För att du skrivit helt vanliga fenomen som inte är uppenbart varför det skulle vara tacky. Alla andra inlägg förstår jag vad författaren menar med. Du har bara missförstått vad tråden handlar om och istället för att erkänna det så blir du defensiv och låtsas att du tyckte att det är tacky men vägrar motivera. Snyggt!
Den här diskussionen leder ingen vart, det här blir mitt sista inlägg.
Denna artikel fick mig att tänka på den här tråden. Att självmant höra av sig till SvD och tala ut om sin skilsmässa och sitt fantastiska bostadsklipp på Södermalm är tacky.
"Bland hennes kolleger är bostäder ett ständigt återkommande samtalsämne [...] Många har gjort sitt livs största investering och vårdar dem ömt genom kontinuerliga renoveringar.
Denna artikel fick mig att tänka på den här tråden. Att självmant höra av sig till SvD och tala ut om sin skilsmässa och sitt fantastiska bostadsklipp på Södermalm är tacky.
"Bland hennes kolleger är bostäder ett ständigt återkommande samtalsämne [...] Många har gjort sitt livs största investering och vårdar dem ömt genom kontinuerliga renoveringar.
Du bär kläder av märken som Parajumpers och Stone Island och tror att de är premiummärken.
Finns väl ingen TM som bär Parajumper? Det är väl bara människor i förorten som har de jackorna? För mig är Parajumper mjukisbyxor och kamphund, inte TM i villaförorten, men jag kanske har fel!
När man köper en dyr systemkamera för runt 10 000 kr (Canon såklart) och använder den för att ta platta och urtråkiga bilder där en iPhone kamera hade fungerat lika bra.
__________________
Senast redigerad av loxa 2017-05-07 kl. 22:03.
När man köper en dyr systemkamera för runt 10 000 kr (Canon såklart) och använder den för att ta platta och urtråkiga bilder där en iPhone kamera hade fungerat lika bra.
Man kanske inte kan bättre
Jag har själv varit en sådan men har faktiskt tagit tag i det och gått en fotokurs så nu är jag på väg att kravla mig upp ett pinnhål
Sedan är ju Canon bra, enkla och välkända vilket underlättar om man inte är proffs.
Ni får ursäkta att jag inte orkat plöja igenom en 200+ sidor lång tråd så det kanske har postats tidigare men det mest utmärkande för tacky medelklass är ängsligheten.
Är det här "rätt" område? Bär jag "rätt" kläder", "får" man säga såhär? Har jag "rätt" jobb?....osv, osv.
läs boken Class: A Guide Through the American Status System av Paul Fussel, den beskriver visserligen det amerikanska samhället men efter att ha läst den skulle jag säga att den är helt applicerar på det Svenska samhället. utdrag från boken om vad din bil säger om dig " You may not have a Rolls, a Cadillac, or a Mercedes. Especially a Mercedes, a car, Joseph Epstein reports in The American Scholar (winter 1981-82), which the intelligent young in West Germany regard, quite correctly, as "a sign of high vulgarity, a car of the kind owned by Beverly Hills dentists or African cabinet ministers." The worst kind of upper-middle-class types own mercedes, just as the best own elderly Oldsmobiles, Buicks, and Chryslers, and perhaps jeeps and Land Rovers, the latter conveying the Preppy suggestion that one of your residences is in a place so unpublic that the roads to it are not even paved"
här är ett utdrag om köket " the upper-class kitchen does have a refrigiator, but so antique that it has rounded corners and a big white coil on top. Neatnes and modernity enter as we down toward the middle class, and the more your kitchen resembles a lab, the worse for you socially.
Stylisten Emma Unckel renoverar huset, lägger ansiktsmasker och blandar italienska cocktails.
Vi har flyttat till hus i Djursholm. Ett renoveringsobjekt, men enligt oss en arkitektritad tegeldröm från 1968. Ikväll ska vi ha premiärmiddag för kompisar och vi har packat upp kartonger inpå småtimmarna. Man vill ju göra ett gott intryck på vännerna – så kanske de också blir sugna på villa-livet.
Bestämmer mig för att kompa ut en halvdag under fredagen på Elle för att hinna fixa inför kvällen. Men, som den beautyredaktör jag är så klämmer jag in mig på Kims naglar för att få en manikyr och pedikyr. 45 minuter senare går jag ut med vinröda naglar och bubbelgumsrosa fötter. Irrar därefter in på Östermalmshallen i hopp om inspiration till en smaskig men enkel huvudrätt. Hamnar vid en av köttdiskarna och bestämmer mig för lammkorv. Gött och enkelt med en rotfruktsgratäng och stor sallad.
Jag lämnar över barnen till mormor. Väl hemma börjar jag med det roligaste, en sockerkaka med färska bär och syrad grädde som ska bli kvällens efterrätt. Hinner inte duscha, så gör snabbvarianten genom att blaska av mig för att därefter smörja in hela kroppen med fluffiga Baume de rose från By Terry. Nu doftar hela jag nyponros igen.
Gästerna kommer och får genast min nya favoritdrink i handen: sex centiliter limoncello i ett glas med mycket is och tonic water, toppat med färska basilikablad. Det blir en grym middag och sista gästerna åker hem vid 02.30. Ändå bra orkat för att vara åtta småbarnsföräldrar!
