Citat:
Oh nej, jag har allt varit här och läst och funderat men inte velat blotta min okunskap.
Gäller säkert fler.Just nu läser jag mest obskyra brittiska militära självbiografier för deras historiska värde snarare än för deras litterära kvalitéer men jag ska rota lite i bokhyllan och se vad jag kan hitta, ifall ingen annan hinner före.
Nähä, ingen som hoppat in. Då får jag väl ta mitt ansvar för trådens fortlevnad...
Vad kan detta vara?
Vad kan detta vara?
Citat:
Från den tredelade byggnad som står i norra delen av straffanstaltskomplexet till det lilla huset i hörnet av muren tillryggalägger den militäre vaktposten nittiofyra steg. Nittiofyra steg, varken mer eller mindre. Soldaten har, när han haft tråkigt, räknat antalet steg på denna sträcka vilken tillmätts honom som rörelseutrymme: nittiofyra steg. Det är ingen lång sträcka. När fönstren om sommarnätterna står öppna i den tredelade byggnaden, fängelsesjukhuset, borde man från det lilla huset höra de sjukas hostande och hackande. Men i det lila huset finns ingen som kan höra det. Det är bårhuset. För den som som burits de nittiofyra stegen finns inte längre något hopp om frigivning, inget hopp om flykt. Och anstaltens dörrar öppnas inte heller för honom. I muren finns i ögonhöjd en litet hål som är tillslutet med en lucka av stark järnplåt. Genom detta hål skjuts klockan sex på morgonen den svarta träkistan, med ett påmålat vitt kors, ut i det fria.
Då tar vi ett citat till, och om ingen kommer på det rätta svaret innan dess, så kommer nästa citat imorgon kväll. Då får ni en geografisk hänvisning som minskar ner alternativen en del... Men vänta nu inte med att gissa bara för det: Ju snabbare ni gissar, desto större ära!
Citat:
Där utanför står sju straffångar bevakade av fyra beväpnade fångvaktare - på deras laddade gevär är bajonetterna påsatta. Kistan placeras på båren. Luckan för hålet i muren låses med en nyckel. Begravningsföljet ställer upp. En straffånge med ett kors går först, de sex andra bär kistan. I mer än en kvart för sig det sorgliga tåget på vägarna och över fälten tills man nått fram till anstaltens kyrkogård. Där begravs den döde, ett kors (två träpinnar) sticks ner vid kullens huvudända, man ringer i begravningsklockan i det lilla tornet och lämnar därefter kyrkogården som ingen som inte kommer från anstalten får beträda. Det är stadens ödsligaste begravningsplats.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera