John F Kennedy - mordet - 22 November 1963

Jag har redan bemött det här ett stort antal gånger i tråden. Här är det senaste, endast ett litet antal inlägg bakåt:

Fel. Endast Miller klarade den av Warrenkommissionen angivna skjutsekvensen inom de fastställda tidsramarna.

Notera att Miller inte träffade med både skott 2 och 3 i någon av sina försöksserier. Det som påstås är Oswalds skott 2 och 3, träffade enligt Kommissionen JFK i nedre nacke och nedre höger bakhuvud, respektive. Det första missade fullständigt och träffade med en flisa åskådaren James Tague som stod placerad under södra delen av järnvägsbron, andra sidan Delay Plaza. Skott 2 och tre var de som träffade målen längst ifrån 'snipers nest' och därmed den svåraste dubbelträffen, något som Millers misslyckade försök till reproduktion visar.

Om någon av slemkepsarna i tråden menar att någon annan skytt har lyckats att replikera det Oswald av Warrenkommissionen påstås ha klarat, varsågod och presentera namn på skytt samt alla relevanta data.

Och ett par inlägg innan det ovan, det här:

Som sagt, det är ingen som säger att skottsekvensen är omöjlig att genomföra med det resultat som påstås. Jag säger att de mästerskyttar från US Army som försökte att genomföra det den mediokra skytten Oswald ska ha klarat, inte lyckades med det:

i. Trots ett nyrenoverat och insiktat originalvapen.

ii. Trots att de fick öva lite innan med vapnet och att de därpå fick TVÅ försök.

iii. Trots att de fick skjuta från hälften av den höjd Oswald ska ha skjutit ifrån.

iv. Trots att de sköt på stillastående mål.

v. Trots att de tillhörde den nationella skytte-eliten och Oswald knappt klarade lägsta nivån i Marinkåren.

vi. Trots att de inte som Oswald, sköt i skarpt läge med den enorma stress det måste ha inneburit.

vii. Trots att de fick inleda sina skjut-serier när de själva kände att de var redo.


Dvs, Oswald måste ha haft en snudd på helt sagolik 'tur' den dagen. Med det sagt så är det här givetvis långt ifrån ett centralt argument mot att Oswald var en av skyttarna den dagen. Här finns en stor mängd andra avsevärt mer graverande bevis för att så inte var fallet, varav ett antal finns redovisade av mig längre bak i tråden.

Är det något i det här som du menar inte stämmer med fakta så ser jag fram emot att du/ni:

1. citerar aktuellt avsnitt

2. förklarar varför/hur det är felaktigt

3. anger källa i den mån det är aktuellt

Lugnt och fint.

Att du upprepar samma lögner om och om igen gör dem inte sanna.

Det är bevisat bortom alla tvivel att dessa skott är genomförbara av ett flertal individer.
Att du envist håller fast vid dina villfarelser säger en hel del om dig.

Är det något i det här som du menar inte stämmer med fakta så ser jag fram emot att du/ni:

1. citerar aktuellt avsnitt

2. förklarar varför/hur det är felaktigt

3. anger källa i den mån det är aktuellt

Lugnt och fint.

Missade det här:
Nej, den utgjorde främst en del av JFK's svar på CIA's agerande under Bay of Pigs. Se nedan.


Mongoose gjorde ytterst liten skada och var främst ett spel för gallerierna för att hålla CIA och exilkubanerna syllesatta tills en uthållig lösning på Kuba-problemet förhandlades fram. "Busy-ness", som RFK uttryckte det.

Följande åtgärder vidtogs av JFK som svar på CIA's agerande under Bay of Pigs:

I. CIA's hela ledargarnityr, Dulles, Cabell och Bissell, fick sparken och som ny chef utnämndes John McCone. En affärsman från Kalifornien och därmed en person utifrån som inte var en del av CIA's Old Boys-network eller organisationens främsta rekryteringsbas, The Eastern Establishment.

II. Han skickade ut diplomatiska order till samtliga USA's ambassader världen över som stadgade att hädanefter skulle dessa utgöra toppen av hierakin i respektive främmande land, inte CIA, och att alla policyfrågor skulle hanterad direkt mellan respektive ambassör och Vita huset, "bypassing CIA".

III. Han utfärdade National Security Action Memoranda (NSAM’s) 55, 56, och 57, vilka stadgade följande:

NASM 55: Handlade om att Joint Chiefs/Pentagon fortsättningsvis skulle utvärdera all paramilitär aktivitet och därpå informera presidenten "un filtered".

