Hur kan någon tycka att JM är en ond människa, när hon gör så många goda gärningar? Med gråt i rösten förklarar hon idag skälet till att hon ska gifta sig med MR. Genom giftermålet kommer den goda JM varit med om att rädda en kvinna från att leva under de mycket svåra förhållanden som råder för kvinnor i Iran. En generösare och medmänskligare person får man leta efter, om ni frågar mig.
Citat:
42-åringen är mycket osammanhängande i dag.
Detta skrevs av SVT:s egen reporter i dag. Jag är benägen att hålla med. Till och med rättens ordförande bröt in i dag vid ett tillfälle då han fann JM:s svar motsägelsefulla.
Så försvarsstrategin visar sig var fortsatt blånekande med stöd av ett påstått alibi som ej kan styrkas, ifrågasättande av MRs uppsåt och kapacitet, påstådd svårighet att separera från MR trots hans dåd samt bortförklaring av besvärande handlingar efter mordet med hänvisning till långvarig (5 månader) chock och gränspsykos.
Det får mig att tro att hon läst in sig på kriterierna för borderline och försöker manipulera rätten att uppfatta henne som en allmänt förvirrad och otillräknelig person snarare än som en iskall, beräknande psykopat. De vaga referenserna till forskning antyder väl att det kommer mer i samma riktning.
Skulle vara intressant att höra en kunnig psykolog eller psykiater resonera om detta.
Nog jobbar hon hårt för att framställa sig som svårt psykiatriskt sjuk. Den lilla undersökningen som hon gick igenom redan innan rättegången startade (P7:an), uteslöt inte att svår sjukdom kan föreligga. Så det är inte konstigt att man från rättspsykiatrin anser det befogat med en fullständig utredning av hennes mentala tillstånd då brotten hon misstänks för är allvarliga och hon redan under P7:e-undersökningen i vart fall uppvisat symtom som tyder på något psykiatriskt tillstånd. Ekonomiskt betyder det ju mycket för henne om hon döms till RPV+SUP. Då får hon sjukersättning, slipper jobba och kan räkna med att bli utskriven snabbaren än om hon döms till livstids fängelse.
Hon har läst lite psykologi på socionomutbildningen och lärt sig lite om psykiatriska sjukdomstillstånd, för klienterna på socialkontoret har ofta psykiatriska diagnoser. Men hon har nog inte riktigt förstått skillnaden mellan att vara psykiatriskt sjuk och att spela psykiatriskt sjuk. Det säger mig att hon trots sin långa utbildning till socionom faktiskt är ganska korkad. Sjuka personer vet inte att de är "gränspsykotiska" när de är det. Personer i chock kan visst vara förvirrade och bete sig helt annorlunda än vad de vanligtvis gör. Vanligen minns de inte detaljerna om sitt agerande, så att de i efterhand kan beskriva detaljerna.
Om hon med "gränspsykotisk" menar borderline-schizofreni så är det inget som dyker upp några veckor efter sådana här händelser i livet, som att modern nästa mördas och fadern faktiskt mördas. Bara något år efter att hon blivit änka och inte fått ut livförsäkringspengarna hon målmedvetet jobbat för att få ut.
Hela dagen idag har jag följt både Expressens och AB:s direktrapportering för att höra när hon inför de här tillstånden hon rapporterar om. Den 'psykiska tortyren' hon utsatts för är troligen en västanfläkt jämfört med vad hon utsatt sina barn och anhöriga för. Hon är höggradigt manipulativ och lögnaktig, och det är för väl att domstolen har så många erfarna jurister närvarande. Hon inkompetensförklarade tydligen läkaren som är den enda som undersöker vid en P7. Och nu riktar hon sina spjut mot den "dumma åklagaren". (Den mindre dumma åklagaren är hon mer artig emot). Hon har inte hoppat på hela det svenska rättssystemet som Christina Schürrer gjorde. Ännu. Hon verkar ha artigt besvarat ordförandes frågor, helt klar över att han är betydelsefull för domen mot henne. Men av alla i rätten nu närvarande så är de erfarna och har mött både sjuka och friska åtalade.
