Gissa Bokcitatet

Hubba, tackar för den. Polletten ramlade ner när Lars Gustafsson nämndes, eftersom jag kunde minnas att han gillade gamle Mascoll. Boken torde vara Mina böcker och andra uppsatser som utkom posthumt 1955.

Det stämmer bra det! Hans översättarkollega som jag skrev som XX var Karl Asplund och Silfverstolpes stil sägs "kännetecknas av motiv från hem och vardagsliv" vilket också gäller Asplund och Sten Selander. Det var den ena aspekten av "husligheten" och den andra är att Silfverstople var intendent för Kungliga husgerådskammaren.

Konungens medalj i högblått band och en dammsugare till silver-janne!

Dagens bokcitat kommer från en författare som under 1890-talet hade sin storhetstid, och som under åren fram till första världskrigets utbrott också var mycket ansedd. Han skrev poesi, prosa och skådespel, och var mycket produktiv. Han satt med i Svenska Akademin i många år. Han var tyskvän, anti-amerikan och antisemit, men gav ändå ut sina böcker på Bonniers förlag. Han var en kärv och tyken natur, och blev under 1920- och 1930-talen alltmer bakåtsträvande och förbittrad. Under senare år har han helt glömts bort, och ingen läser eller samlar honom idag: originalupplagor av hans böcker kan köpas för 20 eller 30 kronor.

Citatet:
“De gamla fröknar och änkefruar, som sökte sig till välgörenhetsstiftelsen, gjorde det sällan med någon större iver. Det var deras anhöriga, om de hade några, som företrädde optimismen, när steget planlades. ‘Där får du sådan ro’, sade de, ‘där slipper du alla bekymmer och besvär och får bara vila ut.’
Det lät nästan, som om det varit fråga om en tillvaro, befriad från all jordisk tyngd, men även om så kunnat väntas, skulle utsikten icke varit oblandat lockande för mänsklig natur, ty den hade en kylande skugga: vissheten, att här var det sista och definitiva, och ingen väg gick därifrån.”

Böök?

Nej, ‘vår’ författare var på sin tid större än vad Böök någonsin skulle bli. Böök delade många av hans åsikter och skrev flera uppskattande recensioner av hans böcker, där han hyllades som en av Sveriges stora intellektuella.

Har gått igenom listan på akademiledamöter genom tiderna. Oväntat svårt att hitta någon passande gubbe. Sätter en slant på Per Hallström. Boktitel vågar jag inte försöka mig på, det finns många!

Sven Hedin? Men var han poet också...?

Sven Hedin var väl lite tyskvän...

Nej Sven Hedin kunde inte skriva poesi, men Per Hallström kunde, och honom var det! Jag har 14 av hans böcker, som är klart läsvärda (prosan i alla fall) och verkligt billiga eftersom ingen vill ha dem. Citatet kommer från novellsamlingen ‘Händelser’, utkommen 1928.

Jag rekommenderar Döda Fallet. Här följer en recension av Oscar Levertin:
http://runeberg.org/olrecens/dodafall.html

Döda fallet och En skälmroman kan laddas ner som pdf från Svenska Akademien:
http://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/publikationer/svenska-klassiker/per-hallstrom-en-skalmroman-doda-fallet

Inledningen till En skälmroman var ju väldigt behagligt att läsa. Kommer nog ge denna gubbe en chans. Tack Janne för att du drog fram denna författare ur skuggorna👍