NASM 56: Handlade om att Pentagon skulle genomföra en fullständig inventering av dess paramilitära resurser runt om i världen, att åtgärda eventuella brister samt därpå lämna in en fullständig rapport till det här till presidenten.

NASM 57: Alla planerade paramilitära aktioner skulle fortsättningsvis gå via Strategic Resources Group och att CIA hädanefter endast skulle tillåtas genomföra paramilitära aktioner som var:

- “wholly covert or disavowable,” and then only if they were within the Agency’s “normal capabilities.”

"Normal capabilities" = allt som inte krävde att Pentagon gick in med material och/eller manskap. Dvs, endast mindre handeldvapen o.dyl.

"Wholly covert or disavoable" = helt och hållet hemliga eller möjliga att förneka amerikansk inblandning i.

Det här hade givetvis förhindrat en CIA-ledd operation av Bay of Pigs storlek och utförande. Så här skriver bl.a. militärhistorikern John Newman:

“The consequence of these presidential directives [NASM 55 - 57] was the first significant chink in the CIA’s covert armor since its creation.”

Och, det är i skenet av det jag listat ovan man ska förstå poängen med Special Group Augmented och som är JFK's fjärde åtgärd mot CIA efter fiaskot vid Bay of Pigs.

IV. JFK inrättar alltså Special Group Augmented som under brodern RFK's ledning fortsättningsvis skulle överse all amerikansk aktivitet mot Castros Kuba och då i synnerhet CIA's. Att samma grupp därpå initierade Operation Mongoose med syftet att försöka avsätta Castro och kommunisterna var endast en fortsättning av den aktivitet som pågått sedan långt innan JFK blev president. Det nya var nu att JFK tog operativ kontroll av dessa aktiviteter och det på CIA's bekostnad.


Fel igen. Det var hökarna inom Joint Chiefs of Staffs med Lemnitzer i spetsen som kokade ihop planer på en massa false flag-operationer i syfte att få världsopinionen med sig för en amerikansk militär invasion av Kuba. Planerna gick under namnet "Northwoods", och avvisades direkt av JFK när dessa presenterades för honom.

Jag vågar knappt fråga hur du har kommit fram till det här. Är du helt från vettet nu igen? JFK räddade världen från ett fullskaligt kärnvapenkrig när han nästan helt ensam stod emot dårfinkarna och kycklinghökarna i den egna administrationen när dessa krävde att JFK skulle beordra en omedelbar och fullskalig invasion av landet. Det ingen i Väst visste då var att Castro redan hade operativa taktiska kärnvapen på bataljonsnivå vilka fick avfyras utan klartecken från landets ledning i det ögonblick Marinen vadade iland på stränderna.

Istället valde JFK att försätta Kuba i karantän och att hemligt lösa krisen förhandlingsvägen. En lösning som räddade ansiktet på båda supermakterna utan att så mycket som ett gevärsskott avlossades.

Det är med andra ord JFK vi har tacka för att vi överhuvudtaget idag kan bedriva den här diskussionen idag.

I tidningen Dagens Nyheter (DN), kan man idag läsa om skyddrum i Stockholm.

När Vattugaragets skyddsrum invigdes i december 1960 höll det kalla kriget på att bli hett. Berlinmuren byggdes 1961, Kubakrisen – när Sovjetunionen planerade att placera kärnvapenrobotar på Kuba som svar på, bland annat, ett misslyckat amerikanskt invasionsförsök – kom 1962.

Jag har fetat det jag tycker är viktigt.

https://www.dn.se/sthlm/det-var-unikt-i-varlden-att-bygga-sa-stora-skyddsrum/

Det var inte ett amerikanskt invasionsförsök, det var ett exilkubanskt invasionsförsök med amerikansk assist. Även här vägrade således JFK att 'skicka in Marinen', trots nesan med ett nederlag.

I själva verket var det så att Allen Dulles och kompani redan från start visste att invasionsförsöket skulle misslyckas, men att man kallt räknade med att JFK ställd mot väggen skulle vika sig och intervernera militärt hellre än att ta ett nederlag med allt vad det innebar i förlorad prestige. Här missbedömde man den nye presidenten kapitalt.

Så här skriver bland annat Allen Dulles långt senare:

We did not want to raise these issues … which might only harden the decision against the type of action we required. We felt that when the chips were down—when the crisis arose in reality—any action required for success would be authorized rather than permit the enterprise to fail… . We believed that in a time of crisis we would gain what we might have lost if we provoked an argument in advance.

Och:

I have seen a good many operations which started out like this B of P, insistence of complete secrecy—non-involvement of the U.S.—initial reluctance to authorize supporting actions. This limitation tends to disappear as the needs of the operation become clarified.

