Citat:
Ursprungligen postat av
vallero
Ja, det är fascinerande. Många undrar ju hur hon kunnat klara sig så pass länge. Jag tror definitivt att någonting hände i hennes skalle efter Akimordet. Det gick ju precis enligt hennes planer, polisen hajade noll och alla verkade svälja allt hon sade. En slags bekräftelse av något hon redan visste - att ingen är smartare än hon, och att alla andra är brickor i hennes spel. En sista, avgörande spärr försvann, och hon såg sig själv som en oövervinnlig mästare över alla mindre vetande, dvs alla andra i hela världen.
Man ryser av tanken på hur det hade kunnat bli om hon bränt ner Granliden efter dådet. Men då ett av hennes delmål var att ta över just Granliden så hoppade hon medvetet över det. Polisen (som hon efter Aki redan bedömt vara klåpare) skulle ju ändå aldrig kunna sätta dit henne, så varför bränna ner huset?
Allt som hänt är outsägligt tragiskt, men det går inte att förneka att det har en inbyggd dramaturgi som vida överträffar något man skulle kunna fantisera ihop.
Visst är det fascinerande att se en studie i galenskap, hennes hybris och tvångsmässiga ljugande om tammefan allt är helt häpnadsväckande, men när man tittar närmare på vad hon "planerat" ser man att ingenstans finns det en egentlig plan som ska följas, allt är en massa impulsryck som bara dykt upp och verkställts, ingen som helst impulskontroll vilket gör att det inte finns någon riktig plan för att komma vidare.
Det var rena turen för JM att ingen följde den läkares uppmaning som ville utreda A*i,s död som ett mord, inget annat.
JM och hennes gelikar är störda individer som endast lever för sina egna behov och tillfredsställelse, en riktig återvändsgränd i den mänskliga utvecklingen, hur någon likt krönikören i Aftonbladet kan finna någon form av gillande eller till och med beundran för sådana avarter är en ren gåta.
DP,s krönika i Aftonbladet som det har refererats till i tråden är nog det största mediala fiaskot jag läst på länge, man får ju bara en känsla av äckel när man läser eländet.