Citat:
Ursprungligen postat av
Alpha101
Innan du påstår att någon har fel borde du väl läsa ordentlig först.
* en längre tid har bankerna krävt att man skall klara 6-7% ränta. Då är det inte möjligt att någon har svårt med en ränta på 1.7% plus 2% amortering.
Läs nu detta ordentligt:
Antag:
* 2% KPI-ökning.
* Boränta på 4%.
* 0% reallöneökning.
* 0% amortering.
Detta leder till en räntekostnad på 2%. Notera formuleringen. Förstår du att det blir så?
Detta leder också att att lånet krymper med 2% relativ lönen. Dvs man erhåller en "amortering" på 2 %.
Räntekostnaden blir alltså nominell ränta - KPI. Resten av nominell ränta är "amortering".
Är det nu som du skriver att någon dessutom har en normal amortering på 2% så blir resulterande amortering 4%.
Startar man då på 85% belåningsgrad så har, vid stillastående bostadspriser, lånet "amorterats" ned till 70% på 5 år. Och då sjunker den formella amorteringen ned till 1%.
Skulle du nu dessutom ha 1% reallöneökning så stiger "skuldminskningen" till 5% per år.
Trots att jag förklarat detta flera ggr verkar du fullständigt ignorera detta.
Höjd nominell ränta och KPI leder bara till snabbare skuldminskning. Det leder inte till att hushållen får högre räntekostnad.
Du verkar fortfarande envist tro att räntan försvinner i någon svart hål i banken. Du verkar bara tänka i ett steg.
Banken tar ett räntenetto för att täcka sina kostnader. Om du vill hävda att banken ökar räntenettot bara för att räntan stiger har du en väldigt svår förklaringsbörda.
Stiger räntan så får banken in mer och lika mycket går ut till de som banken lånar av.
Och som jag skrev tidigare. Så är räntan bara omfördelning av tillgångar. Stiger ränta så får låntagarna betala mer till långivarna. Långivarna kan alltså konsumera mer ifall räntan stiger.
Stigande realränta har en avkylande effekt då kapitalkostnaden ökar.
Men stiger nominell ränta och realräntan är konstant så ökar inte kapitalkostnaden. "amorteringstakten" ökar dock, men det är ovidkommande iom att man kan låna upp igen för att kompensera för det.
Nej, lånet är fortfarande på vad lånet var. Var lånet förra veckan på 2 millar är det på 2 millar idag med. Och det unga paret i servicesektorn skall fortfarande ut med räntor. Om nu konsumtionen går ner och deras löner pressas neråt i nominella tal eller bara relativt KPI och deras ränta stiger så får de svårare att varje månad langa upp pengar till ränta och amortering. Plus att i dåliga tider blir det fler deltider vilket sänker nominell inkomst.
I ditt exempel ovan krymper ränteKOSTNADEN men inte ränteUTGIFTEN. Amorteringen räknas på nominella belopp så lånet är inte 70% efter 5 år. Jag har då antagit att deras löner står stilla nominellt, KPI stiger och huspriserna ligger stilla, allting i nominella tal. Stagflation kallas det och drabbade England på 70-talet. Mycket vanligt för länder som en längre tid levt över sina tillgångar, Venezuela är ett exempel även om det där är värre än stagflation.
Du förutsätter i ditt exempel att reallönerna ligger stilla men så behöver det inte vara, ta 90-talets början t ex. Det blir så när man har ett kraftigt överskott av arbetskraft. Många sektorer kommer inte att drabbas av detta men de lägst kvalificerade drabbas. Och i takt med att alla skall köpa sin bostad förvärras problemet.
Skillnaden i vårt resonemang är att jag räknas med att dragspelet dras isär när ekonomin tudelas och då hänger inte alla med. Ditt golv är liksom att allt är konstant men mitt golv är 90-talets början. Sedan det där med att alla skall klara 7% har inte alltid följts och dessutom får folk barn, skiljer sig, förlorar jobbet osv.
