Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Såvitt jag vet har Sjöberg gott ryckte i medicinbranschen, kunnig, påläst.
Han har ju en ovanlig bakgrund där han först är psykolog och sedan läkarutbildar sig med inriktning på neurokirurgi.

Många jag träffat på som först läser "lite" medicin har en klar uppfattning om sjukdomar och åkommor. När de sedan utbildar sig och går en totalt 13-14 årig utbildning/upplärning innan de är färdiga specialister har de kommit fram till att mycket av kunskapen de hade från sin tidigare utbildning var klart bristfällig. Hade många kurskamrater som var både sjuksköterskor, kiropraktorer och sjukgymnaster - de fick inte tillgodoräkna sig en enda dag av sin tidigare utbildning när de studerade till läkare. Just de var väldigt tydliga med att de numera efter utbildningen såg saker på ett helt annat sätt.

Att Sjöberg numera är betydligt mer utbildad, påläst och kunnig än SÅC gör nog att han förfäras av en del pseudovetenskap som SÅC onekligen sysslat med. Det som är märkligt är varför man just lyckats anlita SÅC i dessa polisutredningar. Men antagligen har SÅC haft en förkärlek för att åka runt och föreläsa - det var ju en sådan föreläsning Sandberg varit på tidigare. Detta gjorde att Sandberg kontaktade SÅC i Kevinutredningen.

Men SÅC borde hållit sig till vetenskapen - han var proffersorstitulerad och många av hans slutsatser i Kevinfallet vilar inte på godkänd vetenskap. Det är mera på "feelingbasis" som förhörande polis Harryson uttryckte det. Det är nog väldigt stötande för en docent som kan betydligt mycket mer.

Tycker jag inte alls låter logiskt utan mer som ett typiskt kausalt tänkande när man vill få ihop en historia som om föräldrarna ligger och ruvar på en hemlighet (de säger aldrig att barnen har mördat Kevin eller sagt det till dem för övrigt). Låter mer som en deckarroman än vad som troligtvis har hänt. Däremot är det fullständigt logiskt att de här killarna kommer att "frikännas" för den här utredningen bryter inte bara mot regler över förhör utan skulle betraktas som olaglig då barnförhör under inga villkor få gå till på det här viset. Med sådana här förhör kan man få till vad som helst vilket man inte ens lyckas med utan det enda man får ut av det här är ett erkännande av den pojken som inte skall ha utfört dådet utan videoinspelning vilket alla barnförhör måste göras under. Att du sedan verkar ha en förkärlek för Sandberg får stå för dig.

För ni som inte förstår det där så bör ni läsa på om förhör och barnförhör i synnerhet. Det här kommer att bli skräckhistoria på juristlinjen, psykologprogram och förhoppningsvis polisen för hur det kan gå när man missköter en utredning det grövsta. Det finns redan en massa sådana här historier från andra fall bland annat från socialutredningar (föräldrar som förlorat vårdnaden) eller underliga pedofildomar som tex ett berömt fall i en förskola i USA när utredarna misslyckats kapitalt med förhören och det hela blir underliga historier om rymdvarelser och allt möjligt som kan omskrivas till förträngda minnen av övergrepp. Den här typen av utredning förväntade jag mig faktiskt inte i Sverige vid den här tiden. I utredningsmetodik får den inte bara ett F utan hamnar i Quickkategorin och snäppet värre.

Sedan att vi har en dokumentärserie som källa har föga betydelse då de facto har förhören på band. T.om om man skulle klippa ordentligt i dessa förhör så går förhören till på ett sätt som bryter mot alla regler. Barnens mamma eller pappa måste vara närvarande utan undantag vid alla förhör. Förhörsledaren får inte ställa ledande frågor (en självklarhet), ännu mer självklart är att man inte beskriver hur själva mordet gick till (förhörsledarna backar själva när det ser det på band då det vet att detta är helt felaktigt både som bevis och även etiskt). Sedan får man inte antaga att barnen menar något som det inte säger som tex att kniv betyder något annat som betyder något annat osv tills man får fram det man vill ändå. Cirkelresonomang får inte användas och förhören får inte vara så långa. I stort sett begås alla fel som man kan begå under det här förhören.

Sedan så bör man se till relativ frekvens inom alla yrken då detta är oftast den enskilt viktigaste faktorn över vilka man skall titta på vid ett mord. Små barn i sjuårsåldern är nästan helt obefintliga i statistiken och bör således vara det mest osannolika av alla gärningsmän. Har man lust för att hitta några små hemska djävulsbarn som mördar och släpar iväg liken utan spår då kan man hålla sig till litteraturen.

Utöver det så är det en hel del i teknisk bevisning samt förfarande som rimmar illa med så unga gärningsmän.

