Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

I det här aktuella fallet saknas dokumentation av nu nämnt slag. I Åklagarkammarens i Karlstad diarium är fyra personer under 15 år antecknade i utredningen under två olika diarienummer, – – –. Dessa två ärenden är upplagda den 23 respektive den 28 september 1998. Det saknas dagboksanteckningar, men under rubriken beslut är i samtliga fyra fall antecknat att förundersökningen lades ned den 1 november 1998. I två fall motiveras beslutet med att
de misstänkta inte hade fyllt 15 år ”vid gärningen” och i två fall med att de misstänkta var oskyldiga.

Det finns inte någon anteckning på diariebladen om att det skulle ha bedrivits någon LUL-utredning. Det är av nu angivna skäl inte möjligt att med ledning av handlingarna klarlägga vem som beslutade att inleda LUL-utredningarna och när dessa beslut fattades och inte heller hur Anders Manholm har sett på gränsdragningen mellan förundersökningen och LUL-utredningarna och hur han i övrigt hanterat dessa

Det enda som med säkerhet kan konstateras är att det bedrevs fyra LUL-utredningar parallellt
med förundersökningen åtminstone efter de tidpunkter när de två ärendena i A-diariet lades upp.
Det är emellertid tydligt att man inte i tillräcklig utsträckning har lyckats hålla de två utredningsformerna isär. Anders Manholm har sålunda – i strid med föreskrifterna i 35 § LUL – gjort framställningar om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning med stöd av rättegångsbalkens regler i fråga
om två misstänkta barn under 15 år. Det har vidare under brottsutredningen i strid med 35 § LUL tagits fingeravtryck av sådana misstänkta. Jag återkommer till sistnämnda fråga i det följande.
Mina iakttagelser av de problem som i det här aktuella fallet uppenbarligen har varit förbundna med uppgiften att tillämpa reglerna i rättegångsbalken parallellt med bestämmelserna om LUL-utredningar är inte av den arten att
jag finner skäl att föreslå några lagändringar. Iakttagelserna ger mig däremot
anledning att, genom att överlämna kopior av detta beslut för kännedom, fästa
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens uppmärksamhet på behovet av utbildningsinsatser
på området. Jag vill i detta sammanhang nämna att jag också i
tidigare ärenden har funnit brister vad gäller tillämpningen av reglerna om
LUL-utredningar (se JO 1997/98 s. 140 och 2000/01 s. 90).




Jag har också funnit anledning att peka på avsaknaden av dokumentation utvisande att brottsutredningen åtminstone sedan den 23 september 1998 till en betydande del bedrevs i form av fyra utredningar enligt 31 § LUL.

Dan Josefsson-: Föräldrarna tycks aldrig ha varit formellt misstänkta för något. När minderåriga misstänks fär brott får polisen inte bedriva en vanlig brottsutredning, utan en särskild variant som kallas för LUL. Där kan de misstänkta inte alls pressas på samma sätt som vuxna och de får inte heller pekas ut som skyldiga. De anses därför inte behöva advokat. Det som hände i Kevinfallet är att polisen bedrev en i praktiken vanlig mordutredning som om pojkarna var vuxna, och sedan pekades de ut som skyldiga. Utan advokat och utan rättegång.

säger chefsåklagaren som anser att Lul 31-utredningar borde ha inletts redan 1998.

De båda utredningarna faller under paragraf 31 i lagen om unga lagöverträdare (LUL). Eftersom båda bröderna var under 15 år i augusti 1998, då Kevin dödades, så skulle det ha inletts utredningar enligt LUL-regelverket för att klargöra deras roll i händelsen.

– Så som jag uppfattat det skedde det aldrig, det finns i alla fall inget på papper om LUL-utredningar.Det borde det göra, säger Niclas Wargren, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Karlstad, till DN.