CIA ljög för JFK om att:

- Det kubanska folket skulle göra uppror så fort de första exilkubanerna klev iland på stranden.

- Att underjordiska nätverk av kontrarevolutionärer skulle strömma till samma strand och förena sig med invasionsstyrkan.

- Att invasionsstyrkan skulle "go guerilla" om man inte lyckades med att etablera ett beach head på stranden.

Allt det här var lögner i syfte att locka JFK i fällan och som skulle tvinga honom att beordra in den amerikanska militären om han inte ville ta nesan ett för alla helt uppenbart amerikanskt fiasko skulle innebära. Det här förstod givetvis JFK i efterhand och gav som sagt de ansvariga sparken samt inledde en rad drastiska åtgärder med syftet att kraftigt minska CIA's makt och resurser samt återföra organisationen till dess primära syfte och det helt under presidentens kontroll.

CIA hann före.

CIA satt med gamla analyser om läget på Cuba.
Man satt också med generellt dålig eller felaktig info om tex landstigningsplatsen. Det som på flygfoto såg ut som sjögräs, visade sig vara ett svårforcerat korallrev etc.
Detta var åtminstone möjligt eller mera troligt våren 1960. Därefter säkrade Castro regimen kontinuerligt sin ställning, och ökade dagligen i populäritet.
Det fanns amerikanska agenter och personer som skulle utföra sabotage mot infrastruktur, tex vägar och broar. Tyvärr hade man inte kommit överrens om någon lämplig signal, när de skulle skrida till verket. Hemliga Kennedy.
Castro regimen hade rensat ut misstänkta kontrarevolutionärer, veckor före attacken.
Det fanns olika gerilla rörelser i bergen ca 10 mil från Grisbukten. Castro ägnade en stor del av 60-talet åt att jaga dessa.
(Tyvärr flyttade Kennedy landstigningspunkten 10 mil bort från bergen, som inbjöd till gerilla kriget.)
Om jag minns det rätt skulle man etablera ett brohuvud vid den flygplats som fanns några mil bort. Till denna flygplats skulle Cubas exil regering inflygas och utropa sig som den legitima nya regimen. Därefter skulle man söka hjälp och stöd från andra latinamerikanska (och USA vänliga) länder.

Det tar månader att förbereda en stor invasion. Någon sådan plan fanns inte. Allt detta visste naturligtvis CIA.

Hur "gamla" då? Sa man det till JFK, menar du? Att de var "gamla"?

Hade det här något avgörande inflytande på operationens utgång, menar du?

Bra, då har du säkert ett par tre exempel på försök till folklig resning när det blev känt att invasionsstyrkan landat i Bay of Pigs?

Var det samma "agenter" som rapporterade den "gamla" informationen om den kubanska opinionen avseende Castros regim, menar du?

Var det JFK som förhindrade att en lämplig signal funderades ut av de operativa, menar du?

Nej, det fanns inga organiserade och beväpnade motståndsrörelser på Kuba vid tiden för invasionen. Det här visste CIA. Det här visste inte JFK.

JFK motsatte sig den ursprungliga landningsplatsen eftersom den var så centralt belägen med stor befolkning, milis och polis i närheten. CIA valde därpå ut Bay of Pigs eftersom platsen var folktom och att stranden var tillräckligt stor för de större transportplan som utgjorde andra fasen i invadionsplanen, att säkra ett brohuvud på kubanskt territorium.

Nej, brohuvudet skulle säkras på stranden. Vad gäller "exilregeringen" så var det ytterligare en faktor CIA hemlighöll för JFK. Det var CIA's Howard Hunt som fick i uppgift av Allen Dulles att handplocka det ledargarnityr bland exilkubanerna som skulle utgöra topparna i den nya regim som skulle ta över efter Castro. Inte oväntat utgjorde dessa ett gäng som ideologiskt stod höger om Djingis Kahn. När det här blev känt hos den nya administrationen, såg JFK till att mer vänsterinriktade och progressiva exilkubaner som t.ex. Manolo Ray inkluderades i gruppen, något som gjorde Hunt så upprörd att han avsade sig det formella ansvaret för samma exilregering.

Det JFK inte visste var att Hunt & co hade låst in JFK's ledarrepresententer i ett hemligt hus söder om Miami kort innan operationen inleddes bevakade av Hunts män med skarpladdade vapen. Det rådde enligt de närvarande inga tvivel om vilket öde som väntade de inlåsta i den händelse invasionen skulle lyckas.


Admiral Arleigh Burke’s naval task force befann sig inte långt ifrån Bay of Pigs och Kuba ligger som bekant endast några sjömil ifrån Florida och USA's formidabla flygvapen. Castro & co hade givetvis varit helt chanslösa om JFK hade valt att agera så som CIA hade planerat bakom hans rygg.

