Citat:
Ursprungligen postat av
Mr-Mr
När man undersöker förintelsens offer vad de minns under olika perioder så finns bara de normala avikelserna inom minnesfel som brukar finnas hos alla sorters individer, att de utsatts för förintelsen är än idag ett trauma för dom som dom minns som om det vore igår.
Det är inte sant att man tränger undan traumatiska händelser och det har bevisats av ingående förhör med överlevande, samma persongrupp sedan 1945.
Idag lever bara de som var barn då, men det är ingen skillnad hos den gruppen, de minns lika tydligt att de utsattes för förintelsen, de minns lägren, ghettona, vakterna, bödlarna, avrättningar på lägergårdarna.
det finns fall där folk undertryckt minnen, men det är extremt få och det existerar inte hos de som överlevde förintelsen.
Min mor var som 9 åring med om ett flyganfall med ett tyskt flygplan som skö mot henne och henns familj som sprang för livet in i en skog, det blev ett enormt trauma som jag är uppväxt med i olika former, hon minns detta kristallklart, hon kan än i dag berätta levande detaljer om flygplanet, hon klarar inte av att ens se på ett flygplan idag.
Det kan nog vara personberoende. Jag vill inte heller påstå att det finns 100% förträngade, för det mänskliga minnet är så komplext, associativt holografiskt minne.
Men det vi vet, är att ibland finns ett behov hos människan att placera vissa minnen på ett avstånd från vardagen, av ren överlevnadsinstikt. Vissa minnen av hemska händelser kan vara så problematiska att människan inte kan fungera väl med dem om de hela tiden ligger framme.
Det är ju också så, att det är svårt att göra studier på bortglömda minnen för extremt hemska upplevelser. Hur skall man göra det?
Till gruppen extremt hemska upplevelser tillhör övergrepp i låga åldrar. Där finns faktiskt en del material att ta del av. Men vi vet också att det stora problemet också ligger i metoderna att ta fram sådana minnen. Det ligger i sakens natur att sådana minnen *är* svåra att ta fram och det är ju definitivt så att om ett minne inte finns, betyder det inte att något hemskt hänt.
Eftersom du var så vänlig att ta upp ett riktigt exempel om Förintelsen, så kompletterar jag med studier rörande övergrepp mot barn i unga åldrar och deras minnesbild.
"most incest survivors have limited recall about their abuse" or "half of all incest survivors do not remember that the abuse occurred"
Blume, E. S. (1990). Secret survivors: Uncovering incest and its aftereffects in women. (New York: Ballantine)
I fall där barn är förövare av hemska brott, så är nog min bild att de som barn just också blir offer, och självklart kan där finnas ett behov av att inte påminnas varje dag. Såsom ett offer kan jag inte utesluta att också ett barn, även om det också är förövare, kan få sin minnesbild förändrad.
Det är exempelvis också visat, att ju mer vi återkallar ett minne, desto större risk är det att minnesbilden förändras.
"Not only are our memories faulty (anyone who has uncovered old diaries knows that), but more importantly Schiller says our memories change each time they are recalled. What we recall is only a facsimile of things gone by"
https://www.psychologytoday.com/blog/am-i-right/201307/your-memory-isnt-what-you-think-it-is
Det finns mer information om just det, men jag har inte källorna just här.
