Citat:
Ursprungligen postat av
ottoplommon
Men en AST saknar inte empati! De förstår bara inte att läsa av andra människors känslouttryck så lätt. Om de bara förstår att någon är ledsen så är de medkännande. Det är en viktig skillnad. Att inte känna empati och att inte förstå att uttrycka empati och att ha svårt för att förstå att tolka känslouttryck hos andra människor.
Nej, du har mycket rätt i det du säger, personer inom AST VILL känna "rätt" känslor för olika situationer, men har klara svårigheter att UPPFATTA dom. Det blir därför extremt svårt vid obekanta händelser och stress, för dom har som strategi att LÄRA SIG hur man "bör" reagera och visa empati, och det fungerar i de flesta vardagssituationer. Det stjäl en massa energi, att hela tiden behöva anstränga sig för att "passa in", vilket de flesta av de elever jag möter dagligen uttrycker som jobbigt ( såklart, för de flesta är det "bara" att koppla på känslan, och agera efter den....).
Så, viljan, och behovet av, att känna och visa empati finns, men kompassen är trasig eller finns knappt alls för den riktning man ska känna mot/till ( en liten enkel metafor..). DÅ får man plugga in olika situationer.
Tillbaka till PM, han hade nog inte varit nära en avliden person, annat än möjligtvis fadern, och hade inget intränat recept på hur det skulle hanteras. Efter flera timmars funderande, gled han kanske in i sagovärlden, blev kapten Nemo, och fattade ett för den rollen nödvändigt beslut; den döda kroppen skulle få en sjöbegravning........
Jag säger inte att det är så, men har tankar om att PM KAN ha tänkt på liknade sätt. Sedan är det för honom sekundärt, att han av praktiska skäl var "tvingad" att stycka, av något skäl........
Väl iland, hade har gjort det han ansåg naturligt och "rätt", och var mest koncentrerad på det som hänt senast, att varit "tvungen" att sänka sin älskade båt. Han kopplar inte händelsekedjan, utan ser varje del för sig, också ett mycket typiskt drag för de med diagnoser inom AST.