Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Teodicéproblemet är en helt annan fråga. En skapare behöver inte vara ansvarig för eller ens intressera sig för vad som sedan sker. Newton, Franklin och flera andra av upplysningstidens naturvetare var deister som trodde på en Gud som skapade världen och sedan lämnade den åt sitt öde.
Och gnostikerna trodde på en god men ointresserad Monad och en mer eller mindre ond Demiurg.
Vad vet du om vad "en skapare" i avsaknad av mänskligt kött och blod, över huvud taget vill kan eller behöver?
För att försvara någonting som inte har minsta likhet med ditt eget status, kan man egentligen säga att du indirekt försöker förhöja dig att ha ett slags "utökat medvetande" (något jag är tämligen säker på att du inte har, om än du kan tänkas reagera på min tämligen säkra aning.. om denna sak)
Nej REgulus, människor må vara väl bevandrade i mycket, med all respekt.. duktiga, goda färdigheter och skickliga.. men detta påstående av dig, är i ett totalt dödläge där du inte äger de meriterna som krävs för att påstå dig ens ana, vad "en gud" vill , kan osv.
I och för sig, du kan ev. referera till exakt beskriven gud ur koran eller ur bibel.. eller annan troslära.. då är texten din enda referenspunkt, varför det blir litterär ekviöllibrism av det hela, och ingalunda tal om att veta/förstå/kunna eller äga insikt.. i vad enbart guden själv vet, då en gud.. inte är av människonatur. Kom nu inte med transcenderande tillstånd och allt sådant.. du är inte där, ingen är där - alla är HÄR. I starkt bunden livskontext med ytterst klara villkor.. du accepterar inte en tolkad imaginativ symbolistisk summa i lönekuvertet.. men varför accepterar du det när det kommer till påståenden om att iaf "veta lite mer än andra" om skaparen.. var du där på plats när Guden skapade?
Om inte, varför isf spela rollen som att man iaf vet lite mer.. du kan inte veta någon ting mer än en nyfödd om vad en gud vill kan måste behöver osv.
För att säga det mer rakt på utan omvägar av artigare valör.
Eller så här Du vet inte. Jag vet inte. Ingen vet ... det är föreställningar.. som byggts upp.. och ärvs , ofta social-kognitivt. Det är tradition, att inte lämna vad som talas så stort och vitt och brett omkring , guden...
Man vill, så mycket.. men kan ingenting. Människa är människa , mänskliga viljan är människans egen. Innefattar det föreställningar, så kan man så klart försöka patentera de föreställningarna, vilket har skett..........
Och i det kan man vältra sig i hundra år till, och prissätta precis som man VILL, man vill.. ge sken av att "ha kännedom" men om vad.. mer än det liv du har. ATt tala presumtivt om något som aldrig på egna meriter kan förklara.. betyder.. att människan är skaparen av skapelseberättandet.
Något som mer inbitna gudstroende, har svårt att ta till sig.. och ropar "jag är kränkt" för att den vill bli bekräftad, av annan människa.. sällan av gud, utan i den mänskliga glansen att överglänsa annan.
Det är intrikat rent psykologiskt sett, att dessutom slänga ut referenspunkten i den helt dunkla rymden.. och låta folk ägna sig åt att centrera kring tankar och känslor där, istälelt för här.
Ibland kan jag undra vilka resurser varentda individ skulle kunna mobilisera av all den kraft den investerar i åratal åter årtionden av sina liv, åt att älta igenom redan mald text.. som inte ens har värde mer än för egenkänslan.. att prat OM någonting, istället för att engagera sig i lösningar på befintliga problem, varför krävs sådan extrem respekt för folk med ignorant attityd mot reella behov, medan samma ignoranta mentaliteter samtidigt ärar och prisar vad som sitter passivt och älter och gnider sig igenom uttjänta böcker som icke har minsta betydelse för lvisflöde som sedan länge lämnat det bakom...
Vad är det för komplex egentligen, kan jag ibland undra... som får teister att bli så maktstridiga och habegärliga, på bl.a Gud.. men i förlängningen också aggressiva mot vad som inte okritiskt köper fantasierna /tolkningarna rakt av.
Man bevisar något när man har en konkret idé om något , så oumbärligt att det kan bli riskfyllt att inte bevisa det - eftersom teister ignorerat bevisbördan så ger det också en reflektion om att man i egentlig mening aldrig finner gudens reella existens så reell att det går att bevisas, skulle det gå.. då skulle teisterna för längesedan ha bevisat "sin" tes.. som idag degraderats till en mer ihålig skrumpen hypotes.. som dessutom tynar bort, i avsaknaden av ens viljan att sköta om sin tes.. och den omsorg som man borde ha upopvisat att visa hela världen ett klockrent bevis på "sin sanning"
att skyffla över det till andra , vilke inte ger tilltro till dina fantasier.. är i sig nästintill som ett bevis om gudens "natur" , flyktiga tankar .. avn fabulerande karaktär.
Dock attraktiva, så länge det villkoras med ära, makt och rikedom. Därför är "Gud" så attraktiv, det är begärlighetens symbol.