OT raderat. Om DN ska diskuteras i denna tråd ska det finnas en koppling till mordet på JFK.

/Moderator

Resten av världen tror inte på din historia. Syftet är att störta Castro regimen och eventuellt mörda Castro. Om det nu bara var harmlöst lattjande, varför anlitas toppkrafter såsom RFK, Landsdale och Taylor mfl. Hade inte dessa tillräckligt att göra?
Och så här säger den föga entusiastiske Lemnitzer, JSC angående Kennedys starka strävan att invadera Cuba.

Washington, January 28, 1961.

/1/According to a "Review of record of proceedings related to Cuban Situation," prepared by Naval Intelligence for the Director of Naval Operations on May 5, Lemnitzer's debriefing following the White House meeting on January 28 outlined the discussion as follows:

"The President wanted to know how the JCS felt about the prospects for success of a landing in Cuba by the forces being trained in Guatemala. It was indicated that they wanted a JCS study and evaluation of CIA's plan and the JCS opinion of its chances for success. The Chairman offered a personal opinion that in view of the strong forces Castro now had that the Cubans would have very little chance of success. As opposed to this, CIA took a very optimistic view of the force's ability to land and hold a beach head. The Chairman also pointed out that whereas they might be able to take a small beach head that after a relatively short time Castro would be able to mount heavy forces against them. The problem would then be one of who would come to their assistance." (Naval Historical Center, Area Files, Bumpy Road Materials)/1/

Någon vecka senare har JFK beordrat rättning i ledet och Lemnitzer får lämna ett nytt, lite positivare utlåtande. Det fanns naturlgitvis andra som försökte bromsa JFK.

JFK refuserade det ursprungliga landningsplatsen och själva landningen. Den höll för hög profil och påminde om något från andra världskriget. Kennedy ville ha något diskret i skymundan. Något som kunde förnekas.
Kennedy beordrar CIA att leta fram en ny plan, där landstigningen nu ska ske på natten, vilket gör det hela mycket svårare. Bara sisådär 1 månad före den planerade aktionen.

CIA presenterar tre förslag; det första är en blygsammare variant på den ursprungliga planen. Den andra planen är, om jag minns det rätt förlagd till norra sidan av Cuba. Det tredje alternativet är Grisbukten. JFK väljer Grisbukten.

Det explicita syftet var en fortsatt ansträngning att hjälpa exilkubanerna i deras försök att få Castros regim på fall, ja. JFK var en hängiven anti-kommunist men det som mindre sällan kommer fram i historieskrivningen var att han var en minst lika hängiven anti-imperialist och det redan när han som kongressledamot besökte Vietnam och insåg vad den konflikten egentligen handlade om.

Struntprat. När JFK fick veta att CIA tillsammans med Mafian försökte lönnmörda Castro gav han direkt order om att dessa ansträngningar omedelbart skulle upphöra samt att allt samarbete med Organized crime också det omedelbart skulle upphöra.

Relativt harmlöst, ja, och definitivt en de facto deeskalering av aktiviteterna så som de såg ut innan Bay of Pigs. JFK insåg snabbt att exilkubanerna hade mycket lite stöd hos majoriteten av det kubanska folket och att en regelrätt invasion från deras sida var dömd att misslyckas. Samtidigt hade han en mycket explosiv situation där hundratusentals förbittrade exilkubaner måste hanteras på ett sätt som inte orsakade civil unrest i USA's södra landsdelar. Hålla dem syllesatta (i.e. busy ness) och hoppas på att förutsättningarna för en uthållig lösning på Kuba-problemet skulle öppna sig vartefter tiden gick.

En sak var glasklar, JFK skulle aldrig tillåta en regelrätt amerikansk militär invasion av Kuba. Punkt.

Lemnitzer fick sparken från Joint Chiefs dels för att han representerade traditonella militära lösningar på problem som krävde mer okonventionella metoder, där guerillakrig var en sådan. Det var därför han ersattes av Taylor som var känd för sina idéer om småskalig krigföring. Lemnitzer fick också gå på grund av hans idéer om false flag-operationer i syfte att skapa opinion för en regelrätt militär invasion av Kuba, där Operation Northwoods är den idag mest kända.

En intressant iakttagelse. Lemnitzer fick istället jobb som ny överbefälhavare i NATO som ju kort därefter inledde sin "Strategy of tension" som ju bl.a. inbegrep just false flag-aktioner i syfte att demonisera vänstern i olika Västeuropiska länder.

Tja ...