Det är inte en allvarlig psykiatrisk sjukdom att vara elak eller "dum". Vore hon förståndshandikappad så skulle man redan kunnat avföra henne från vidare rättslig prövning. Men överlag så kan vi nog landa i att hon är elak och egocentrisk. Så länge hon kunde få sin minderåriga son att ljuga för hennes alibi-behov så var det inget snack om barns mänskliga rättigheter.
För hennes del så kommer det säkert att bli efterföljande bråk om hennes grad av sjuklighet och hon kommer, likt Schürrer, att driva allt till sista instans.
Klassiskt narcissistisk personlighetsstörning (alt. grandios) Hon är störst, bäst och vackrast. Har all rätt att gå över lik för att parasitera på andra. Mycket manipulativ, tror sig inte kunna genomskådas.
Ja, när en ångerfull MR bad om förlåtelse till det överlevande offret häromdagen
och detta offer då begärde att han berättade hela sanningen om vad som
hände den gången för att en förlåtelse skulle kunna vara möjlig så grunnade man lite
på vad hon egentligen menade där; hade han inte redan gjort det?
Men det handlar förstås om, insåg man till slut, att AM inte riktigt kan frigöra sig
från misstanken om att MR inte var den ende som var på plats när de blodiga illdåden utfördes.
Hon har en diffus minnesbild av ytterligare en gestalt. En gestalt som hon tyckte
sig ha fått en hastig skymt av allt medan den vilt huggande afghanen höll på som bäst.
Skymt av någon som uppehöll sig strax utanför sovrummet och begränsade sin
roll till att vara betraktarens. Någon som kontrollerade så allt gick som det skulle.
Någon som verkligen ville förvissa sig om att hon och maken fick sina liv utsläckta.
Hon var nog där ändå...hon kunde inte låta bli. Måste se efter. Den känslokylan
som krävdes för det fanns där. Och det visste mamman bara alltför väl.
Misstanken om detta fortsätter gnaga och kanske bara har vuxit sig allt starkare
med tiden och därför tror hon att afghanens sanning ännu inte är komplett.
Någonting är utelämnat, anar hon, den hämningslösa, hagalna dottern och
hennes direkta närvaro under det dödliga skeendet, som åskådare.
Mamman vill ha absolut visshet om denna sak men jag tror tyvärr inte hon kommer
att få det.
JM kan mycket väl ha infunnit sig i stugan och placerat sig för några ögonblick
där uppe utanför sovrummet. Utan att hennes lejde mördare nödvändigtvis behöver
veta om det. Eller är hur medveten som helst om den saken men förtiger just
den biten av någon anledning.
Att JM skulle ha stannat kvar hela tiden i bilen medan rysligheterna skedde och
fallit i sömn till och med, det låter inte helt sannolikt faktiskt.
Det togs med två knivar.
Som jag skrivit tidigare så utesluter jag inte möjligheten av att hon kan ha övervägt
att delta aktivt själv och då velat inrikta sig på en moder hon tyckte hjärtligt illa om,
men kommit att överge den tanken till slut.
Men hon kan mycket väl ha tillåtit sig att agera kallsinnig betraktare när
Granliden denna tidiga augustinatt hemsöktes av ond, bråd död.
Har efter MR:s utsaga i TR ånyo läst hans tidigare versioner av mordkvällen. - I MR:s vallningsförhör den 2 dec börjar han så smått närma sig sanningen – men ännu har han inte berättat att JM kört Touranen till G-liden. I sina försök att nå fram till ett slutscenario tycks han under stark vånda tillsammans med sina förhörsledare röra sig på och kring mordplatsen.
Ditt påpekande om två knivar är av vikt. Inte någonstans har jag sett MR berätta om att JM visat fram dessa knivar och låtit honom välja vilken kniv han föredrog. I TR nämner MR bara att det fanns två knivar i den plastpåse som JM drog upp ur sin väska och lade i baksätet på bilen. Plastpåsen ska också ha innehållit ett par tunna svarta fingervantar och en av MR:s tröjor; en mörkgrå. Sedan ska JM ha gett MR en kniv (han pratar bara om en kniv).
