Citat:
Nu kanske Per Lindeberg inte är att klassa som kriminell, men även han är en lögnare. Han påstår i sin bok att dagboksvittnet skulle ha inspirerats till att "ljuga ihop" dagboken efter att ha läst en debattartikel av Hanna Olsson i DN. Tyvärr, för Lindeberg och hans fantasier, så publicerades Olssons artikel flera veckor efter det att "den falska" dagboken dykt upp. Var detta en faktamiss av Lindeberg, eller en avsiktlig lögn?
Framställa? Hon var en kriminell lögnare:
På tal om att ta in fakta: Du kan inte ens ta in att jag kallar mig för "Herr" och helt enkelt rulla med det. Nej, du är så fördomsfri att du måste pressa in världen i din kakform du fick av Metros och Miljöpartiets fördomsfrihetsavdelning, typ.
Och om jag nu skulle vara som du beskriver, fast kvinna. Ja då skulle det ju handla om en förbittrad kvinnohatande flata. Och hur många sådana finns det?!
(Faan, jag älskar när foliehattar snubblar på sina egna logiska bomber.)
Åsikten att Anna inte skulle ha vågat sig på detta äventyr delas av åklagaren och några debattörer. Personligen har jag svårt att tänka mig en mer lämpad människa. Anna älskar att författa: "jag skriver dikter hela tiden". 1982, 1984 och 1987 dömdes hon för grovt bedrägeri - förfalskning av checkar. Den låga kvaliteten styrker att Anna rafsade ihop dagböckerna utan större ansträngning. Smickrad av det nyvunna kändisskapet som hjältinna intervjuades Anna i TV, skrev själv en helsidesartikel i Aftonbladet om Catrine och läkarna och därefter vittnade hon i tingsrätten.Så, berätta för mig hur man kan vara kompis med någon sedan 70-talet som heter Bergström, som gifter sig med en portugis 1982 och byter namn till da Costa och bara glömmer flicknamnet. Det är ett uppseendeväckande namnbyte även idag, så tänk hur det var för trettiofem år sedan. Mera slirigheter av henne:
Annas tankemiss handlar om hur noteringen om knarkaffären är gjord: "Vi åkte i en bil (Peters tror jag)" och "Hon va med nån torsk. Finne tror jag." Anna uttrycker alltså i sin "äkta" dagbok klar osäkerhet om fakta kring den händelse som hon bevisligen nyss varit med om och kort därefter skrivit ner. Anna lyckades också få till en svår faktamiss. "Peter" var inte med vid denna affär. När Anna hördes i augusti 1984, två månader efter knarkaffären, kom hon ihåg att de ledsagats av den kände missbrukaren "Hans Svensson" i en liten grön bil, vart de åkt, en massa andra detaljer och inte minst att Catrines kund varit en finsk man. Anna hade för säkerhets skull pratat finska med honom.Lustigt då att trots att det inte finns ett pennstreck i någon telefonbok som antyder att da Costa skulle ha umgåtts med Härm och Allgén i BögParken så kan man ändå säga att de har det.
För att sammanfatta det uppenbara: anteckningen är skriven på exakt det sätt man kan förvänta sig att Anna kunde prestera - ur minnet - 1988. Det enda hon hade till stöd var polisens hjälp med datumet. Något mer avhandlades nämligen inte om denna affär under marsförhöret.
Eftersom Anna var utlämnad till sin egen fyra år gamla minnesbild och inte kunde ljuga om knarkaffären tvingades hon vara uppriktig om sitt bleka minne. Därav det korrekta datumet. Därav den torftiga och felaktiga beskrivningen. I linje med detta är noteringarna om Catrine och läkarna, det som är påhittat, långt ifrån lika ytliga.
På tal om att ta in fakta: Du kan inte ens ta in att jag kallar mig för "Herr" och helt enkelt rulla med det. Nej, du är så fördomsfri att du måste pressa in världen i din kakform du fick av Metros och Miljöpartiets fördomsfrihetsavdelning, typ. Och om jag nu skulle vara som du beskriver, fast kvinna. Ja då skulle det ju handla om en förbittrad kvinnohatande flata. Och hur många sådana finns det?!
(Faan, jag älskar när foliehattar snubblar på sina egna logiska bomber.)
