Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Du menar att det inte bara finns en chans utan rent av är troligt att 'gamla fuppen' kommer frigöras från sekretess och bli tillgängligt för Flashbacks utredare?

Jag har själv svårt att tänka mig att Christian Karlsson skulle göra annat än att ligga lågt -- åtminstone rättsligt -- om så är fallet. Men om det är som du säger så tänker jag mig att detta skulle tala för att bröderna är oskyldiga.

Precis vad jag reagerade på också angående "huruvida". Det är svårt att bedriva en vettig diskussion här när alla måste kategoriseras i två läger. Anser man dokumentären är snedvinklad så är man också en som förnekar bröderna upprättelse.

Jag gav upp för ett tag sedan, men är imponerad över ditt bidrag att införa ett tredje läger. Dålig dokumentär, men sannolikt oskyldiga bröder.

Jag har svårt att förstå argumentet om att dokumentären skulle vara partisk. Om man tänker efter lite så blir det väldigt konstigt.

Antingen är man oskyldig eller så är man inte skyldig, och nu menar jag inte rent juridiskt. Det dokumentären har lyckats mer är att fullständigt smula sönder polisens berättelse så att inte faktiskt inte längre kan finnas några tvivel kvar. Mot bakgrund av den fakta som har presenterats, varför skulle dokumentärfilmaren då välja att ge polisens berättelse någon trovärdighet? Vi vet redan att den inte stämmer, och att speciellt RS länge har ljugit offentligt, så varför ta den på allvar? Det blir precis som att försöka "balansera" en dokumentär om TQ genom att faktiskt ta Lambertz et al. på allvar när det redan är bevisat hur de har ljugit under utredningen samt att han fysiskt omöjligt kan ha utfört åtminstone vissa av morden. Eller att för den delen ta "Svenskarna som stred för Hitler" på allvar när ett av huvudvittnena bevisligen låg inskriven på ett mentalsjukhus när han skulle ha varit lägervakt i Treblinka, ett år efter att lägret revs.

Sedan finns det självklart annat man kan kritisera dokumentären för. Jag tycker exempelvis att den är för innehållslös och går för långsamt fram. Men innehållet talar för sig.

Intressant språkfråga tydligen. Själv förstår jag inte riktigt användningen av "huruvida" i det här sammanhanget. Är det pojken själv som säger så, eller är det Jumalauta som för in "huruvida"? (i det här fallet används väl "huruvida" på samma sätt som "om")

Jag har inte sett programmet, så jag vet inte vad pojken faktiskt sade. Men det enda jag kan föreställa mig att han har uttryckt är väl någonting som skall tolkas som "Jag har inget minne av att ha dödat Kevin".

På vilket sätt skulle en mening som "Jag minns inte huruvida jag har dödat Kevin" (eller vad pojken nu sade) kunna betyda något annat än just att han inte har något minne av att ha dödat Kevin?

Nej, jag är inte en magister som Butter200 menar bara för att jag citerar honom, däremot så tycker jag att det första jag markerat ovan är en festlig felskrivning! Sen undrar jag hur det var med Godwins lag?

Dan Josefsson tycker jag nog inte är den tredje statsmaktens mest välsmickrande ansikte -- ändå är dokumentärserien mer innehållsrik än jag hade vågat hoppas! Jag har nu både sett och sparat ner den.

Josefsson berättar i dokumentären att teamet inledningsvis undvikit kritiska frågor till utredarna -- samma 'knep' kan tänkas ha bättrat på chanserna för att bröderna med familj skulle ställa upp.

Jag tycker att det vore fantastiskt om 'gamla fuppen' offentliggjordes, men finns det någon mer än Utredaren som ser en chans för det? Dokumentären har alltså intressantare intervjuer än jag hade hoppats, men tråden har varit igång sedan 2008 och jag hoppas att mer framkommer de närmaste tio åren...

Det är en konstig tankevurpa. Saken är det att man kan både korrekt och felaktigt minnas saker man har gjort eller upplevt, men man kan omöjligen minnas att man inte har upplevt någonting. Skulle jag fråga dig om du minns den röda bilen som körde förbi utanför ditt fönster klockan 2 i lördags, och du faktiskt inte såg något sådant, så blir inte svaret: "Jag minns att inget sådant skedde". Det blir: "Nej, det minns jag inte". Undantaget är om du exempelvis spanat specifikt efter en röd bil utanför ditt fönster vid den tidpunkten och därför aktivt valt att observera händelsen och lägga den på minnet.