MR närmar sig sakta och räddhågat sanningen; närmast som vore han hjärntvättad och behöver hjälp med avprogrammeringen. Han synes ha bytt ut JM mot den fiktive A, och kanske är det i just det här vallningsförhöret han delger förhörsledarna den verkliga sanningen om JM och hur hon de facto agerat under mordkvällen. – Den skäggige A har i det följande ersatts av den tatuerade J:
M visar först var han gömde sig bakom träden.
Han och J satt bakom var sitt träd först sedan gick man bara in på tomten.
Det fanns inget elstaket då över vägen vid infarten till tomten.
När man kommit in på tomten gick man till vänster och bort till den container som stod uppställd där då. Sedan gömde man sig bakom containern.
Därefter gick J fram till huset på vänster sida medan han själv väntade kvar bakom containern i ungefär 5 minuter.
Då kom J tillbaka till honom och sa att de skulle gå fram till huset.
J gick först fram och M efter. Framme vid huset.
M säger att när han kom fram till trappan med J framför sig så stod ytterdörren helt öppen. Det var då mörkt inne i huset.
Han säger att de båda då gick in.
M ombeds att visa hur de gick in.
Innanför dörren så sa J till honom; Kom upp smygande.
J satte handen i bröstet på M i samband med att han sa detta.
J gick först före M upp i trappan. Det var helt tyst då på övervåningen.
Då de båda kommit upp för trapporna så stannade de till. J stod först bakom M.
Därefter gick J fram till sovrumsdörren och därefter så följde M med dit.
M visar att han då gick fram till sovrumsdörren och ställde sig.
Sovrumsdörren var inte stängd utan var öppen någon eller ett par decimeter då M stod bakom dörren och lyssnade.
Då de stod och väntade bakom sovrumsdörren så hörde de G:s röst då han sa något om att han tyckte det var någon inne i huset.
Det var då som J knuffade in M i sovrummet.
M visar i sovrummet att G fanns i sängen närmast och att A låg i sängen bortanför honom vid fönstret.
Han får frågan om vart G befann sig då han knuffades in i rummet.
M svarar att G då satt sig upp i sängen och just var på väg att resa sig. Det var då han angrep G med knivhuggen. Huvudprotokoll 2017-02-06, s. 583
__________________
Senast redigerad av letsdoit 2017-06-08 kl. 21:27.
Klassiskt narcissistisk personlighetsstörning (alt. grandios) Hon är störst, bäst och vackrast. Har all rätt att gå över lik för att parasitera på andra. Mycket manipulativ, tror sig inte kunna genomskådas.
Kunde inte bara MR varit lite smartare och gjort oss alla en tjänst - gift sig med käringen, åkt på smekmånad och slängt henne från balkongen. Ärvt, tagit hit sin syrra och blivit flyktingkung. Han hade besparat oss en hel drös med skattekronor och många människor mycket lidande och död. Jag hade valt en påtänd kriminell afghan fritt omkringspringandes framför Johanna alla dagar i veckan.
Men från fängelset kan man inte manipulera sig ut. Det kan man teoretiskt göra från rättspsyk efter kort tid om man har en "passerande" psykos. Jag misstänker att Johanna själv snabbt ställer diagnosen att hon har fått en "släng" av det, men nu är allt bra och hennes barn behöver henne. In her head. Men återigen, nej. Hon kommer inte att kryssas. Inte ens skuggan av en chans.
Hahaha - en passerande psykos. Hon ger diagnostisering en ny innebörd.
Redan via lappskrivandet och mutandet (påverkan av myndighetsutövning) har häktespersonalen insett vad hon går för. Fortsätter hon i denna anda så lär det bli besvärligt med tidsbestämd om hon döms till livstid.
Och svärsonens kompis som hon ska ha mött när hon skulle tanka - vilket hon inte haft pengar till och därför, c:a kl. 22:40, i stället köpt 1 Coca zero kontant. - Då var det alibit fixat. - Det var nog inte så billigt.
