Hej
Har lite funderingar kring den dumpning jag nyss råkat ut för. Har dejtat en kille sedan i mitten av maj. Klargjorde tidigt att jag söker seriöst och ingen kk-relation eller liknande. Vi har umgåtts rätt så intensivt (träffats 2-3 ggr i veckan, hörts varje dag) och även under semestern eftersom det stod klart nästan på första dejten att där fanns kemi av en sort jag då åtminstone inte känt någon gång förut. Allt har varit jättebra, det har flutit på och vi har båda trivts vad jag har tolkat det som och uttryckt känslor i form av handlingar och beteende. Han har dock hela tiden varit ganska osäker på sig själv och då och så bett om ursäkt för att han har liten snabel, inte är tillräckligt snygg, smart, på min nivå osv. Tyckte detta var lite udda först iof men har uppmuntrat honom och gett honom bekräftelse när detta hänt och förklarat att han är toppen, den finaste kille jag träffat och att jag inte skulle fortsatt träffa honom om jag inte gillade honom.
Han har också uttryckt att han har ett stort behov av egentid och space vilket jag gett honom eftersom jag inte vill stressa honom och spä på hans osäkerhet. När vi setts har denna osäkerhet inte alls märkts.
Han har varit så supergullig och uppträtt som att han är så kär man kan vara. Ni vet. han gör såna där saker man gör när man håller på att falla för någon: ligger och tittar på personen när den sover och smeker över panna, kinder, hår. Ligger/sitter och tvinnar mitt hår och "kelar" ömt i nacken, stryker över panna och rygg, armar. Är orolig och frågar om jag har ätit, säger att jag inte borde springa ensam i elljusspåret sent utan att han borde vara med, håller hand och kramas, kysser ömt ute bland folk, kallar en vid smeknamn, bär mina saker trots att jag inte har nåt annat i händerna, tindrar med ögonen och sitter och fånler när man sitter och pratar/äter ute, agerar lite tuppigt och reser agg när andra killar närmat sig. Att man har olika slags kyssar för olika tillfällen eller vad man ska säga. Kåt-kyssar och öm-kyssar bl a.
Och massa mer saker- ni kanske har några egna ni gör?
Vi har bitvis även pratat lite framtid och hur man vill ha det, hus, barn och sånt. Han sa att nu om jag ska sova hos honom mer så behöver han kanske köpa en större bättre säng och större täcke mm. Vi har kikat på lite hus vi gillar. Han har antytt så mkt saker om att det är vi och visat att han har mkt känslor för mig.
Aja hur som så har jag börjat känna att jag vill veta var vi står snart och ta "snacket". Gått och varit orolig för detta bl a pga av hans osäkerhet. En dag när jag var lite nere och var offline i mobilen hela dagen och vi hördes av först på kvällen tolkade han det som att jag ville avsluta allt och sluta ses. Jag tyckte det var en lite snabb och konstig reaktion och slutsats att dra när och om han inte visste min "frånvaro" berodde på. Förklarade allt från min sida och sa att det ju inte hade med honom att göra. Han blev lättad och så var det utrett nästa gång vi sågs.
Förra fredagen ville han vara hemma och ta det lugnt och fundera sa han. Vi hördes på lördagen och jag märkte att han var lite nere och frågade varför. Han hade funderat lite på oss och tyckte vi behövde prata på söndagen. Jag blev ju lite orolig och ville veta på en gång över chatten varpå han deklarerar att han kommit fram till att han inte vill fortsätta ses, han vill vara själv och ska aldrig mer dejta igen säger han. Jag får en chock och fattar ingenting. Frågar men får inte några bra svar utan möts av lite osammanhängande ord mest och ilska över att jag vill veta varför han säger så här.
I veckan har jag fått veta lite mer eftersom jag känner att vi ändå setts så länge och jag inte bara kan acceptera att bli utslängd ur hans liv över en natt. Han svarade bara att jag inte gjort nåt fel utan att det är han som inte klarar av att ha ett förhållande. Jag försökte väl peppa genom att säga att vi väl själva bestämmer hur vårt eventuella förhållande ska se ut och så vidare. Det behöver inte följa någon norm och att vi bara kan fortsätta ses kravlöst och ha kul, mysigt.
