Bostadsbubbla i Sverige?

I tråden finns en moderat som påminner starkt om att vara en bankman. Skuldsättning och inflation menar denne automatiskt betyder välstånd och utveckling. Samma person babblar om Sydkorea/Nordkorea på samma Mufmaner som användes på 1980-talet. Det var relevant då, inte i den här tråden eller det ironiska är att nu är det moderaten som argumenterar för manipulering av ekonomin istället för att slå fast att före välstånd och utveckling kommer arbete och sparande.

På fullt allvar pekar samma person på att insatta bankmedel ökat kraftigt och att detta betyder ökat välstånd därför att ett prisindex inte hängt med (ännu). Insatta bankmedel ökar förstås inte av sig självt när sparande uteblivit. Allt hänger förstås ihop, skuldtillväxt, bopriser i skyn, inflation. Hur detta gagnar såväl ungdomen som pensionärerna är mycket oklart. Sant är att det självklart inte gagnar dem alls. Ska det bli bättre måste det bli sämre först, det är det goda som följer av lågkonjunkturer. Men då skall riksbanker agera stramt och bankerna i Sverige regleras så att de inte riskerar välståndet för hela befolkningen när de börjar vackla.

Dagens inte så genomtänkta förslag. (DIs lobbying kampanj i ett nötskal)
http://www.di.se/nyheter/villaagarna-vi-vet-hur-alla-kan-vinna-pa-ranteavdraget/

Min analys.

Inlåsningseffekten skulle ju initialt bli värre. Ingen vill ju flytta eftersom de innebär att man behöver lägga om sina lån och åker på en rejäl skattesmäll.

De som förslaget hoppas stimulera att byta ner sig lär inte tjäna något heller eftersom de dyraste största objekten kommer att rasa i pris pga denna inlåsning. Priset på mindre objekt kommer antagligen inte påverkas på samma sätt utan snarare gå upp när förre vill byta upp sig.

Tittar man på kostnadssidan så kommer antagligen kostnaden gå upp för mindre objekt medan dyrare objekt ligger kvar (eftersom priserna rasar).

Varken S eller M låter sig luras. Tyvärr finns det andra partiledare som inte är lika smarta.
http://www.di.se/nyheter/andersson-underkanner-villaagarnas-ranteutspel/

Måste dock säga att Dis artikel är patetiskt vinklad " sänkta ränteavdraget borde ha hög prioritet" Skit på er är summeringen av Nils Åkessons usla journalistik. Han kan gå och dra något gammalt över sig och gärna ta med sig rikspuckot och di's egen bostadsbubblare Henrik Mitelman också.

En del skulle säga att detta är i skogen.

Ja, växer staden och viljan att bo centralt finns kvar så lär priserna stiga desto centralare det blir. Då kan man välja boendekostnad genom att lägga sig på lämpligt avstånd.

Du skulle som referens kunna titta på London som är en mycket större stad.

Platt-tv är alldeles utmärkt exempel. En större platt-tv kostade 100 KSEK och många av de som köpte lär ha haft lån. Och då kan man säga att de lånefinansierat köpet. Behöver inte alls vara konsumtionslån. Kan vara bostadslån.

Enligt de bisarra påståendena skall då kapitalisterna som äger leverantörerna höja priset när räntan sjunker. Vi ser i verkligheten att det inte hände alls. (Och det borde väl leda till någon tankeställare).
I stället har kapitalisterna avstått konsumtion och investerat i innovationer och rationaliseringar. Och det har lett till sänkt priser.

Ovanpå detta har jag pekat på att priserna på en vara som tillverkas stiger inte över produktionskostnaden, då det skulle leda till mer produktion. Och ett större utbud leda till prissänkningar.
Vidare faller inte pris under produktionskostnaden så länge det finns efterfrågan på nyproduktion.
Dvs produktionskostnaden styr.

Iom att kapitalisterna och konkurrensen för platt-tv lyckats sänka produktionskostnaden så har priserna fallit.