Inte billigt. JBs kompis skulle få 10 000:- för att säga att hon sagt "Hej, hej" på Ica Maxi vid ungefär samma tidpunkt på kvällen den 3/8.
Men hur mycket tid kommer det att läggas på att följa upp den 11:e (?) versionen? Att JM suttit så lång tid och under "psykisk tortyr" beror ju på stora delar pga henne själv, alla villospår hon spritt ut måste kollas. Alla personer hon namngivit har kollats upp, ev. trafikolyckor mellan E-tuna och Katrineholm har undersökts, hallickar har försökt spårats, mm. mm.
Ann-Sofie Sannemalm Rättegången är slut för i dag men Wenna säger att hon och polisen vill låna 42-åringen för en stund. De vill fråga om signalementet på personen hon mötte på bensinstationen, alltså svärsonens kompis.
idag 16.58
Har efter MR:s utsaga i TR ånyo läst hans tidigare versioner av mordkvällen. - I MR:s vallningsförhör den 2 dec börjar han så smått närma sig sanningen – men ännu har han inte berättat att JM kört Touranen till G-liden. I sina försök att nå fram till ett slutscenario tycks han under stark vånda tillsammans med sina förhörsledare röra sig på och kring mordplatsen.
Ditt påpekande om två knivar är av vikt. Inte någonstans har jag sett MR berätta om att JM visat fram dessa knivar och låtit honom välja vilken kniv han föredrog. I TR nämner MR bara att det fanns två knivar i den plastpåse som JM drog upp ur sin väska och lade i baksätet på bilen. Plastpåsen ska också ha innehållit ett par tunna svarta fingervantar och en av MR:s tröjor; en mörkgrå. Sedan ska JM ha gett MR en kniv (han pratar bara om en kniv).
MR närmar sig sakta och räddhågat sanningen; närmast som vore han hjärntvättad och behöver hjälp med avprogrammeringen. Han synes ha bytt ut JM mot den fiktive A, och kanske är det i just det här vallningsförhöret han delger förhörsledarna den verkliga sanningen om JM och hur hon de facto agerat under mordkvällen. – Den skäggige A har i det följande ersatts av den tatuerade J:
M visar först var han gömde sig bakom träden.
Han och J satt bakom var sitt träd först sedan gick man bara in på tomten.
Det fanns inget elstaket då över vägen vid infarten till tomten.
När man kommit in på tomten gick man till vänster och bort till den container som stod uppställd där då. Sedan gömde man sig bakom containern.
Därefter gick J fram till huset på vänster sida medan han själv väntade kvar bakom containern i ungefär 5 minuter.
Då kom J tillbaka till honom och sa att de skulle gå fram till huset.
J gick först fram och M efter. Framme vid huset.
M säger att när han kom fram till trappan med J framför sig så stod ytterdörren helt öppen. Det var då mörkt inne i huset.
Han säger att de båda då gick in.
M ombeds att visa hur de gick in.
Innanför dörren så sa J till honom; Kom upp smygande.
J satte handen i bröstet på M i samband med att han sa detta.
J gick först före M upp i trappan. Det var helt tyst då på övervåningen.
Då de båda kommit upp för trapporna så stannade de till. J stod först bakom M.
Därefter gick J fram till sovrumsdörren och därefter så följde M med dit.
M visar att han då gick fram till sovrumsdörren och ställde sig.
Sovrumsdörren var inte stängd utan var öppen någon eller ett par decimeter då M stod bakom dörren och lyssnade.
Då de stod och väntade bakom sovrumsdörren så hörde de G:s röst då han sa något om att han tyckte det var någon inne i huset.
Det var då som J knuffade in M i sovrummet.
M visar i sovrummet att G fanns i sängen närmast och att A låg i sängen bortanför honom vid fönstret.
Han får frågan om vart G befann sig då han knuffades in i rummet.
M svarar att G då satt sig upp i sängen och just var på väg att resa sig. Det var då han angrep G med knivhuggen. Huvudprotokoll 2017-02-06, s. 583
I mina öron låter detta som ett mycket troligt scenario. Men varför vill inte MR ta med detta i sin bekännelse? Det kommer jag inte på någon vettig förklaring till.
