Svenska Fotbollslandslaget

https://www.fotbollskanalen.se/turkiet/hopf-uttagen-i-arets-lag-i-turkiet/

Hopf blir uttagen till årets lag i Turkiet. I Genclerbirligi har han blivit utnämnd till den bästa spelaren andra året i rad. Och rankas numera som en av de bästa i hela Süperlig. Inte illa!

I det senaste transferfönstret stod Fenerbahce, Galatasaray och Besiktas och knackade på dörren. Om han går till en av topp 3 lagen i Turkiet, vad tror ni om hans chanser att spela i landslaget?

Är så kluven, tycker Durmaz har fått en ordentlig nytändning i Jannes landslag och spelar konsistent på en mycket hög nivå nu. Man märker att han höjer sig själv när han får förtroende och en nyckelroll i Jannes lag.

Av vad jag sett så tycker jag Durmaz är en bättre playmaker och servar sina lagkamrater. Claesson är däremot mycket mer målfarlig och kan såra motståndarna bättre.

Rent defensivt tycker jag Durmaz är något bättre, men det är för att han inte är lika offensivt lagd som Claesson som gör ett hästjobb och löper hela längden planen i varje anfall/ kontring.

Mot Frankrike tror jag nog att jag vill se Claesson på plan. Har vi både Forsberg och Claesson som river upp stora sår i franska backlinjen vid kontringar så kan vi mycket väl plocka en poäng. Durmaz känns som en spelare vi vill ha om vi kontrollerar matcher.

Det är denna elva jag tror på också.

Mycket svårt att välja mellan Olsson / Augustinsson. Olsson är mer offensiv, och jag tycker att Augustinsson kan bli lite väl passiv och inte avlastar Forsberg tillräckligt i anfall. Däremot så kan Augustinsson vara mer nyttig mot lag som Frankrike.

Läste att Sarfo nobbar Ghanas landslag för Sverige. Platsar han?

Robin Olsen är bättre, men en plats bakom Olsen är han värd.

Håller med. Tycker att Nordfeldt borde bli petad i förmån för Hopf.

Inte än, eller kanske. Vi får se hur han klarar sig i Europa.

Jag hoppas att han aldrig får chansen. Bara för att någon har råkat jobba i Sverige i 5 år så betyder det inte att dom är svenska. Han, liksom alla andra utländska fotbollsspelare som får svenska pass lär bara vänta in sitt medborgarskap och sen sticker han härifrån och kommer aldrig tillbaka.

Tror att många unga spelare som har chansen att välja mellan 2 landslag kalkylerar mycket om i vilket lag de kommer få mest speltid.
Eftersom landslagsspel betyder väldigt mycket för deras karriär. Vet om att tex Seferovic för ett par år sedan kunde välja mellan Bosnien och Schweiz och valde då Schweiz.
När det hela lagt sig lite så förklarade han det hela väldigt bra, han sa att hans första val var Bosnien egentligen men att han visste om att på hans position kunde han aldrig rubba Dzeko eller ens Ibisevic de närmaste 7-8 åren. Så att sitta på bänken och få spela var tredje match en kvart i Bosnien eller få spela nästan hela tiden i Schweiz för en då såpass ung spelare är ödesavgörande i princip.
Så han valde som bekant det sistnämnda.

I Sarfos fall är det tvärtom.

Han har blivit uttagen till Ghanas A trupp men i Sverige var de bara U21 som försökte få med honom.
Han säger endå att hans ambitioner lutar åt Sverige.

Jag tror att i detta fallet gillar han nog Sveriges nya landslag, spelare och deras chanser mer. Han trivs bra här.

Fast du har ju ingen aning om hur Sarfo känner. Har han faktiskt nobbat Ghana som det rapporterats om kanske det ändå innebär att han är kluven i frågan, och faktiskt känner en del för Sverige.

Samma sak med El Kabir, som ju ville spela för Sverige. Pratar flytande svenska, har barn med svensk tjej och åker ofta "hem" till Sverige. Där hoppades jag faktiskt Hamrén skulle agera för när El Kabir var som bäst så hade han garanterat platsat.

Ja absolut kan det vara så också, att spelaren trivs helt enkelt bättre med grabbarna i ena laget.