http://www.imdb.com/title/tt0342771/?ref_=fn_al_tt_1
Miffo (2003). Idealistisk präst med trygg, borgerlig bakgrund, börjar arbeta i slumförorten för att han ser det som en "utmaning". Där träffar han en WT-tjej som dessutom är rullstolsburen.
Mycket bra film, och observera då att jag inte ens brukar titta på moderna svenska filmer! Men denna ÄR bra - jag har sett den flera gånger. Det händer mycket hela tiden, det är många turer, och det är många små detaljer och observationer som är på pricken. Det är påkostat med vackra bilder och mycket bra skådespelare. De blir verkligen sina roller och jag kan känna igen typerna exakt!
Skildringen av de skilda världarna i å ena sidan hyreshusförorten, där många är uppgivna - men samtidigt mycket väl medvetna om vilka bidrag de kan få o.s.v. - och övre medelklassen, där även vuxna barn får mycket stöd och trygghet av sina föräldrar, där det är självklart att man ska "bli något", och där alla yttre detaljer blir så fruktansvärt viktiga för att personerna inte har några riktiga problem och inte förstår vad som är viktigt. När man ser denna film blir man väldigt påmind om att vi fortfarande lever i ett klassamhälle, och det blir också väldigt tydligt varför det är så oerhört svårt att ta sig upp ifrån den klass där man är född.
Socialrealism med både allvar, humor och värme... och kärlek. Man borde kanske försöka se mer modern svensk film, och se om man hittar några fler guldkorn! För svenska filmer ger en sak som utländska aldrig kan göra: en högre igenkänningsfaktor, och samhällskritik som verkligen kan göra skillnad eftersom det gäller ens eget samhälle, och inte slumkvarteren i Manchester eller rostbältet i USA som inte vi kan påverka ändå hur upprörda vi än blir.
9/10