Efter nån dag kom det fram lite till eftersom jag ställer mig så frågande till varför han betett sig som om han vore kär på alla sätt och vis för att sedan bara tvärvända och aldrig vilja se mig mer. Det är förstås jättesårande och jag känner mig lurad. Varför inleda nåt med någon om man vet att man inte kan eller vill fullfölja? En sån känsla eller mönster är väl något man märker och kanske vet av sen tidigare förhållanden. Magkänslan av att allt inte är helt bra.
Han svarade att han trodde han ville vara i ett förhållande men inte gillade hur det kändes. Och hur det kändes berättade han inte.. Sen säger han dessutom att han vill ha nåt enkelt så som "in- ut sprut och sen hejdå ut genom dörren" som han sa.
I min desperation och förvirring av att aldrig få träffa honom igen så säger jag massa dumt och att jag kan tänka mig att ha nåt sånt med honom för att få träffa honom på nåt vis och för att jag är så jäkla attraherad av honom. Säger att vi kan testa iaf, umgås kravlöst. Men nej vill han inte ha nåt sånt heller.. Han blir irriterad och ber mig lägga ned annars kommer han blockera mig på chatten.
Dubbelt förvirrad är jag nu och förstås ledsen varpå jag säger en del konstiga saker i affekt, som man ofta gör. Tänker att om han blockerat mig så kan jag skriva av mig ärligt och hur hjärtat. Så det blir bara ärligt vad jag tycker och tänker. Att han agerat lite taskigt som tagit det så här långt och sen berätta via chatt att han vill sluta ses.
Han fortsätter dock att läsa vad jag skriver men svarar inte eftersom jag nu förmodligen är ett jobbigt fruntimmer bara. Ber honom att ta bort bilder jag skickat osv.
Skickar ett "sista meddelande" där jag skriver att han betytt mkt för mig och gjort mig lycklig, att jag uppfattat att han varit det med, att jag tycker han är värd att satsa på och vill ha något tillsammans med honom men efter hans förutsättningar och att om han känner att klarar ett förhållande, ändrar sig så vet han var jag finns. Avslutar med "ha det fint <3".
Tankar och kloka ord? Ska jag vänta lite, finns det nåt mer man kan säga till någon som inte vill? Eller bara släppa den finaste jag träffat hittills och försöka gå vidare? Det känns sorgligt, är paff och ledsen men även arg då jag känner mig lurad.
Har lite funderingar kring den dumpning jag nyss råkat ut för. Har dejtat en kille sedan i mitten av maj. Klargjorde tidigt att jag söker seriöst och ingen kk-relation eller liknande. Vi har umgåtts rätt så intensivt (träffats 2-3 ggr i veckan, hörts varje dag) och även under semestern eftersom det stod klart nästan på första dejten att där fanns kemi av en sort jag då åtminstone inte känt någon gång förut. Allt har varit jättebra, det har flutit på och vi har båda trivts vad jag har tolkat det som och uttryckt känslor i form av handlingar och beteende. Han har dock hela tiden varit ganska osäker på sig själv och då och så bett om ursäkt för att han har liten snabel, inte är tillräckligt snygg, smart, på min nivå osv. Tyckte detta var lite udda först iof men har uppmuntrat honom och gett honom bekräftelse när detta hänt och förklarat att han är toppen, den finaste kille jag träffat och att jag inte skulle fortsatt träffa honom om jag inte gillade honom.
Han har också uttryckt att han har ett stort behov av egentid och space vilket jag gett honom eftersom jag inte vill stressa honom och spä på hans osäkerhet. När vi setts har denna osäkerhet inte alls märkts.
Han har varit så supergullig och uppträtt som att han är så kär man kan vara. Ni vet. han gör såna där saker man gör när man håller på att falla för någon: ligger och tittar på personen när den sover och smeker över panna, kinder, hår. Ligger/sitter och tvinnar mitt hår och "kelar" ömt i nacken, stryker över panna och rygg, armar. Är orolig och frågar om jag har ätit, säger att jag inte borde springa ensam i elljusspåret sent utan att han borde vara med, håller hand och kramas, kysser ömt ute bland folk, kallar en vid smeknamn, bär mina saker trots att jag inte har nåt annat i händerna, tindrar med ögonen och sitter och fånler när man sitter och pratar/äter ute, agerar lite tuppigt och reser agg när andra killar närmat sig. Att man har olika slags kyssar för olika tillfällen eller vad man ska säga. Kåt-kyssar och öm-kyssar bl a.
Och massa mer saker- ni kanske har några egna ni gör?
