Citat:
Ursprungligen postat av
herter
Det är en intressant frågeställning och min uppfattning kan sammanfattas i tre steg:
1. Det är aldrig offrets fel att denne utsätts för sådana brott, vad det än är. 100% av skulden ligger hos gärningsmannen, oavsett offrets klädsel, plats, tidpunkt m.m.
2. Det finns dock val som man kan göra för att minska risken att bli utsatt för brott. T.ex. att inte gå ensam i en ödslig park på natten.
3. Samhället måste jobba mot en nollvision som innebär att alla ska kunna känna sig trygga när som helst, var som helst. Detta går såklart inte att uppfylla helt och hållet, men är något vi måste sträva mot. Dvs. vi kan inte acceptera att det är riskfyllt att gå i den ödsliga parken på natten. Åtgärder behövs som t.ex. väktare, belysning, polisarbete m.m. för att skapa större trygghet.
(punkt 3 är såklart helt omöjlig att ens försöka sig på, med tanke på vilka prioriteringar som görs i samhället i nuläget. Det finns helt enkelt inte resurser)
Varför tar vi då hit hundratals invandrare och bygger upp ghetton och minskar polisnärvaro på gator och torg så att det blir MER OSÄKERT för alla? Det är inte bara kvinnor som blir våldtagna, utan folks bilar bilr uppbrända och går man på fel ställe kan man räkna med en spark i ryggen och stulen mobil, klocka, plånbok.
Vad är det för ide att ha en nollvission när hela samhället går i motsatt riktning?
Ville man ta krafttag hade patrullerande poliser och polisposteringar på gator och torg i utsatta områden och på andra ställen varit en självklar åtgärd.
När det gäller ansvarsfrågan så är det klart att man har ett eget ansvar i att inte agera vårdslöst. Det är lite som att försäkringen inte gäller om du fått inbrott och det inte finns brytskador på dörren.
Överallt funkar det så att man har ett eget ansvar för att undvika att bli drabbad, men man kan naturligtvis inte ställa orimliga krav på ett offer.
Vi måste ju tänka på vad det är för samhälle vi vill ha. Ett samhälle där kvinnor skall behöva sitta hemma och vara rädda, eller ett där de kan röra sig fritt ute, utan att behöva tänka på om de kommer bli våldtagna eller inte.