Juristprogrammet

Vad händer ifall man utesluts som advokat? Lite som läkare blir fråntagen sin legitimation? Dvs inte kan arbeta som advokat?

Hur länge tar det då innan man får jobba igen som advokat?

Varför räknas juristprogrammet som en "exklusiv" utbildning när intagningspoängen är så låga?

Folk har dålig koll. En annan anledning är väl att juristyrken fortfarande har ett klang av "status". Här på flashback tror jag dessutom tänket går ungefär "juristprogrammet är i vilket fall inte helt jävla genomsyrat av genusvänsterradikalfeministasylaktivismstollarna".

Men som du säger är utbildningen inte särskilt exklusiv. Nästan 2000 pers tas in per år om jag räknat rätt. Det är ofta ett hårt uppvaknande för många nyblivna jurstuds när de kommer till insikten om att de faktiskt inte är särskilt speciella.

Man kan inte jobba som advokat, men "juristtiteln" kan ingen ta ifrån.
Advokaten som åkte fast för insiderbrott på Vinge fick senare anställning som notarie på tingsrätten (tror det var på Attunda). Han borde vara klar nu och kan kanske bli domare eller åklagare.
Genusvänsterradikalfeministasylaktivismstollarna har sakta börjat flytta fram positionerna på juristutbildningen. Så jävla glad att man är klar med skiten. Jag vågar inte tänka på vart utbildningen är om 10 år.

2000 pers tas in per år, men hur många tar examen varje år?

Menar du att om man blir fråntagen sin advokatexamen/advokattitel, att man aldrig får bli advokat igen? Och om man får bli advokat igen någon gång senare, när är det?

Nej, det menar jag inte. Jag kan inte svara på den frågan, för jag har ingen susning. Mejla advokatsamfundet och fråga.
info@advokatsamfundet.se
Vi väntar med spänning på svaret.

På tal om genusvänsterradikalfeministasylaktivismstollarna eventuella framryckningar på programmet... Familjerätten har börjat och herrejävlar vad vänsteråsikter bara spottas ur under seminarier.

Nu blev jag ju liten sugen på att komma och lyssna på spektaklet.
Jag ser på schemat att det är mestadels kvinnor som undervisar. Som medelålders, vit, skäggig, "kristen", heterosexuell, man bör jag hålla käften och sitta ner?

Det du antar stämmer såklart. Men det verkligt oroväckande är att majoriteten av studenterna verkar hålla med. Jag kommer inte nämna några exempel (jag är lätt att outa som det är), men det är en beklaglig utveckling.

Jag förstår inte vad det är som är så vansinnigt vänster på just familjerätten. En del genus blir det, möjligen en del jämlikhetstankar (kan också benämnas feminism om man så vill), men vänster. Nä, det köper jag inte.

Familjerätten och då främst barnrätten är ett typexempel på vänsterliberal inkonsekvens. Barnets bästa är en utgångspunkt som tydligen ska negligeras gällande homoadoptioner och inseminationer av ensamstående. Likaså kan man starkt kritisera nuvarande ordning där biologiska förälder inte skyddas tillräckligt i förhållande till ickebiologiska föräldrar.

Att hyckla ifråga om utgångspunkter för att gynna grupper av homosexuella och kvinnor (ensamstående) är typiskt vänster. Likaså att negligera det faktum att det finns ett närmast obrytbart band mellan föräldrar och dess biologiska barn.

Ah, så du menar att du har tolkningsföreträde i fråga om vad som är barnets bästa? Och ska vi koppla frågan till politiken är såvitt jag kan påminna mig de enda partier som är emot t.ex. homoadoptioner KD och SD. Med den logiken är moderaterna också vänster.

Jag blir lite nyfiken på vilka grunder du hävdar att bandet mellan ett barn och dess föräldrar är "närmast obrytbart"?

När det gäller frågan om barnets bästa har jag ingen aning om dina egna erfarenheter, men jag kan säga så mycket att av de familjer jag känner är det inte det huruvida de består av en eller två föräldrar, eller två föräldrar av samma kön, som är avgörande för om barnen mår bra. Den mest problematiska familj jag känner är ett heterosexuellt par som separerat.

Det är av stor vikt att som jurist förstå komplexiteten i familjerätten. Hur den regleras av tankar om normativititet, vilka förändras när samhällets förändras. Man måste kliva ut ur sin egen bekvämlighetszon och titta på nya företeelser utan sin egen förutfattade mening.