Bevisa att gud inte existerar.

Uttrydckt på annat vis ; människan förlänger sin egocentristiska ådra.. människan självt förlänger sitt begränsade rum och boostar egot. På gott och på ont. Narcissistiska begär, vilka har sitt säte i fix gudsidé.. tenderar att bli rigida och mentalt begränsande tabun istället för att tjäna människors behov av den helt vanliga självskriva lyckan. Det ses starka straffrättsliga åtgärder där upprättade normer kring en gudsföreställning icke får överskridas - sådana "gudomliga krafter som människor tillskriver sig själva" är enbart en annan form av narcissism, där begären överskrider den påstådda nyttan eller som det heter i religiosa sammanhang : godheten.

Ordet gott/ont.. är ju helt urgröpt och går bärsärk utmed helt emotionellt utlösta reaktioner.. tolkningsförvirringen ensamt är ju skuld till otroligt många konflikter och schismer om redan några enfaldiga passager i något enfaldigt litet textavsnitt, som för övrigt redan är ur led med tiden oavsett.

Gudpomligt, på pappret! inte i realiteten för i realiteten sker avsiktliga mord skenavrättningar fängslingar och otaliga mänskliga tragedier, i-guds-namn.

Man kan då välja.. "avstå missanpassade gustolkningar som ideligen produceras, efterkosngtruktioner bl.a" eller helt enkelt separera sin gudstro ifrån samhällsflödets mer vitala funktioner och inte göra sak, av sin egen tro eller sin egen "gudsrelation", dvs varför besvära andra med en gudsuppfattning där guden självt aldrig presenterar sig.. utan behöver dina känslor för att kunna övertyga andra, eller ditt skadebeteende och maktbegär.. för att "göra sig hörd" (men inte ens då hörs *Guden..)

Det finns i mitt tycke MER som talar för att Gud FINNS, än som talar för att han INTE finns.

Detta brukar vara den populäraste invändningen mot olika kosmologiska gudsargument. Men vanligtvis bygger invändningen på en misstolkning. Premissen "allt som börjar existera har en orsak" misstolkas som "allt som existerar har en orsak". Att det rör sig om en misstolkningen är klart eftersom ingen av de stora filosoferna som argumenterat för Guds existens genom diverse kosmologiska argument har någonsin påstått att "allt som existerar har en orsak".

Premissen säger att den eventuella orsaken till rumtiden endast har en orsak om den börjar att existera. Men eftersom orsaken till tiden inte kan befinna sig i tiden måste den vara bortom den. Det innebär att orsaken är tidlös. Det tidlösa har varken en början eller ett slut. Det som inte har en början kan inte vara orsakad av något. Därför är orsaken till rumtiden själv utan orsak. Så går resonemanget.

Teodicéproblemet är en helt annan fråga. En skapare behöver inte vara ansvarig för eller ens intressera sig för vad som sedan sker. Newton, Franklin och flera andra av upplysningstidens naturvetare var deister som trodde på en Gud som skapade världen och sedan lämnade den åt sitt öde.

Och gnostikerna trodde på en god men ointresserad Monad och en mer eller mindre ond Demiurg.

Ok.

Ja, så går resonemanget. Dock vet vi inte om det gäller gudar.

Orsaken behöver vara utanför rumtiden, eftersom universum är rumtiden så kan inte andra universum vara orsaken till själva rumtiden. Möjligen kan de vara orsak till andra universum, men inte rumtiden i sin helhet.

Vad vet du om vad "en skapare" i avsaknad av mänskligt kött och blod, över huvud taget vill kan eller behöver?

För att försvara någonting som inte har minsta likhet med ditt eget status, kan man egentligen säga att du indirekt försöker förhöja dig att ha ett slags "utökat medvetande" (något jag är tämligen säker på att du inte har, om än du kan tänkas reagera på min tämligen säkra aning.. om denna sak)

Nej REgulus, människor må vara väl bevandrade i mycket, med all respekt.. duktiga, goda färdigheter och skickliga.. men detta påstående av dig, är i ett totalt dödläge där du inte äger de meriterna som krävs för att påstå dig ens ana, vad "en gud" vill , kan osv.

I och för sig, du kan ev. referera till exakt beskriven gud ur koran eller ur bibel.. eller annan troslära.. då är texten din enda referenspunkt, varför det blir litterär ekviöllibrism av det hela, och ingalunda tal om att veta/förstå/kunna eller äga insikt.. i vad enbart guden själv vet, då en gud.. inte är av människonatur. Kom nu inte med transcenderande tillstånd och allt sådant.. du är inte där, ingen är där - alla är HÄR. I starkt bunden livskontext med ytterst klara villkor.. du accepterar inte en tolkad imaginativ symbolistisk summa i lönekuvertet.. men varför accepterar du det när det kommer till påståenden om att iaf "veta lite mer än andra" om skaparen.. var du där på plats när Guden skapade?

Om inte, varför isf spela rollen som att man iaf vet lite mer.. du kan inte veta någon ting mer än en nyfödd om vad en gud vill kan måste behöver osv.

För att säga det mer rakt på utan omvägar av artigare valör.

Eller så här Du vet inte. Jag vet inte. Ingen vet ... det är föreställningar.. som byggts upp.. och ärvs , ofta social-kognitivt. Det är tradition, att inte lämna vad som talas så stort och vitt och brett omkring , guden...