Vi har bitvis även pratat lite framtid och hur man vill ha det, hus, barn och sånt. Han sa att nu om jag ska sova hos honom mer så behöver han kanske köpa en större bättre säng och större täcke mm. Vi har kikat på lite hus vi gillar. Han har antytt så mkt saker om att det är vi och visat att han har mkt känslor för mig.
Aja hur som så har jag börjat känna att jag vill veta var vi står snart och ta "snacket". Gått och varit orolig för detta bl a pga av hans osäkerhet. En dag när jag var lite nere och var offline i mobilen hela dagen och vi hördes av först på kvällen tolkade han det som att jag ville avsluta allt och sluta ses. Jag tyckte det var en lite snabb och konstig reaktion och slutsats att dra när och om han inte visste min "frånvaro" berodde på. Förklarade allt från min sida och sa att det ju inte hade med honom att göra. Han blev lättad och så var det utrett nästa gång vi sågs.
Förra fredagen ville han vara hemma och ta det lugnt och fundera sa han. Vi hördes på lördagen och jag märkte att han var lite nere och frågade varför. Han hade funderat lite på oss och tyckte vi behövde prata på söndagen. Jag blev ju lite orolig och ville veta på en gång över chatten varpå han deklarerar att han kommit fram till att han inte vill fortsätta ses, han vill vara själv och ska aldrig mer dejta igen säger han. Jag får en chock och fattar ingenting. Frågar men får inte några bra svar utan möts av lite osammanhängande ord mest och ilska över att jag vill veta varför han säger så här.
I veckan har jag fått veta lite mer eftersom jag känner att vi ändå setts så länge och jag inte bara kan acceptera att bli utslängd ur hans liv över en natt. Han svarade bara att jag inte gjort nåt fel utan att det är han som inte klarar av att ha ett förhållande. Jag försökte väl peppa genom att säga att vi väl själva bestämmer hur vårt eventuella förhållande ska se ut och så vidare. Det behöver inte följa någon norm och att vi bara kan fortsätta ses kravlöst och ha kul, mysigt.
Efter nån dag kom det fram lite till eftersom jag ställer mig så frågande till varför han betett sig som om han vore kär på alla sätt och vis för att sedan bara tvärvända och aldrig vilja se mig mer. Det är förstås jättesårande och jag känner mig lurad. Varför inleda nåt med någon om man vet att man inte kan eller vill fullfölja? En sån känsla eller mönster är väl något man märker och kanske vet av sen tidigare förhållanden. Magkänslan av att allt inte är helt bra.
Han svarade att han trodde han ville vara i ett förhållande men inte gillade hur det kändes. Och hur det kändes berättade han inte.. Sen säger han dessutom att han vill ha nåt enkelt så som "in- ut sprut och sen hejdå ut genom dörren" som han sa.
I min desperation och förvirring av att aldrig få träffa honom igen så säger jag massa dumt och att jag kan tänka mig att ha nåt sånt med honom för att få träffa honom på nåt vis och för att jag är så jäkla attraherad av honom. Säger att vi kan testa iaf, umgås kravlöst. Men nej vill han inte ha nåt sånt heller.. Han blir irriterad och ber mig lägga ned annars kommer han blockera mig på chatten.
Dubbelt förvirrad är jag nu och förstås ledsen varpå jag säger en del konstiga saker i affekt, som man ofta gör. Tänker att om han blockerat mig så kan jag skriva av mig ärligt och hur hjärtat. Så det blir bara ärligt vad jag tycker och tänker. Att han agerat lite taskigt som tagit det så här långt och sen berätta via chatt att han vill sluta ses.
Han fortsätter dock att läsa vad jag skriver men svarar inte eftersom jag nu förmodligen är ett jobbigt fruntimmer bara. Ber honom att ta bort bilder jag skickat osv.
Skickar ett "sista meddelande" där jag skriver att han betytt mkt för mig och gjort mig lycklig, att jag uppfattat att han varit det med, att jag tycker han är värd att satsa på och vill ha något tillsammans med honom men efter hans förutsättningar och att om han känner att klarar ett förhållande, ändrar sig så vet han var jag finns. Avslutar med "ha det fint <3".
Tankar och kloka ord? Ska jag vänta lite, finns det nåt mer man kan säga till någon som inte vill? Eller bara släppa den finaste jag träffat hittills och försöka gå vidare? Det känns sorgligt, är paff och ledsen men även arg då jag känner mig lurad.