Efter att ha fått platt-tv exemplet påtalat för sig kan jag tycka att folk som övervägt ränte/kredit-påståendet borde ha fått sig en rejäl tankeställare. De borde iaf ha undra var i all världen dom tänker fel.

Och efter att ha fått resonemanget om produktionskostnad borde de ha fått sig en nedtrillad pollett.

Men det verkar inte hända. Istället repeteras ränte/kredit mantrat som om det vore en religiös bud som inte kan ifrågasättas.

Vad är det som gör att ni bara slår ifrån er och inte tänker efter?

1100 KSEK * 0.017 * 0.7 /12 + 2947 = 4038 SEK.
Amortering är sparande.

Nej, men då ska du väl inte bo i en storstad, heller.

I en liten stad kan du promenera eller cykla till jobbet på några minuter. Eller så får du se till att jobba i förorten du bor i.

ca 40% påslag lät mycket. Kan det vara så att den här är billigare av något skäl? Såg inte ut att vara moderniserad, och det lär väl sänka priset jämför med de uppiffade.

Bankerna medger lån upp till 5 ggr inkomsten. För någon med 25 K/mån blir det 1.5 MSEK. Kan bli lägre om man har barn, fritidshus eller andra utgifter.

Notera att om nominell ränta stiger så lär inflationen också göra det. Och den ränta man betalar som motsvarar inflationen verkar amorterande.
Har vi dessutom reallöneökningar så sänker de relationen lån/lön. Dvs det kan ses som amorterande.

Detta innebär att för varje månad som går minskar räntebördan i relation till lön.

Den som menar att realräntan skall stiga nämnvärt har en besvärlig förklaringsbörda.

Det är dina ogrundade påståenden.
Här är verkligheten: https://www.google.com/publicdata/explore?ds=d5bncppjof8f9_#!ctype=l&strail=false&bc s=d&nselm=h&met_y=ny_gdp_pcap_pp_kd&scale_y=lin&in d_y=false&rdim=region&idim=countryNK:FIN:SWE&ifd im=region&hl=sv&dl=sv&ind=false

Var och en kan själv begrunda. T ex hur mycket bättre Sverige gick än t ex Finland och Danmark.

(Det är alltid lite underhållande och även deprimerande att kunskapsnivån är så erbarmlig att folk inte vet om att det varit en ekonomisk kris som sänkte BNP i många länder. Alternativ tror att det är Reinfeldt som orsakat den).

Det är bara orelaterade tidsserier.

Visst kan man normera BNP med mängden kontanter. Den BNP siffran skulle stiga kraftigt för Alliansen.
Men att göra så betyder inget.
Ingen har lyckats förklara vad det skulle betyda och vara användbart till.

Det enkla svaret är enkelt för så gott som alla.

När relationen tillgångar/KPI stiger så kan man köpa mer för tillgångarna. Då har man blivit rikare.

Hur någon misslyckas med att förstå det är iaf ett mysterium för mig.

BNP är aggregerade priser. Att normera mot förändrad prisnivå, dvs KPI, är väldigt rationellt. Då får man real BNP.
Hur kan det vara svårt att förstå?

Ser bara ut som grundlösa påståenden om mig med inslag av personangrepp.

Ser ut som ett enda långt personangrepp.

Det är inte skuldkvotstaket som ställer till det i exemplet vi diskuterar utan kalkylräntan man ska klara för att överhuvudtaget få lånet.

di.se 20 april 2017
Lägst krav har Danske Bank, som räknar med att låntagaren ska klara en bolåneränta på 6 procent (bankerna brukar kalla detta räntekrav för kalkylränta). SBAB, SEB och Swedbank räknar med att kunden klarar 7 procent i ränta medan Handelsbanken kräver 7,5 procent.
Tuffaste banken är Nordea som kräver att bolånetagaren klarar 8 procent i ränta.
http://www.di.se/nyheter/sa-mycket-kraver-bankerna-att-du-ska-kunna-betala-i-ranta/

Ingen regel utan undantag, kanske kan banken låta sig bevekas om de får förklarat för sig:
”Notera att om nominell ränta stiger så lär inflationen också göra det. Och den ränta man betalar som motsvarar inflationen verkar amorterande.
Har vi dessutom reallöneökningar så sänker de relationen lån/lön. Dvs det kan ses som amorterande.Detta innebär att för varje månad som går minskar räntebördan i relation till lön.
Den som menar att realräntan skall stiga nämnvärt har en besvärlig förklaringsbörda. ”?