Om jag då pressar dig eller på annat sätt skapar ett socialt tryck på dig att minnas den röda bilen så kan du komma att skapa ett falskt minne, jämför med alla personer som minns att de hört Arne Hegerfors säga att "det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk", vilket han bevisligen aldrig har sagt. Eller alla som minns "Bappelsin, gubbjävel" vilket även det aldrig har inträffat. Men även om du står på dig så kommer du inte att lämna "Nej, det minns jag inte" för "Jag minns att inget sådant skedde" för minnet fungerar inte på det sättet. Precis som få, eller snarare ingen av oss minns vad vi gjorde klockan 13 på torsdagen fem veckor innan vi fyllde nio, för sådant rensas bort.

Nu kanske någon invänder att de minsann hade mints om de begått ett mord, och det stämmer säkert. Men det är en helt annan sak att minnas att man inte har gjort något, oavsett om det handlar om mord eller inte. Speciellt 19 år efter att det skulle ha skett samtidigt som man varit tvungen att leva med en falsk historia under samma tidsspann.

Pinsamt, men tyvärr för sent att redigera. Tack i vilket fall för att du påpekade skrivfelet, det ser onekligen lite lustigt ut

Ja, det där var ett bra sätt att förklara det. Man kan naturligtvis inte begära av pojken att han skall kunna säga "Jag minns att jag inte dödade Kevin".

Jag kommer ihåg mycket väl när jag var i brödernas ålder och hade sönder en pryl. Jag har säkert haft sönder saker vid andra tillfällen, utan att jag kommer ihåg det, men vid detta tillfälle var det så att jag ljög/förnekade för mina föräldrar och -- värst av allt -- de trodde mig! Jag hade dåligt samvete ända tills jag erkände och idag kan jag minnas händelsen som om den var igår.

Det är väl ostridigt att bröderna hade lämnat uppgifter till sina föräldrar och att just detta var orsaken till att polisen involverades. Om de ljög så borde de åtminstone komma ihåg just detta. Skulle de verkligen ljuga utan att reflektera över det alls -- aldrig t.ex. jämföra lögnen mot vad som faktiskt hade hänt? Dessutom är dödsfall och mord i bekantskapen även de händelser som aktiverar minnet hos de flesta -- t.ex. kan man minnas när man senast såg den avlidna/mördade i livet, man brukar tänka till lite vid sådana händelser, skulle barn inte göra det?

Hmmm....
Jag tror att man hittade Kevins cykel en bit bort från mordplatsen
Kevins mormor har berättat att Kevin var rädd för vatten och att han aldrig skulle ha lämnat sin nya fina cykel
Men om Kevin hörde skrik vid stranden?
Han kanske sprang ner till stranden för att se vem som skrek så förtvivlat?

Suck....

En anmälan till granskningsnämnden.

http://nwt.se/arvika/2017/06/15/fallet-kevin-anmalt-till

Den kommer naturligtvis att frias.

Att en journalist inte får ljuga angående syftet med frågor är ju bara nonsens, då skulle vi ju aldrig kunna få några avslöjanden i program som kalla fakta, uppdrag granskning mm.

T.o.m poliser får ljuga för misstänkta brottslingar, så detta är bara nonsens!

Med tanke på hur anmälan till granskningsnämnden är framställd så känns det som att det är Rolf Sandberg själv som skickat in den, eller någon som har gjort det på hans vägnar.

Om nu Rolf Sandberg eller Sven Å Christianson har en massa bevis för brödernas skuld så borde de lägga fram dem nu och bevisa sina teser. Det borde finnas massvis med tidningar eller tv-program som skulle vilja visa detta om det vore sant, eller något alternativmedia som FriaTider mm.

Men ingenting kommer därför att de inte har något att komma med, eller har de tänkt att göra en undersökning i flera års tid för att komma till något resultat att redovisa för oss???

Jag klandrar inte Sven Å Christiansson speciellt mycket i detta fall, han är en liten kugge i det hela,
men Rolf Sandberg har ett stort ansvar för vad som har gjorts, men störst ansvar tycker jag att Åklagare Anders Mannholm har.
Han borde ha varit mer aktiv och satt stopp för stolligheterna som uppstod.

Jag var i Tingsrätten och lyssnade då Mannholm var åtalad för telefonavlyssningarna och han satt mest och torrgrinade och mådde dåligt för att hans rykte skulle svärtas ned om han vart fälld för de olaga telefonavlyssningarna som genomfördes.

Att bedriva en utredning som i Kevin-fallet med ett så svagt inblandande av Åklagare som i detta fall är inte bra,med en starkare aktiv åklagare så hade säkerligen mycket sett bättre ut i det här fallet. (Mannholm säger ju själv i intervjuer att han hade en passiv roll och egentligen inte gjorde någonting mer än att godkänna de olagliga avlyssningarna)

Kanske att de kretiner som 1998 körde kevin-ärendet helt åt helvete inte längre väljer att "försvara sig" via media?
Kanske att de lämnar all sin viktiga info till de nya utredarna i örebro? I hopp om att vinna lite damage control.