Henrik Arnstad ljög om examen

Min avhandling är en studie av de guidade visningarna av moskén på Södermalm i Stockholm, som bygger på deltagande observationer och intervjuer med guider såväl som besökare. I den har jag sett hur guiderna ger svar på det tal som i olika sammanhang pekar ut dem som annorlunda och osvenska. Många av guidernas svar består i att beskriva hur normalt och svenskt islam är. Genom att under studiebesöken förklara att Muhammed var den första feministen, att islam är en demokratisk religion och att svenska normer och värderingar till största del stämmer överens med islams lära försöker guiderna etablera likhet med besökarna.

Guidernas försök att ändra eller nyansera de berättelser om muslimer där de framställs som problematiska, annorlunda eller hotfulla har dock inte alltid varit framgångsrika. I intervjuer efter visningarna har besökare visat att de inte riktigt trodde på de beskrivningar de fick höra i moskén, både guidernas utsagor om sig själva och om andra muslimer i Sverige. Det svar på tal guiderna ger blir ett sätt att svara upp mot sin egen obegriplighet. Vedertagna och varierande sanningar om hur olika kroppar ska tolkas formar hur vi kan bli begripliga för varandra i ett givet tidrum. Samtida sanningar tycks ha svårt att se kombinationen mellan nationaliteten svensk och den religiösa identiteten muslim som begriplig. I det utrymme där guidernas självpresentationer ska äga rum utgör stereotyperna de begränsande väggarna.

[---] Det går även att förstå interaktionen under de guidade visningarna som en kamp om att få vara i sin bekvämlighetszon och det verkar vara en kamp där den som uppfattas ha en vit, svensk kropp kan dra nytta av det. Muslimer görs till nationella Andra vars närvaro potentiellt hotar den bekvämlighetszon som är en del av de privilegier som vita kroppar har i Sverige. Samhällets lycka tycks vara beroende av främlingens förmåga att vara anpasslig och återskapa den bekvämlighetszon som fanns innan den nationella homogeniteten bröts. Den oro som kan skapas av denna destabilisering bemöttes under studiebesöken med vitas strategier för att återupprätta bekvämlighetszonen. En sådan strategi var att ifrågasätta det guiden sade för att behålla världen intakt.

[---] De olika former av respekt som förekommer under visningarna är knutna till religiositet, kön, rasifiering och nation. En kropp som tolkas som svensk framstår som jämställd, utifrån den position som jämställdhetens föregångsland som Sverige har fått.

[---] Avhandlingens tematiska röda trådar rör hur muslimer får en central roll som nationella Andra i Sverige och hur det nationella görs i vardagspraktiker. Muslimer framstår också i mitt material som användbara för att göra politiska poänger. Det gäller inte bara att besöka en moské för att visa sitt engagemang för de Andra utan även när det gäller att dra en gräns för vad som är moraliskt och etiskt acceptabelt för den som representerar svenska väljare.

Exemplet Yasri Khan visar just detta. Av alla de patriarkala praktiker som påverkar de förtroendevalda och partiaktiva politiker som vi har i Sverige blev Khan användbar för att göra en politisk poäng. En muslimsk praktik kunde tydligt peka ut den gräns en svensk inte får överträda. Kunde vi inte istället önska oss en debatt om patriarkala strukturer bland svenska politiker utifrån fler aspekter?

1. Ingen fascism existerar över huvud taget
2. Fascistiska rörelser existerar
3. De fascistiska rörelserna har en tydlig röst i det offentliga samtalet. Exempelvis om rörelsen eller dess ledare regelbundet ges utrymme i etablerade icke-fascistiska massmedier, om den fascistiska rörelses politik och avsikter kommenteras offentligt, om ledaren avporträtteras i karikatyrer och satir, och så vidare
4. De fascistiska rörelserna åstadkommer en märkbar effekt på politiken. Exempelvis om etablerade politiker tvingas anpassa till kända krav från fascister, om fascister tilldelas regeringsposter, väljs in i parlament och andra representativa församlingar, och så vidare
5. De fascistiska rörelserna har en karaktär av en massrörelse. Exempelvis om de fascistiska samlar en betydande procentandel av landets befolkning, har en stor representativitet i parlamentet och så vidare
6. De fascistiska rörelserna är en dominerande faktor inom politiken. Exempelvis om ingen beslutsprocess är möjlig utan att ta hänsyn till hur denna kommer att hanteras av fascisterna
7. Den fascistiska rörelsen är den avgjort mäktigaste enskilda politiska rörelsen i landet. Observera att rörelsen nu anges i singularis. Exempelvis kan den vara det största partiet i parlamentet, dock utan egen majoritet, och så vidare
8. Den fascistiska rörelsen regerar eller har det avgörande inflytandet i den förda politiken, men denna situation kräver stöd av samarbetspartner. Exempelvis har ledaren utsetts till premiärminister, men kan inte regera utan stöd av konservativa eller högerliberala samarbetspartner alternativt uppbackning från traditionella eliter, såsom kungar eller icke-fascistiska armeledningar.
9. Den fascistiska rörelsen regerar ensam av egen kraft, utan att tvingas samarbeta med andra politiska rörelsen (eller agera underlydande åt främmande makt)
10. De fascistiska rörelserna har full kontroll över hela statsapparaten och stor påverkan på det övriga samhället.
11. De fascistiska rörelserna har total makt över hela samhällets politik, näringslivet och medborgarnas sociala relationer