Citat:
Ursprungligen postat av
vallero
Men Johanna känner ingenting för sina barn. Visst, vissa har hon lyckats hjärntvätta, sabba för livet, kunnat styra över och utnyttja. De barnen "älskar" hon säkert fortfarande (då jag är övertygad om att hon fortfarande tror hon kommer frias). Men någon äkta beskyddande, moderlig omtanke om de "sina" finns inte. Deras värde har direkt kunnat mätas i hur väl de kunnat utnyttjas av Johanna. AG har klarat sig, på håret.
Johanna kommer nog ha begränsad tid för sina barn när hon väl sitter inne. Då är det "nya tag" som gäller. Kanske vissa av barnen kan vara nyttiga ett tag till. Problemet för Johanna är att hon (antar jag) inte längre kan hota, eller lova pengar till de utanför fängelsets väggar. Så den möjligen halvhjärtade support från söner/döttrar hon tror sig styra över kommer mycket snabbt att erodera. Men hon kommer förmodligen inte heller behöva det.
Jag tror Johanna kommer anpassa sig till livet på Hinsan som en fisk till vatten.
Jag tror att hon är i stort behov av sluten rättspsykiatrisk vård:
Citat:
Ursprungligen postat av JM
F: Varför gjorde du, vad var motivet då menar du?
J: Jag skulle aldrig kunna döda någon för pengar.
B: Nej, men vad är det som… du har ju berättat för oss och…
J: Att ens nämna pengar som ett motiv, jag tycker det är så djävla kränkande.
B: Men vi kan inte säga hur det har nämnts eller varför det nämndes men det måste finnas något annat incitament, någonting som har hänt, alltså det kan ha hänt flera saker. Den här bägaren som man fyller på tills det rinner över någon gång och det som händer då behöver kanske inte vara det värsta.
J: Jag tror M var djävligt rädd att han skulle bli utslängd från min lägenhet för att S och N blev utslängda för att min pappa sa till mig att de får inte vara här då får du flytta. Det tror jag, då fick de gå och jag tror att M var lika rädd, att han också skulle bli utkastad för att han visste att jag gjorde som min pappa sa. Alltså våran familj är så djävla sjuk, alla borde dö.
B: Jag tror inte du menar det, jag tror bara det är någonting du säger.
J: Jo… nej, jag menar det.
Protokollbil. 2017-02-09, Dialogförhör, s. 1008
Citat:
Ursprungligen postat av JM
Mt: Mm. Fast jag var inte där, jag var inte på G-liden…
Fhl: Nej. Det har inte vi sagt…
Mt: Jag skulle aldrig…
Fhl: …vi säger vad gjorde du?
Mt: …jag skulle aldrig vilja se min pappa dö.
Protokollbil. 2017-02-09, Dialogförhör, s. 1022
JM:s mor: med en dotter hon ansåg saknade känslor, lovade förlåta MR om han berättade sanningen om vad som hände däruppe i sovrummet. – Jag tror att hon fick höra sanningen; den sanning som MR kände till; något annat kunde han inte förmedla.
I likhet med AM tror jag inte heller att MR berättat
hela sanningen – men då på grundval av att JM in i det sista lurade den med droger fullproppade MR; att hon smög sig fram och låste upp ytterdörren; gömde sig bakom knuten, för att sedan; så fort hon såg MR smita in i huset, smyga sig fram; intensivt lyssnande, och sedan fort ila uppför trappan för att med egna ögon få en glimt av när hennes förhatliga föräldrar knivskars till döds. – Hon hade precis satt sig tillrätta i förarsätet och slutit ögonen när MR med stirrande, blodsprängd blick öppnade bildörren. 24 + 18 knivhugg (där MR förträngt mer än hälften) tog sina modiga två minuter; JM hann bara se en bråkdel; sedan slank hon som en svart orm nedför trappan. – Hon var chockad och hade sett en bilolycka, upplyste AG.