Citat:
Ursprungligen postat av
plofs
1. Eftersom han blev häktad i sin utevaro hade det underlättat att han tagit sig till Sverige för att låta sig förhöras. Ev hade han släppts med reseförbud.
Det hade underlättat om Marianne förhört inom två veckor i september 2010 istället för att komma med vaga undanflykter som att det fanns andra hon ville förhöra först och att just Gehlin var sjuk(skriven). Det hade underlättat om Marianne agerat skyndsamt och utforskat alternativ. Det anses faktiskt viktigt att förhöra snabbt i den här typen av mål, men det prioriterade inte Marianne.
Citat:
2. Polis och åklagare har även andra angelägenheter än JA vilket kan ge fördröjning av tiden för förhör
Nja, Marianne hade nog inte särskilt många andra fall på gång där hon var förundersökningsledare, och under den tid hon såsade på och vägrade förhöra JA så lät hon förhöra en hel del andra personer, bland annat de två journalisterna DB och JW. Det var tydligen viktigare för henne att förhöra dem än den misstänkte. I väntan på att förhöra JA har hon låtit genomföra gud vet hur många förhör i fallet, minst 8-9 med SW (fram till våren 2013, kanske fler efter det) och även AA verkar ha klagat på att det aldrig tar slut, så gissningsvis har även hon förhörts flitigt även om det ännu inte finns någon advokaträkning som avslöjar hur många gånger.
Mer talande än så är att Claes Borgström var mäkta upprörd över att Finné inte förhörde omedelbart efter helgen då anmälan gjordes. Han gormade på om att det betydde att hon var alltför upptagen för att vara lämplig att syssla med fallet och han ville ha henne utbytt.
(Borgström var förstås skitsur på Finné efter att hon la ner den återupptagna förundersökningen för Quick cirka tre månader tidigare, vilket ledde till att Bergwall äntligen friades från en felaktig morddom, den första i raden av åtta skulle det visa sig. Som Bergwalls försvarsadvokat hade Borgström nämligen argumenterat för att hans klient var skyldig och skulle dömas!)
Finné lyckades ändå, trots påstådd upptagenhet, förhöra Assange inom tio dagar efter att hon tog över. Borgström gnällde sen aldrig över att Marianne såsade på med förhören och förundersökningen, trots att Marianne var mer än tvåhundra resor värre än Finné och inte lyckades förhöra Assange ens inom 2000 dagar efter att hon tog över som förundersökningsledare. Vilket misslyckande av Marianne! Men det håller Borgström käft om, för då är det inte längre Finné - som han hyser agg mot - som håller i brottsutredningen. Stackars Claes visste väl att han inte skulle kunna manipulera Finné eftersom hon sett igenom hans uselhet som försvarsadvokat åt Quick/Bergwall.
Citat:
3. 40 ggr är ett fåtal fall med milliontals förhör i Sverige. Han var häktad och skulle föras till Sverige men förhalade detta innan han hoppade in på ambassaden
Nära två år är en väldigt lång tid att vänta med att förhöra en misstänkt som hålls "häktad" (det diskuteras om den ens är att betrakta som verkställd), i isolering och i husarrest med daglig anmälningsplikt. Beslutet att utlämna JA kom ju först i juni 2012, cirka 22 månader efter polisanmälan. Varför ville hon inte att han skulle ha natten i Enköping och nätterna på Söder i färskare minne när hon förhörde honom?
Och skulle det inte vara bättre att höra vad den misstänkte hade att säga innan hon genomförde 8-9 eller fler förhör med SW? Så att hon hade kunnat jämföra deras versioner och ställa frågor till SW utifrån vad JA hade sagt i förhör. Genom att bara förhöra ena parten så många gånger, och den andra inte alls, så utvecklas ju en enorm skevhet i den berättelse som tar form.
Det verkar självklart att hon borde ha varit mer intresserad av vad JA hade att säga på ett mycket tidigare stadium. Men hon vägrade att ens ta emot en skriftlig redogörelse från honom, vilket borde ha varit bättre än ingenting. Men den typen av censur är förstås typisk för den sektliknande övertygelse som tilläts utvecklas i en liten klick människor kring Marianne som bara ensidigt lyssnade till en version av händelseförloppet.
Marianne hade ju dessutom sitt utvecklingsarbete som fokus, och ville nog helst av allt se Assangefallet i ljuset av detta. Ja, hon ville nog bara ha en bekräftelse för sina egna idéer och ett kändisexempel som skulle belysa hennes beundransvärda utvecklingsarbete. Den faktiska verkligheten blev ointressant för henne, ja till och med störande. Hennes egna idéer tilläts överskugga allt. Fallet underordnades troligtvis utvecklingsarbetet hennes. Det var inte fallet som intresserade henne, bara hennes eget utvecklingsarbete vilket nu börjar bära frukt i form av regler för hur folk får ha sex med varandra. Hänsyn och underförstått samtycke räcker inte längre, utan det ska krävas uttryckligt samtycke inför varje moment under den sexuella samvaron, annars är det brottsligt. Marianne har därmed slutligen lyckats krypa in under täcket hos alla i Sverige som har sex med varandra. Assangefallet vara nog bara tänk att tjäna detta utvecklingsarbete.
Citat:
Korrekt att han befann sig lagligt i England men under merparten av tiden pågick en utlämningsprocess som innebar att han inte hade rätt att lämna landet (hans pass var beslagtaget och han hade restriktioner). Viss logik att han var kvar
Det var inte så mycket en utlämningsprocess som en överklagandeprocess. Och i isoleringscell eller med elektronisk övervakning och indraget pass hade han under 560 dagar ingen som helst möjlighet att ta sig därifrån. Han kunde inte ens frivilligt resa till Sverige under den här tiden!!! Marianne såg alltså till att han inte på eget initiativ skulle kunna ta sig till Sverige. Bara som fånge skulle han kunna forslas tillbaka till Sverige. Trots att han var samarbetsvillig och gärna ville bli förhörd.