Lördag morgon. Vaknar bakis och tänker att ”jag tål ju ingenting nuförtiden”, men fattar varför eftersom jag knappt vågar räkna de tomma vinflaskorna runt om i huset. Frukost blir en kanna kaffe och så åker den saftiga sockerkakan fram på bordet. Ännu godare i dag!
Sen blir det fort iväg för att hämta hem barnen från mamma på Värmdö. Planen är att göra ett stopp på Gustavsbergs porslinsfabrik, älskar att fynda porslin. Dessutom ligger Orrefors outlet i samma område. Två vinglas for i golvet under gårdagens middag och här köper jag nya till halva priset.
Vi åker vidare till Bukowskis i Västberga. Det är på deras online-auktioner som vi just nu köper mycket av våra möbler och inredning. Väl hemma leker vi, grillar och somnar med barnen när de nattas.
På söndagar vill vi helst göra ingenting. Så efter att jag lagt min söndagsmask från Verso (jo det är sant, jag testar alltid en ny ansiktsmask på söndagar. Det ingår ju för fasiken i mitt jobb!) går hela familjen ut i trädgården. Jag drömmer om den där poolen som finns med i vår plan för huset men känner samtidigt en skvätt ångest över stambyten och dränering som måste prioriteras innan jag ens vågar tänka tanken på svalkande dopp i trädgården.
Ångesten byts snabbt ut emot pepp då vår arkitekt Mikaela kommer förbi för att visa nya ritningar på den kommande renoveringen. Vi bjuder på takeawayschnitzel från Monrads och söndagskvällen både inleds och avslutas med byggplanering av huset.
Författarparet bakom pseudonymen Lars Kepler går skogspromenader, lagar chiliräkor och dricker champagne under helgen.
Förra fredagen såg vi en stressad pappa med sina två små barn i affären. Hans enda tanke var att så fort som möjligt köpa sakerna på listan och komma därifrån. Det minsta barnet frågade honom vad det var för dag. Utan att se på henne svarade han snabbt: fredagsmys. Den lilla flickan tittade frågande på sin storasyster medan pappan lastade ner chips i vagnen.
Sedan vi skaffade ett hus i skärgården har våra helger blivit oaser av lugn.
Efter att ha skrivit hela fredagen köper vi räkor på Melanders fisk och lammracks på Lennart och Bror. Hämtar barnen utanför deras skola och några bilköer senare tar vi äntligen av på skogsvägen genom svalkande tystnad och glödande höstfärger.
Vårt hus är alldeles vitt förutom konsten på väggarna och havet som ligger blygrått utanför. Alexander erkänner att han är excentrisk, men så fort vi kommer till huset byter han alltid om till helt vita kläder, han vet inte själv varför.
Tanken är att familjen ska laga mat tillsammans. Men så snart vi kommer in försvinner barnen. Som om en sorts kraftfull centraldammsugare sugit in dem i deras rum.
Havet stillnar och himlen blir röd medan vi öppnar en flaska champagne och lagar en favoriträtt med räkor, chilipeppar, vitlök och ingefära. Våra barn vägrar fortfarande äta den, så det blir en mild vegetarisk variant med sojakött till dem.
Vi öppnar en flaska champagne och lagar en favoriträtt med räkor, chilipeppar, vitlök och ingefära.
På kvällen ser vi på ”The Fosters”, barnens tillfälliga favoritserie. Alexander somnar som vanligt till i ena soffan (han blir nästan osynlig med sina vita kläder mot det vita lädret). En halvtimme senare vaknar han som en ny människa och ser slutet. När barnen sover öppnar vi en flaska vin och ser en film tillsammans. Det har blivit beckmörkt ute över fjärden.
På lördagen dricker vi kaffe i sängen och läser tidningarna medan det flacka morgonljuset stryker över husets tak. Vår yngsta dotter kommer tassande och vill laga frukost. Hon är en aning besatt av tv-programmet ”Årets sockerbagare” så hon filmar sig själv medan hon gör omelett, smoothies, scones och cupcakes med rosa frosting.
Vi skriver några timmar på förmiddagen: för sjutton månader sedan fördes Joona Linna med handfängsel, fotfängsel och midjebälte till riskmottagningen på anstalten Kumla.
På eftermiddagen frågar vi barnen om de vill gå en skogspromenad. Ingen vill följa med. Vi föreslår en mysig picknick med grillad korv. De tycker lite synd om oss, men inte tillräckligt för att följa med.
När vi kommer tillbaka sätter vi oss med barnens läxor och förhör dem på Gustav Vasa, franska glosor och processen i kolraffinaderier.
Vi går ner i vårt gym, tränar lite halvhjärtat, badar bastu och går sedan upp och startar grillen. Medan degen till pitabrödet jäser lyssnar vi på Lana Del Rey och gör baba ganoush och tzatsiki. Den här maten (förutom auberginröran) äter faktiskt barnen.
**På söndagen har ** ett slags ackumulerat helglugn infunnit sig. Vi läser böcker och skriver lite till: En ny intern provocerar Joona på fängelsets gym. Han döljer en shiv gjord av glas intill kroppen och ropar till de andra att Joona är polis.
Det är sen eftermiddag och dags att köra tillbaka till Stockholm. Alexander byter till svarta kläder. Egentligen hade vi tänkt baka pizza, men hämtar istället mat på indiska restaurangen Bollywood.
Nästa vecka ska vi bli fotograferade, intervjuade, resa till Kiruna och sedan Frankfurt där vi ska äta middag med förläggarna som ger ut vår nya thriller ”Playground”.