Jo så har det troligtvis gått till. Dock borde rättsväsendet sätta upp varningsflagg för den här typen av aktörer, de kan uppenbart förstöra en hel del. Det verkar dock som Sandberg själv gärna "cut corners" för att få det resultat han vill ha av ett fall.

Namnen är i sig inte det intressanta utan möjligheten att granska rättsprocessen. Du och andra inklusive bröderna med familj kan inte vara upprörda över att en granskning inte skedde av rättsfallet när det inte går att granska om man anser att granskningar inte bör ske av princip. Hur skulle det då gå till?

De som trakasserar någon är så gott som alltid de som vet ändå och är tillräckligt nära händelserna för att veta utan offentlighet. Eller tror sig veta eftersom sekretess göder ryktesspridning och felaktigheter.

Självklart hade åklagaren ansvaret för att förundersökningen lades ner. Den biten tycker jag har diskuterats tillräckligt. Min poäng är att nu drevs ingen bevistalan och då borde inte förundersökningsledare och åklagare agerat domstol och peka ut småbarnen som mördare.

Kanske postat redan men Dokument inifrån slår sönder en del påståenden från SåC som han gjorde i SVTs morgonprogram:

https://www.svtplay.se/klipp/13903604/minns-minnesforskaren-ratt

Ja, men går det inte att kombinera granskning med sekretess? Det är helgalet att det ska gå att stuva undan en FUP utan att någon får titta på den alls. Kan man inte tänka sig att journalister ska ha rätt att granska FUPar tillsammans med jurister, till exempel, och behålla sekretessen om det inte framkommer något felaktigt eller brottslig i utredningen?
Ett förslag till både och. Att göra allt offentligt rakt av tror jag kan skada rätt många.

Det stora felet här är att det inte fanns juridiska ombud vare sig för barnen eller offrets familj. Dessa hade haft insyn i processen, varit med på förhör etc. De hade också kunnat informera om möjligheten till bevistalan. Idag har även barn alltid ett ombud, som har att bevaka det du framhåller.
Jag tror inte vi ska blanda in journalister generellt i den juridiska processen.
En FUP "stuvas" normalt bara undan när en utredning inte går till åtal av hänsyn till de inblandade och den misstänkte är straffmyndig.
Detta kan man naturligtvis också ha synpunkter på. Många undrar naturligtvis vad Marianne Ny gjort de senaste 5 år i Assange-fallet.

Det råder ju ingen tvekan om att utredningen och dess aktörer fullkomligt förlorat sig själva i en övertygelse utan verklighetsförankring. Bevistalan hade överhuvudtaget inte behövt diskuterats om utredningen kommit fram till en logisk slutsats.

I det som nu blev har åklagaren det största ansvaret.

Jag har ägnat gårdagen åt att läsa på en hel om vad SÅC de facto skrivit i sina artiklar och jag håller inte med om att företräder - i sina artiklar - en syn som skiljer sig från andra. Önskade att jag läst detta av honom för länge sedan. Det karakteristiska för honom är att så fort han hamnar i en polisutredning så landar hans slutsatser i extremfallen, precis som Solglittret påpekat. Han var hos Loftus och då var han ingen företrädare för bortträngda minnen, hans enda exempel på det är egentligen...Quick! Och i fallet Quick har han idag tagit till en klassisk strategi att förklara bort det hela, nämligen att det handlade om svårigheter att berätta, inte svårigheter att komma ihåg. Det förra är något ganska naturligt, dock faktiskt inte för seriemörderar som har en mycket stark koppling till dina dåd. Det är därför det så fullständigt absurt att Quick skulle glömt var han lagt alla kroppar någonstans, tvärtom så återvänder serimördare ofta till kropparna, mördandet och kroppen är centrala delar i fantasierna som de levar ut.

Jag har även sett RS föreläsning på nätet och jag tycker att han överdriver kritiken i relation till debatter man ser inom andra medicinska forskningsområden. Idag hänvisas till forskning till höger och vänster som om det är något homogent. Det är veritabelt skitsnack, det finns gott om personliga uppfattningar och traditionell uppfattningar som lever kvar. Jag har till och med sett teorier framföras av kända forskare; teorier som bryter mot fysikaliska lagar, men ingen säger något.

Säkert 75% av all medicinsk forskning är mer eller mindre skit och går vi över till samhällsvetenskap för att inte tala om genusvetenskap så är det snarare 95% med en extremt stor pentrans för egna uppfattningar, för att inte tala om efterhandstolkningar då man inte ställer upp tydliga "criteria-of-succes" INNAN studien. Den vetenskapliga världen översvämmas idag av olika Se-och-hör tidskrifter där man kan betala för att få sig publicerad och RS idé om att review-granskning är någon garanti mot dumheter är direkt felaktig. Oftast har du max två reviewers, så mycket handlar om deras uppfattningar och kunskaper inom exv statistik. Och Editorns preferenser.