Lite oklart hur du menar att låneexpansionen varit en motor i ekonomin.

Helt klart är att möjligheten till att lånefinansiera till investeringar leder till innovationer och rationaliseringar. Finns inga sådana möjligheter är det tillväxthämmande. (Jag är iaf beredd att acceptera ett sådan påstående).
Men sådan lånefinansiering kan ske genom nyemissioner. (Den juridiska personens aktiekapital är en skuld till aktieägarna).

Notera vidare att vår levnadsstandard är kopplat till hur mycket arbete vi utför. Jobbar vi dubbelt så mycket får vi dubbla levnadsstandarden.
Den som menar att vi behöver ha låneexpansion för att arbeta får en svår förklaringsbörda. Jag skulle inte ge mig på den.

Vidare, försöker vi konsumera för lånade pengar, så leder det bara till inflation.

Kort sagt: jag ser inte att någon låneexpansion är någon motor i ekonomin. Varsågod att försök visa det. (Men kom inte bara med påståenden. De har inget värde).

------------------------------------------------------
Hushållens skulder är i huvudsak bostadslån. (Och långt ned kommer studielån).

Skulle det vara någon väldigt fundamental skillnad för ekonomin om hushållen inte ägde bostäderna, utan det var fastighetsbolag som gjorde det i stället. (Och hade lånen i stället).
* Skulle ekonomin bara rasa ihop då?
* Skulle vi åka tillbaka till 30-talet?
Tror någon det på allvar?

---------------------------------------------------
Jag har påtalat att hushållens nettotillgångar växer trots stigande skulder.
En sak hushållen gör är att låna samtidigt som de pensionssparar.
I ganska stor utsträckning lånar hushållen av sitt pensionssparande. Dvs pensionsfonderna köper bostadsobligationerna.
Dvs i praktiken pensionssparar vi i våra bostäder. (Tekniskt så går vi omvägen via banklån).
Är detta ett problem? Och i så fall vad?

Dessa % resulterar i en utlåning som går upp till 5 ggr. Här säger SEB VD det direkt.
http://www.di.se/nyheter/vi-ser-definitivt-de-roda-flaggorna/

Var det en fråga på vad jag skrev?

Den som sålt med reavinst kan antas spendera en ansenlig del av vinsten på konsumtion vilket gagnat handel, servicenäringar mm.

Den som intecknat framtida inkomster för att få bolån har sett till att byggnadsindustrin tillförts kapital som gått till löner, produktion av insatsvaror, aktieutdelning etc.

Summa summarum har massvis med miljarder kommit i omlopp genom nya lån. Skulle det inträffa att nyproduktionen avstannar (har hänt förr) och/eller att alltfler får finna sig i att banken pga nya regler (amorteringskrav, skuldkvotstak, högre kalkylräntor etc), eller omvärldsfaktorer drar ner sina lånelöften så blir det framgent mindre nytillskott av pengar vilket ger återverkningar på en mängd områden. Dessutom måste det någonstans inträda en mättnad i marknaden då många redan köpt/lånat för allt vad de förmår, klarar då inte nya bostadskonsumenter (ungdomarna) av att betala de priser som gäller så tvingas priserna ner.

Som jag ser det är sötebrödsdagarna över. Den prisutveckling som varit de senaste ca 20 åren möjliggjordes genom frikostiga villkor (100% belåning, inget amorteringskrav, sänkta räntor, inget skuldkvotstak, borttagen fastighetsskatt mm). I det kollektiva medvetandet dröjer sig kvar en föreställning om att bostadspriser bara kan gå upp, min gissning är att de åtgärder som nu sätts in för att bromsa utvecklingen kommer att återspegla sig mycket kraftigare än vad många tror i marknaden framöver.