Ja, när en ångerfull MR bad om förlåtelse till det överlevande offret häromdagen
och detta offer då begärde att han berättade hela sanningen om vad som
hände den gången för att en förlåtelse skulle kunna vara möjlig så grunnade man lite
på vad hon egentligen menade där; hade han inte redan gjort det?
Men det handlar förstås om, insåg man till slut, att AM inte riktigt kan frigöra sig
från misstanken om att MR inte var den ende som var på plats när de blodiga illdåden utfördes.
Hon har en diffus minnesbild av ytterligare en gestalt. En gestalt som hon tyckte
sig ha fått en hastig skymt av allt medan den vilt huggande afghanen höll på som bäst.
Skymt av någon som uppehöll sig strax utanför sovrummet och begränsade sin
roll till att vara betraktarens. Någon som kontrollerade så allt gick som det skulle.
Någon som verkligen ville förvissa sig om att hon och maken fick sina liv utsläckta.
Hon var nog där ändå...hon kunde inte låta bli. Måste se efter. Den känslokylan
som krävdes för det fanns där. Och det visste mamman bara alltför väl.
Misstanken om detta fortsätter gnaga och kanske bara har vuxit sig allt starkare
med tiden och därför tror hon att afghanens sanning ännu inte är komplett.
Någonting är utelämnat, anar hon, den hämningslösa, hagalna dottern och
hennes direkta närvaro under det dödliga skeendet, som åskådare.
Mamman vill ha absolut visshet om denna sak men jag tror tyvärr inte hon kommer
att få det.
JM kan mycket väl ha infunnit sig i stugan och placerat sig för några ögonblick
där uppe utanför sovrummet. Utan att hennes lejde mördare nödvändigtvis behöver
veta om det. Eller är hur medveten som helst om den saken men förtiger just
den biten av någon anledning.
Att JM skulle ha stannat kvar hela tiden i bilen medan rysligheterna skedde och
fallit i sömn till och med, det låter inte helt sannolikt faktiskt.
Det togs med två knivar.
Som jag skrivit tidigare så utesluter jag inte möjligheten av att hon kan ha övervägt
att delta aktivt själv och då velat inrikta sig på en moder hon tyckte hjärtligt illa om,
men kommit att överge den tanken till slut.
Men hon kan mycket väl ha tillåtit sig att agera kallsinnig betraktare när
Granliden denna tidiga augustinatt hemsöktes av ond, bråd död.
och detta offer då begärde att han berättade hela sanningen om vad som
hände den gången för att en förlåtelse skulle kunna vara möjlig så grunnade man lite
på vad hon egentligen menade där; hade han inte redan gjort det?
Men det handlar förstås om, insåg man till slut, att AM inte riktigt kan frigöra sig
från misstanken om att MR inte var den ende som var på plats när de blodiga illdåden utfördes.
Hon har en diffus minnesbild av ytterligare en gestalt. En gestalt som hon tyckte
sig ha fått en hastig skymt av allt medan den vilt huggande afghanen höll på som bäst.
Skymt av någon som uppehöll sig strax utanför sovrummet och begränsade sin
roll till att vara betraktarens. Någon som kontrollerade så allt gick som det skulle.
Någon som verkligen ville förvissa sig om att hon och maken fick sina liv utsläckta.
Hon var nog där ändå...hon kunde inte låta bli. Måste se efter. Den känslokylan
som krävdes för det fanns där. Och det visste mamman bara alltför väl.
Misstanken om detta fortsätter gnaga och kanske bara har vuxit sig allt starkare
med tiden och därför tror hon att afghanens sanning ännu inte är komplett.
Någonting är utelämnat, anar hon, den hämningslösa, hagalna dottern och
hennes direkta närvaro under det dödliga skeendet, som åskådare.
Mamman vill ha absolut visshet om denna sak men jag tror tyvärr inte hon kommer
att få det.
JM kan mycket väl ha infunnit sig i stugan och placerat sig för några ögonblick
där uppe utanför sovrummet. Utan att hennes lejde mördare nödvändigtvis behöver
veta om det. Eller är hur medveten som helst om den saken men förtiger just
den biten av någon anledning.
Att JM skulle ha stannat kvar hela tiden i bilen medan rysligheterna skedde och
fallit i sömn till och med, det låter inte helt sannolikt faktiskt.
Det togs med två knivar.
Som jag skrivit tidigare så utesluter jag inte möjligheten av att hon kan ha övervägt
att delta aktivt själv och då velat inrikta sig på en moder hon tyckte hjärtligt illa om,
men kommit att överge den tanken till slut.
Men hon kan mycket väl ha tillåtit sig att agera kallsinnig betraktare när
Granliden denna tidiga augustinatt hemsöktes av ond, bråd död.
