Ja, de flesta känner väl till handlingen, en Greenpeace-struken film om en liten pöjk som skall rädda en späckhuggare undan en otäck Medelålders Vit Man, den är ju rätt tafflig och sådär men ändå lagom OK och feelgood sådär 24 år senare.
Blond kvinna tar jobb på en bar, försöker få barägaren att sälja baren, lura sin fru på pengarna, och åka till Mexico.
En noir-light, skulle man kunna säga, inte nattsvart, bara lite mörkgrå.
Här nöjde man sig med att den blonda kvinnan skulle gå till banken och låtsas vara barägarfrun som ville sälja sin del av baren. I en riktig noirfilm hade man nackat frun.
Nåväl, en granne på blondinens inakorderingrum råkar höra planerna, och uttpressar blondinen på en date.
Då kommer barägaren, som missförstår hela situationen och börjar slåss.
Det slutar med att blondinen lämnar stan med buss, precis som hon kom
Lite synd att man var lite för tam, hade man tagit ut svängarna hade det blivit ett högt betyg, nu får man låta sig nöjas med 3+/5
Grundbulten i Naomi Kawases Hanezu (2011) cirkulerar kring en kvinna som slits mellan sin make och sin älskare. Om man är bekant med hennes filmer sedan tidigare så finner man inga större överraskningar här. Den utspelar sig på den japanska landsbygden och är till största delen filmad med en handkamera som sätter en dokumentär och observerande prägel på det hela. Filmen vankar fram i ett mycket rofyllt tempo och naturen som omringar den lilla byn ges lika mycket uppmärksamhet som karaktärerna. Detta är inte bara för att bjuda på lite naturporr utan omgivningen får till viss del fungera som spegel för karaktärernas sinnesstämning. Det är inte ett ovanligt grepp att till exempel låta vind och regn öka i takt med dramatiken men det känns mer speciellt och effektivt när omgivningen känns som en central karaktär.
Det som gör att filmen sticker ut lite bland hennes verk är dess mytologiska och nästan abstrakta inslag som tjänar till att sätta filmen i någon sorts historisk kontext. Ett kontinuum med händelser, känslor och tankar som repeteras över tid och karaktärerna representerar något större. Jag var ett mindre fan av de få (men som ändå finns där) dramatiska händelser som utspelar sig. Det som verkligen är bra med filmen är det som gör flera av hennes andra filmer bra; den intima kopplingen till naturen, den meditativa sinnesstämningen och hur simpla saker som en cykeltur eller att handla mat kan kännas givande i filmens kontext. Fotomässigt är det dock en av hennes absolut starkaste. Skitsnygg.
Över lag är jag nöjd med filmen men den når inte upp till Suzaku (1997)'s eller Shara (2003)'s höjder utan skvalpar mer runt Nanayo (2008) och The Mourning Forest (2007) och får därför en stabil 3:a.
3/5
__________________
Senast redigerad av BlackMetal 2017-08-14 kl. 19:16.
Christopher Nolans skildring av operationen vid Dunkirk är hans första någorlunda verkliga film. Ett ganska kort förlopp skildras ur ett antal olika synvinklar - enskilda fotsoldaters, officerares, stridspiloter, sjömäns och några civila frivilliga som ska försöka hjälpa några soldater tillbaka till Storbritannien.
Nolan levererar som vanligt, även om jag hoppas att han återgår till att göra filmer som inte har så mycket med verkligheten att göra.
Gary Cooper bevittnar ett rånmord, hans vittnesmål gör att en man hamnar i fängelse, men efter en tid börjar hans fru få utpressningsbrev.
Lite stökig film, kanske förtogs det av att den första versionen jag hittade var slumpvis ihopklippt, vem som nu pysslar med sånt.
Så jag såg om den igen, och blev lite klokare.
Gary Coopers fru misstänker sin man, som har en massa oförklarliga pengar, men han är oskyldig.
Det är även mannen som hamnade i fängelse
Skön 80-tals musik och en allmänt "mörkare stämning" än vad jag trott ger filmen ett behagligt intryck.
En av Tom Cruise första filmer och ja, det blir ingen Oscar för denna prestation eller någon annans, men samtidigt är det skönt att se en mer osäker/mänsklig Tom Cruise än den Hollywood-stjärna han snart skulle bli. En vanlig tonåring kan känna igen sig i denna kille. Kompisarna i filmen gör ett bra jobb och ger filmen en varmare känsla också.
Handlingen är oväntad, men både negativt och positivt. Det är inte bara "föräldrarna är bort - Nu har vi fest" utan den är mer genomtänkt än så. Dock händer en del viktiga saker "helt" plötsligt och sensmoralen i allt finns i princip inte. På med solbrillorna bara och "what the fuck?". Kul i starten, men blir mest konstigt ju längre filmen går.
Efter allt en rätt skön film med mer naket än vad jag skulle chansat på. En del udda frågetecken stoppar dock denna film från att vara någon ny favorit.
En polisman skjuts ner vid en raid mot en skum nattklubb, hans kollega tänker sätta dit skurkarna.
Till att börja med ser han till att få sparken från polisen, slår sig sedan i slang med skurkarna, som tycker att en före detta polis kan bli användbar. Men det är bara en luring.
På slutet ska han köra en lastbil med hela ligan i lastutrymmet, men larmar via lastbilsradion att hela bandet är i bilen. Polisen möter upp och pepprar sönder hela lastbilen.
Den före detta polismannen återanställs på plats
Varken bu eller bä, det enda som drar ner betyget är att skurkarna är så urbota korkade. 3-/5
Underverden Zaid är läkare och har en helt vanlig blattelillebrorsa som dödas och han bestämmer sig för att hämnas mordet. En rätt ok dansk film med en handling som visats många gånger tidigare.
Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring EE (2001)
Drog den som godnattfilm senast. Det finns väl inget nytt att säga om filmen men jag nämner ett par saker ändå. Ian McKellen är helt perfekt som Gandalf, ingen har någonsin sett mer trollkarl ut, och det är bra att han spelar den lite lättsammare Gandalfen från boken The Hobbit. Han är grymt intensiv i scenen där han drar den korta versionen av Ringens historia för Frodo.
Det enda EE tillför är när gänget är i Lórien då jag i EE får samma känsla av hur alverna är som jag får av böckerna: rädda rednecks som tiden har sprungit ifrån, så dom isolerar sig och sjunger och drömmer om svunna tider då dom var ze master race. Otäcka typer.
Tidigare hade jag gett den 5/5 men nu har jag läst böckerna igen för första gången på länge och jag stör mig alldeles för mycket på vad filmen gjorde med Aragorn. Det blir 4/5.
Underverden Zaid är läkare och har en helt vanlig blattelillebrorsa som dödas och han bestämmer sig för att hämnas mordet. En rätt ok dansk film med en handling som visats många gånger tidigare.
5/10
Jag tyckte nog inte heller att det var någon höjdare. Danskarna är bra på väldigt realistiska grejer och den där kändes lite för överdriven och fantastisk, speciellt slagsmålsscenen på slutet.