Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Så mobbad var han dock inte tror jag. Dock hade han själv blivit utsatt för sexuellt våld som liten mm. Och är nog lindrigt förståndshandikappad. Någon hjälpte honom till Norge den gången - är jag säker på. Märkliga är att jag igår kollade upp honom och hans släkt och han har bytt efternamn sedan den tiden. Ett likn namn som släktingarna men ändå olika från dem. Skumt. Är inte killen som figurerar i tråden med tillhörande domslut. Men jag är till 99% säker på att det är gärningsmannen.

Beträffande styvmamman Evas tveksamma uppgifter, där hon inlagd på psyket efter sammanbrottet först bestämt nekar till ... vad var det nu, att pojkarna varit blöta? Men efter att ha pressats så att hon till slut brast i gråt där i sjuksalen kände att jo kanske, när hon tänker efter, var pojkarna blöta (eller vad det nu var för uppgift som var så viktig för polisen).
Eva säger i ett avsnitt något om "ja det är ju det här med självförtroende..."
Det är så tydligt att denna säkert goda och rättskaffens men i grunden osäkra människa inte vågade tro på sig själv, utan efter bearbetandet till slut började "inse" att polisen, myndigheten, de som naturligtvis måste veta allting mycket bättre än lilla hon, hade rätt.

Skandal att man får söka upp en trasig människa, inlagd på psyket, för att pressa henne. Eva borde fått vara i fred där, fått vila tills hon känt sig starkare. Vidrigt beteende

Förhörsledarna slår rekord i att dra felaktiga slutsatser, allt för att deras egna idéer ska stämma.
När Christian på flytbryggan sluter sig i en lång tystnad, han säger ingenting utan sitter bara stilla, böjd och hopkrupen tolkar jubelidioterna detta som att han när han konfronteras med sina "borträngda minnen "av sitt hemska dåd inte klarar att medverka på en lång stund.

Man kan förställa sig hur sjuåringen kände sig, han skulle alltså beskriva en händelse som han inte kände till, han visste inte vad som förväntades av honom, vad han skulle "berätta", bara att tanten och farbrorn med dockan tjatade och malde utan att någonsin vilja sluta tortera honom.
Att dockan skulle föreställa en död liten kamrat visste han. Förfärligt.

Familjen stod emot en övermakt av poliser och psykologer, som kunde agera oinskränkt utan att någon ingrepp. Hur kan ett barn stå emot en vuxen, när han inser att han inte blir trodd, på bryggan säger han ju att han inte vet men psykologen maler på och försöker bryta ned honom.

Jag kan bara tänka mig hur SÅC satt i andra änden av hörsnäckan och njöt.
Hur han förklarade för förhörsledaren hur barnet sökte efter sina bortträngda minnen. Hur bra allt gick.
Man hör ju hur förhörsledaren försöker intala C att "det är på väg att komma fram".

Christians beteende på flytbryggan påminner om hur många våldtäktsoffer beskriver sin situation under övergreppet. De försvinner liksom bort, gör ingenting, försöker inte slåss, skriker inte, bara knyter sig inom sig själva i en apatisk tystnad. De känner att de är fråntagna all egen makt och är helt hjälplösa inför angriparen.
Sjuåringen kände sig naturligtvis helt hjälplös, utan några som helst maktmedel. Och han visste att hans närmaste inte skulle komma och rädda honom, hemma fanns den vilseförda Eva, och mamman, som skulle uppmuntra honom att "berätta" och "vara duktig" (detta ses i filmerna från förhörsrummet).

Pappan sa i ett färskt radio-eller tevereportage att han protesterat mot att pojkarna oftast skulle förhöras utan att en förälder fanns med. Han betraktades då som besvärlig och hölls på avstånd.

..."man kan ju inte minnas sånt man inte sett" eller vad det nu var den lille palten klämde ur sig vid nåt förhör. Känns nästan som barnen hade bättre slutledningsförmåga och överlag klokare tankar än alla de vuxna sammanlagt....

SÅC:s idéer analyserade på ett lite djupare plan och hur de fungerar
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/roland-paulsen-sven-a-christiansons-bok-om-kevin-fallet-nagot-av-det-mest-makabra-jag-last/

Man måste ha prenumeration för att läsa, någon som kan citera vilka idéer idioten kommer med?

"Gällande Kevin-fallet återkommer Christianson till noggranna beskrivningar av hur bröderna kväver Kevin med en pinne och sparkar honom. Men Christianson stannar inte där. En detalj som han vid två tillfällen skildrar i boken är hur bröderna ställer sig på Kevins hals efter att ha kvävt honom – ”kanske för att försäkra sig om att han var död, kanske i triumf över vad de återkommit”.

Detta kan framstå som en onödig spekulation, men i Christiansons teoribygge fyller den en funktion. Trots ambitionen att motverka monstrifiering vill Christianson visa att mördare inte är som vi andra. Därför betonar han också att Kevins död inte var en olyckshändelse. ”Det var ingen lek som spårat ur”, skriver han. Särskilt den äldre brodern var en klart suspekt person, om man får tro Christianson:

”Sjuåringen hade tidigare visat ett häftigt humör och brukade ta stryptag på sin lillebror och andra barn. För att visa honom hur farligt detta kan vara, hade de vuxna tagit hem böcker om kroppens anatomi och visat vad som händer när tillförseln av luft stoppas. Sjuåringen omsatte sedan denna information till mordhandlingar. ”Vad lär vi oss här? Sjuåringen har tagit stryptag. Är detta ovanligt bland sjuåringar? Själv var jag en hejare på att ta stryptag när det blev slagsmål, men vad vet jag. Därefter har sjuåringen lärt sig om kroppens anatomi, och omsatt informationen till – nota bene – ”mordhandlingar”. Detta besynnerliga barn, som inte begrep hur man stryper människor förrän han såg det i en anatomibok, kan alltså ha mördat flera människor, enligt Christianson. Eller var pluralböjningen bara slarv?

Det spelar inte så stor roll. Viktigast är att brodern passar in på Christiansons favoritmodell enligt vilken vissa personer har känslor, tankar och minnen som ”fryses inne”, vilket leder till ett ”inre drama” som genom mord och övergrepp ”iscensätts i yttervärlden”.

Men oj vad du överanalyserar. Du konstruerar en sanning som du manipulativt försöker övertyga om...

Vi har ingen aning om varför han beter sig som han gör. Det kan finnas flera orsaker.

Oavsett brödernas medverkan eller inte vid Kevins död så har de tidigt berättat om att de har sett Kevin död vid sjön. Det bekräftades av styvmamman och pappa redan innan de lades in på psyket.

Föräldrarna trodde själva att bröderna kunde vara vittnen och hade sett någonting. C berättar för polisen att R har berättat att han såg vem som mördade Kevin. C säger också att han har sett någon döda Kevin och att bröderna berättade för de vuxna om att de sett att något hänt Kevin i sjön samma dag som Kevin dödades. Detta bekräftas och utvecklas av föräldrarna - bara en vecka efter Kevins död.

Tycker du att polisen skulle ha struntar i informationen? Kan du förstå varför man fortsatte förhören?

Det går inte att skylla på att polisen pressade fram denna information i ett så tidigt skede av utredningen.

Du glömmer att bröderna talat om fel plats. Uppgifterna om att de sett honom död saknar därför helt värde.