Citat:
Ursprungligen postat av
DrSvenne
Likstelheten (Rigor Mortis) uppstår utav att vävnaderna får syrebrist efter döden. Metabolismen fortsätter ännu ett tag efter döden. Men eftersom syrebrist råder (anaeroba förhållanden) så den enda väg som metabolismen kan ta är till mjölksyra (Lactic Acid) som en av slutprodukterna. Det är mjölksyran som åstadkommer likstelheten.
Jag skulle gissa att äggceller och liknande celler inte kan överleva under dessa förhållanden, eftersom jag antar att även de måste ha en viss liten löpande metabolism.
Sen finns det en faktor till när kroppar ligger i vatten, alltså den välkända sk osmosen, som kan få organ att svälla eller krympa. Plus att saltbalansen rubbas permanent. Det finns ju ingen metabolism kvar som kan upprätthålla saltbalansen. Dvs de sk jonpumparna fungerar inte längre eftersom de behöver ATP/ADP-systemet, och ATP tar slut när syrebrist uppstår och övrig metabolism upphör..
Vid stora förändringar av saltbalansen så genomgår tex blodet sk hemolys, blodkropparna brister helt enkelt.
Detsamma gäller nog alla andra celler givet att osmosprocessen får pågå tillräckligt länge. I och med att cellerna brister så kommer också DNA-et att börja simma runt. Dock så kan ju DNA börja brytas ner av tex en del enzymer som klipper sönder DNA-et. Förutsatt att det finns tillräckligt långa bitar kvar av DNA-et så kan dessa ju identifieras jämföras, emot en viss individ.
Jag tror inte att tex spermier kan överleva i anaerob miljö någon längre stund.
En del har jag redan gått igenom för många, många sidor sedan och annat är hyggligt off-topic, men vi tar väl en runda till...
Det som är väsentligt här är metabolismen och temperaturen. Osmosen kan vi för tillfället lämna därhän eftersom den tar tid. Det är givet att vare sig ägg eller spermie överlever speciellt länge (spermier är temperaturkänsliga) men metabolismen hos ägg och spermier är dåligt känd. Spermier torde kunna överleva i anaerob miljö för (amniota sådana) de saknar i regel mitokondrier och kör inte citronsyracykeln som är beroende av syre. Normal glykolys är också beroende av syre, men det kan tänkas att spermier kör den anoxa varianten (där är här mjölksyran som du nämnde kan bli relevant). De tycks också bränna fruktos vars pathway (i spermier) åtminstone jag inte känner till. Men, jag tror att temperaturen här är det väsentliga, för uppenbarligen har spermier energi nog att simma i timmar. Ägg är givetvis inte helt dorminanta innan befruktning, men deras metabolism i förhållande till dess storlek får betraktas som låg. Ej heller den är helt känd. Hur mycket syre finns löst i äggledare och livmoder? Tja, vet ej, men det är syreförrådet som ägg har att röra sig med när de väl mognat och blivit ägg.
Jonkanalerna (som vi säger på svenska, eller jonpumpar) är förstås relevanta, men det som drabbas först här är ju de celler som är helt beroende av sin membranpotential för sin funktion, nämligen nervceller. De andra cellerna kommer också duka under, fast först när membranpotentialen i mitokondrierna inte längre kan upprätthållas. Man kan gissa att kroppens mest "fristående" cell, ägget, kan klara sig längst. Men jag vet inte som sagt.
Trivialt kan säkerligen post mortem-befruktning ske, givet att det förlöpt en väldigt kort tid sedan döden och samlaget var så långt tillbaka i tiden att spermier nu befinner sig på rätt plats.
Resten av ditt inlägg handlar mer om fysiologiska processer i den somatiska kroppen och har inte med ägget att göra. Vi kan månne ha någon signaltransduktion i form av hormoner som upphör vid döden mellan kvinna och ägg, men den processen torde vara långsam (p.g.a. avstånd och att ägget har en begränsad metabolism). Det kan hända att ägget dör mycket snart efter befruktning eftersom det leder till uppreglering.
Sedan har vi ju det jag nämnde häromdagen, "thanatotranskriptomet", en relativt ny gren inom transcriptomics, dvs förändringar i genuttryck och uppreglering av stresshanterande gener vid döden och en kort tid därefter. Hur det kan påverka ägg vette tusan, om det påverkar.
Men, givet allt så kommer temperaturen iaf vara en begränsning och redan efter några timmar (ännu fortare i vatten) så har nog temperaturen sjunkit i livmoder och äggledare tillräckligt mycket för att åtminstone spermierna ska dö (och det är inte ens dö som är relevant, utan motilitet). Det torde också handla om timmar innan miljön i livmodern förstörs på grund av osmos eller liknande. Något annat vore direkt vatteninträngning. Utan cirkulationssystem kommer kroppen inte föra runt ämnen och även om celler aktivt pumpar in och ut saker så kommer det ur ett makroskopiskt perspektiv handla om diffusion av salter in i kroppen. Det tar tid.
Slutsatsen igen blir att en någorlunda tidig efter-döden-befruktning inte utan vidare kan uteslutas
av mig, men om någon känner till andra faktorer så får de gärna hojta till. Men det bör bli en egen tråd då. I morgon kommer det finnas "conceptomics" som studerar just detta med tanke på inflationen inom bioinformatik och dess oändliga behov av saker som slutar på "-omics".