tråden om löpning

Känns spontant svårt att dra ner på tempot när man är van att springa på. Blir verkligen syreupptagningen/konditionen bättre av distans pass? Eller är det mera för att spara på kroppen/ variera sig?

Syreupptagningen blir absolut bättre av lugna distanspass. Det finns en anledning till att världens främsta elitlöpare springer 15-25 mil i veckan. Anledning till det är enkel: det finns inga genvägar, vill man bli bra på att springa måste man springa mycket. Många, många mil. Men springer man dem i för högt tempo sliter det på kroppen och man blir skadad förr eller senare. Därför ska den största delen av träningen hållas i lågt tempo med relativt låg puls.

Detta gäller om man springer lite mer, i alla fall minst 5-6 pass i veckan. Ligger man på 3 pass i veckan eller mindre tror jag att man kan mer eller mindre kötta på varje pass. Det blir ändå jobbigt mentalt för de allra flesta, så unna dig ett och annat lugnt pass. Löpning ska inte vara ständig blodsmak i munnen utan även njutning.

Hm intressant jag trodde typ att man endast blev bättre av att hela tiden ge allt man kunde, dags att reformera om lite då. Dock är ju jag en som kan känna njutning av blodsmak i munnen hehe gillar att ge allt .

Vad rekommenderas då om man kör i snitt 5 pass i veckan? 2st allt vad man har & 3 långsammare kanske fast längre distans? Kanske en intervall?

Om man kör fem pass i veckan tycker jag två av dem kan vara så kallade "kvalitetspass" - blodsmak i munnen är helt okej på dessa pass och man får gärna pressa sig så mycket man orkar bara man låter kroppen vila innan och efter. Det kan vara intervallträning eller att helt enkelt springa sträckan man är van vid fast i ett klart högre tempo som man ändå klarar av att hålla hela vägen.

Ett och annat långpass > 15 km är inte fel att köra när man väl blivit van att springa lite mer. Det blir viktigare ju längre sträckor man tänker specialisera sig på, läs milen och uppåt. Här gäller det att köra i väldigt lugnt tempo, om man inte vill springa snabbare och i så fall se det som ett "kvalitetspass". Samma regel i så fall - ordentlig vila innan och efter.

När man börjar komma upp i 6-7 pass i veckan eller mer, måste man ta ner tempot ännu mer på vissa pass och se dem som aktiv vila. Men det är överkurs här kanske.

Edit: Något av det viktigaste att tänka på, speciellt när man steppar upp träningen: våga vila! Hellre ett pass för lite än ett för mycket. Lyssna på kroppen, känn efter, är du sliten måste du våga vila. Annars kommer skadorna förr eller senare.

Har ni några tips på hur man ska göra för att orka köra längre pass rent psykiskt? Har nu efter många års uppehåll återupptagit löpningen och har väl satt något informellt mål att klara milen under 40 till nästa sommar. Under tonårstiden tävlade jag i medeldistans på hyfsat hög nivå (hur hög nivå man nu kan prata om när man är 17-18) så är ganska van med att träna hårt men då som nu är problemet att jag tröttnar på att springa när jag varit igår i 30-45 minuter. Detta funkade rätt bra när jag körde medeldistans då jag inte hade (har) några problem med att köra grisiga intervaller men nu när jag dels är äldre och när målet inte längre är att springa så snabbt jag kan två varv runt en löpbana känns det ohållbart att bara köra kortare högintensiv träning.

Givetvis är det naturliga svaret till min fråga att springa långsammare, men tyvärr är det inte enbart det som är problemet. Även när jag är ute och kör lugna pass utan speciellt hög puls blir jag helt enkelt uttråkad av att springa efter 30-45 minuter. Hur ska jag göra för att 1) sluta tycka det är tråkigt att springa en längre period, alternativt 2) ge fan i att lyssna på delen i hjärnan som säger att det är för tråkigt/jobbigt?

Provat intervaller?

Absolut, tycker det helt klart är den trevligaste formen av löpträning, vilket resulterar i att det är i princip det enda jag gör. Men känns spontant som det vore sunt att bli kapabel till att springa längre distanser och inte bara köra intervaller?

Du kanske har någon kompis eller nån löparklubb som du kan köra distansträning med?

Började löpa för en månad sen och körde tre ggr i veckan, intervall ganska lugnt. För två veckor sen var jag tvungen att ta paus när jag fick väldigt ont i höger ben. Det blev ömt vid insidan av smalbenet och det gick knappt att sitta på huk.

Misstänker att min teknik kan ha ställt till det. Jag försöker jogga lätt och inte landa så tungt på fötterna, men det hjälpte tydligen inte. Jag tror inte att jag gick ut för hårt, körde inte mer än 15-25 minuter de första två veckorna.

Hur kan jag få hjälp med min löpteknik? Löplabbet? Naprapat?

Vi är nog varandras motsatser du och jag. Jag hittar på alla tänkbara ursäkter för mig själv för att slippa intervallerna.

Men prova att köra dina distanspass i varierad terräng. För mig kan det vara mycket behagligt att köra ett distanspass eller långpass på en snårig skogsstig. Lugnt tempo och en skön podcast i öronen kan också vara värt att testa.

Troligtvis begynnande benhinneinflammation. Tror inte löplabbet eller naprapat kommer att kunna hjälpa dig. Möjligtvis familjeläkaren vore ett bättre alternativ då han faktiskt kan förskriva antiinflammatoriska tabletter. I övrigt är det nog vila som gäller och därefter långsam uppbyggnad av både distans och fart.

Under mina längre och lugnare pass gillar jag att lyssna på en bra podd eller ljudbok, då blir iaf inte jag uttråkad.

Ett alternativ är att tvinga sig genom att åka kollektivtrafik, säg 15km hemifrån, och sen helt enkelt springa hem. Kanske att du fortfarande blir uttråkad men det går inte bryta.