Garantin mot dumheter handlar om att man kan upprepa experiment kanske 15-20 gånger, då kanske något är sant, av olika forskare med olika metoder. Och då ska man ha klart för sig olika forskare dessutom kan tolka samma resultat på helt olika sätt avseende förklaringsmodeller. Och detta blir ännu mer tydligt när det kommer till hjärnan som utan konkurens är kroppens mest komplexa organ och det där vår kunskap är fortfarande pateteskt liten ffa pga att våra metoder att "mäta" har alldeles för låg upplösning. Det är utan konkurens den forskning där divergensen mellan samma resultat och olika förklaringsmodeller är som störst. Ta Alzheimer som exempel, 70 års seriös forskning och minst 10 modeller som i sig är helt oförenliga...är detta verkligen en styrka, att man forskar "brett"? För mig pekar det snarare mot inkompetens och att olika forskare driver sina egna linjer.

Och går man in på barnförhör är detta ett mycket ungt område med relativt få forskare och ganska få fall, i synnerhet i Sverige, och dessutom förenat med många etiska problem i att lägga upp en verkligt bra studie.

Så det frappernade med SÅC är inte bortträngda minnen eller tunt vetenskapligt stöd för olika teorier för det senare är inget ovanligt inom medicinen ffa inte inom psykiatrin, det är snarare den gränslöshet som karln uppvisar så fort det blir allvar. En normal person skulle vara ytterst försiktig med sina uttalande och slutsatser i liknade situationer (oavsett egen uppfattning från ett forskningsperspektiv) där vi pratar allvarliga mord med mkt allvarliga konsekvenser för ev gm. Det är uppenbart att SÅC klarar inte av att hantera det "centrum" han fått i dessa utredningar utan han måste för egen självbekräftelse extendera sina kunskaper och slutsatser då alla tittar på honom för att få "vetenskapliga" förklaringar. Enklet uttryckt, han klarar inte av att i dessa situationer säga "jag vet inte" utan han känner ett behov av att lägga fram förklaringar som gör sin omgivning trygg, att hela tiden kunna hjälpa till att komma framåt, men samtidigt lägga över den slutliga tolkningen på polisen, så han slipper ansvaret.

SÅCs betydelse för Quick och Kevinutredningarna har inget med vilken forskningssyn han företrädde, en person med hans behov av uppmärksamhet och behov av att tillfredsställa sin omgivning samt oförmåga till att se gränser och konsekvenser, greppar vilka halmstrån som helst för att upprätthålla sin roll i dessa utredningar. Förklaringen till att det gick som det gick kan alltså härledas till ganska ytliga psykologiska fenomen, bekräftelsebehov som vi alla stöter på dagligen hos vissa medmänniskor, men som när de får fullt spelrum i sådana här utredningar hos en person som alla önskar ska förklara varför det hände får mycket allvarliga konsekvenser då personen inte klarar att skilja mellan sin egen person och sin roll i utredningen.

VF (Värmlands Folkblad) skriver om förhören med barnen då det kommit fram mer information som inte dokumentären tog upp.

http://www.vf.se/arvika/sandberg-var-inte-ensam-i-detta/

"Faktum är att psykologer och socialsekreterare tycks ha tagit en betydligt mer aktiv del i utredningen än vad som har framkommit av DN:s och SVT:s granskningar. En av barnpsykologerna uttrycker arbetet som "vi var del i ett polisarbete, polisen var inte del i ett barnpsykiatriskt arbete" och i en av rapportern slås fast att psykologerna via en hörsnäcka kunde "leda" förhörsledaren i förhören när hon var osäker."


"Det var inte heller, visar det sig i de båda rapporterna, polisen som tryckte på i förhören. Snarare tvärt om. Polisen kände sig i stället tveksamma till hur långt man skulle kunna gå, vilket gjorde att det var psykologer och socialassistenter som satte gränserna för förhören. En av de citerade psykologerna i rapporten säger att de stöttade förhörsledaren med "hur långt de skulle pressa barnen".

"Ett konkret exempel på detta hämtas från ett förhör med den äldre brodern som enligt rapporten "stängde av" när det blev för jobbigt och där "poliserna var rädda att driva honom för hårt, de var ängsliga att han skulle gå in i ett autistiskt tillstånd", men där psykologerna manade polisen att trots det gå vidare eftersom han, enligt deras bedömning, inte alls verkade må dåligt när förhöret väl var avslutat. "Det gjorde att vi kunde råda dem att fortsätta lite till", säger en av psykologerna i rapporten: "Man mådde dåligt ibland; hade vi gått för långt? Den viktigaste kunskapen var att när pojken kom ut ur förhörsrummet, började han leka direkt."

Vad menar du med att "en FU utredning stuvas undan" (om det inte går till åtal).
Är det inte en allmän handling? Är offentlighetsprincipen nu helt avskaffad?