Man vill, så mycket.. men kan ingenting. Människa är människa , mänskliga viljan är människans egen. Innefattar det föreställningar, så kan man så klart försöka patentera de föreställningarna, vilket har skett..........

Och i det kan man vältra sig i hundra år till, och prissätta precis som man VILL, man vill.. ge sken av att "ha kännedom" men om vad.. mer än det liv du har. ATt tala presumtivt om något som aldrig på egna meriter kan förklara.. betyder.. att människan är skaparen av skapelseberättandet.

Något som mer inbitna gudstroende, har svårt att ta till sig.. och ropar "jag är kränkt" för att den vill bli bekräftad, av annan människa.. sällan av gud, utan i den mänskliga glansen att överglänsa annan.

Det är intrikat rent psykologiskt sett, att dessutom slänga ut referenspunkten i den helt dunkla rymden.. och låta folk ägna sig åt att centrera kring tankar och känslor där, istälelt för här.

Ibland kan jag undra vilka resurser varentda individ skulle kunna mobilisera av all den kraft den investerar i åratal åter årtionden av sina liv, åt att älta igenom redan mald text.. som inte ens har värde mer än för egenkänslan.. att prat OM någonting, istället för att engagera sig i lösningar på befintliga problem, varför krävs sådan extrem respekt för folk med ignorant attityd mot reella behov, medan samma ignoranta mentaliteter samtidigt ärar och prisar vad som sitter passivt och älter och gnider sig igenom uttjänta böcker som icke har minsta betydelse för lvisflöde som sedan länge lämnat det bakom...

Vad är det för komplex egentligen, kan jag ibland undra... som får teister att bli så maktstridiga och habegärliga, på bl.a Gud.. men i förlängningen också aggressiva mot vad som inte okritiskt köper fantasierna /tolkningarna rakt av.

Man bevisar något när man har en konkret idé om något , så oumbärligt att det kan bli riskfyllt att inte bevisa det - eftersom teister ignorerat bevisbördan så ger det också en reflektion om att man i egentlig mening aldrig finner gudens reella existens så reell att det går att bevisas, skulle det gå.. då skulle teisterna för längesedan ha bevisat "sin" tes.. som idag degraderats till en mer ihålig skrumpen hypotes.. som dessutom tynar bort, i avsaknaden av ens viljan att sköta om sin tes.. och den omsorg som man borde ha upopvisat att visa hela världen ett klockrent bevis på "sin sanning"

att skyffla över det till andra , vilke inte ger tilltro till dina fantasier.. är i sig nästintill som ett bevis om gudens "natur" , flyktiga tankar .. avn fabulerande karaktär.

Dock attraktiva, så länge det villkoras med ära, makt och rikedom. Därför är "Gud" så attraktiv, det är begärlighetens symbol.

Vad som fanns innan rumtiden kan vi inte undersöka, vad jag vet?
Det kan vara så att universum bildas åter och åter i evighet.

Inget, vilket var min poäng. Vi diskuterar om existensen av en Gud är teoretiskt möjlig, inte vilka egenskaper och motiv guden ifråga har eller borde ha.

Det var du som tog upp teodicéproblemet, inte jag.

Allt detta är upptaget till förståelse i det format som en mänsklig hjärnas kapacitet klarar av att ta in, utifrån en starkt begränsad vy.. det är till 90% kvalificerad spekulativ marknad omkring dessa frågor, där själva bottensatwsen utgörs av försök till logiska framställningar om scenarion som är helt omöjliga att komma på spåret.. hittills.

Men vad göra, det är människans natur att fortsätta forska, skapa frågor och söka svar på egenfor,mulerade frågor, dvs starkt begränsade frågor utifrån enbart vårt egna perspektiv. Det finns kanske säkert mer intelligent liv i kosmos.. men vi vet icke ett jota om vad sådan intelligens utgörs av, det kanske saknar hjärnsubstans.. för att låta banal, så kan vi baske mig inte ens veta om insekter.. en lus, har intelligent kapacitet som övergår vår, vi har enbart definierat dem, att utifrån deras form och beteende.. kan de då rakt inte vara intelligensbärare. Det står liksom skrivet i sten, men samtidigt på lösan grund..
'
Eftersom det är möjligt att vi när det kommer till intelligens, dvs mänsköligheten sammantagen med hela spannet av hög- resp, lågintelligenta individer fortfarande med enbart kvoten högintelligenta, skulle kunna vara de lägsta av det intelligenta liv (för oss okända) som existerar.

Dels avståndet är en parameter som av förklarliga skäl omöjliggör för oss att ens ta reda på det, men också annat.. som vi saknar ord för. Att tro sig vara intelligent för att man kan tänka abstrrakt i matemagtiska termer och symbolspråk, kan visa sig vara #ingenting" i jämförelse.. men vad har vi att jämföra med ???

gud? .. please...

Gud vet allt inom Islam/kristendomen/judendomen. Och gud kan väl inte ha fel för då är han inte alvetande.
Så om det finns något som är fel i böckerna så vet man att detta inte är några värk skapade av en allvetande gud.
Gäller att man har de riktiga böckerna till hands.

Nämns det tex i böckerna att änglar är osynliga. Om inte då är det väldigt konstigt att man inte har sett några när man blickar upp mot himlen.