Citat:
Nu kommer slemmet gå i taket...
Men debattören har helt rätt i det han säger....
http://www.bostadspolitik.se/2017/05/29/singelhushallen-behover-valja-betala-det-verkliga-priset-eller-bo-tillsammans-med-andra/
Men debattören har helt rätt i det han säger....
http://www.bostadspolitik.se/2017/05/29/singelhushallen-behover-valja-betala-det-verkliga-priset-eller-bo-tillsammans-med-andra/
Finns en hel del vettigt i texten, men samtidigt en del nonsens. Givetvis ska en medelinkomsttagare kunna bo själv i en ett i en medelstor stad. Enda undantaget där bör väl vara Södermalm/Östermalm/Vasastan. Annars har vi ett strukturellt problem.
Jag flyttade hemifrån som 20-åring 2001 och delade en trea med en bekant. Fungerade utmärkt som första lägenhet. Detta kan de flesta utan fast jobb och besparingar förvänta sig att få göra.
Håller även med om att det finns alldeles för många ensamhushåll som gott skulle kunna byta ner sig. Dock är det svårt på grund av den begränsade marknaden. Min mormor borde byta ner sig från en trea på 75m2 till en tvåa på 50m2 för att öka rörligheten. Här finns det dock ett socialistiskt problem; Bostadsbidrag. Hennes lägre hyra för den mindre lägenheten försvinner i form av bostadsbidrag, så hon sparar inte många kronor på att byta ner sig.
Det verkliga problemet som bostadsmarknaden har framför sig är de icke-stigande lönerna, eller i vissa fall rent av sjunkande löner kontra den prisökning vi ser på ägt boende idag och senaste åren.
Man kan argumentera för marknadshyror och en rörligare bostadsmarknad bäst man vill, men är det någon som på allvar vill se fler lågavlönade hushåll med extrem trångboddhet i städernas lägre socialt stående områden?