egentliga litterära kvaliteter, som Harry Potter och Urkällan. Som att jämföra gourmetmat med Big Mac, helt meninglöst.

Urkällan är sjukt läsvärd, personligen den jag gillar bäst av Rand.

Det är lite det jag far efter. Howark Roark är en idealbild av den skapande människan. Han är ytterst gravallvarlig hela romanen. Att Rand inleder romanen med en skrattande Howard Roark är säkert högst medvetetet. Om man inte visste bättre kunde man tro att Ayn Rand visar en humoristisk ådra här.

Urkällan tycker jag är riktigt bra. En kioskroman med idéinnehåll.

Ja, kan inte hitta det exakta citatet men jag har för mig att Ayn Rand själv skriver detta i boken någonstans:



Ja, men fanns det inte fler scener i boken med väldigt torr ironisk humor?




Tyvärr är detta den enda boken av Rand jag har läst men jag blev positivt överraskad. Även om jag kanske inte delar hennes åsikter.