Definiera Gud

I så fall: Förtydligande av, exempel på och belägg för denna absoluthet, tack.

I den vetenskapliga och filosofiska världen brukar det vara den som kommer med en ny teori som ska bevisa den, så jag väntar hellre på att du gör just detta.

Vilken/vad är min "nya teori"?

Du implicerar att det inte finns, vilket (att det finns) västvärlden har accepterat som faktum sedan antika Grekland (med undantag av ett fåtal filosofer).

Visst, du skriver inte att det inte finns, men det är implikationen.

"Implikationen" är att jag efterlyser belägg.

Som sagt, den som kommer med den nya teorin är den som generellt sett ska komma med belägg, så när du kommer med något som stöder att ingenting är absolut så ska jag bemöta detta påstående.

Och jag frågar igen: Vilken "ny teori" refererar du till?

Redigerade föregående inlägg för att hjälpa till med läsförståelsen.

Du jonglerar med bevisbördan omkring existensen av "absoluthet".

Ytterligare en diskussion som du förstör.

Abosolutitet är en filosofisk tes och inte som "bevisas". Det fel du alltid gör är att gapa om bevis inom filosofi. Det är inte naturvetenskap med empiriska bevis. Lär dig det. Dilitant.

Inom filosofin argumenterar man mot eller för en tes. Om du inte tror på absolutitet så ska du argumentera varför du inte gör det och komma med ett mot resonemang. Inte upprepa "belägg tack" i varenda ruta.

Förvisso gör man det, så klart. Dock får man ju ändå förstå att gudstesen inte är en regelrätt tes, utan en trosbaserad utsaga om att det finns en helt oberoende maktlig entitet utanför människan själv som människan ska ta hänsyn till, gärna underordna sig och därmed är all beröring med filosofi redan förskjuten och bakomliggande motivet -intelligent design- och detta "intelligenta väsens" vilja och intention, redan på förhand utstakat och det enbart genom att teistiskt exiastentiellt filosoferande helt och hållet inbegriper en mentalt överlägsen part i människans tillvaro.. och det är inte längre filosofi.. det är ju en på förhand gjord värdebestämning som aldrig behövt framlagd hållbar tes.. det är tesen som gör teorin, och teorin som skapar trovärdighet för fortsatt djuplodande , som utvecklar istället för inveckla och totalt förveckla.

Nu är detta säkert OT, jag ville enbart nämna , i all enkelthet , skillnaden mellan en vetenskapsfilosofiskt resonemang om något fenomen, vars "härkomst" aldrig är på förhand fastspikad.... och i att sådant liksom öppet resonemang.. där förutfattade föreställningar om utkomster med mera, det skiljer sig avsevärt ifrån ett religionsfilosofiskt resonemant som ju redan tillskrivit det övernaturliga MAKTLIGA väsendet/entiteten/den riktiga intelligensen som till skillnad från människan, lär ska kunna designa.. (som du säger , ska detta resoneras.. ?hur då, rationaliseras bort så den religiösa patosen kan hamna i skymundan och inte så patetiskt ideligen tona fram sago-inkråmet? eller menar du enbart att guden, behöver utifrån svårigheten att finna någon äkta härkomst , därför förstärkas) och själva "intelligensen" , som ju inte ska tillskrivas iaf människa... dock okänd äkta platsbestämning vad gällr medvetandets natur .. och därmed kontradiktiv.. , trots allt.

---

Så länge gud ska vara någon entitet.. får du allt specificera vad för slags entitet, gentemot de fysikaliskt kända och de fenomen , vars natur vi redan vet eller förstår och där inte.. är på god väg att kunna med vettet, fortsätta söka och med det också utvecklas (dvs inte förvecklas och fördunklas till ett enda mysticistiskt hörfärdighetens ihåliga misch-masch)

edit : mysticistiskt förhärligande! rättare sagt - det är ändå ett förhärligande, du väl eftersökt innan.. hur, kan vi frångå den historiske guden bland molnen, för att försöka ge guden, en mer modernt uppgraderad "tidsenlig" värdigare... förklaring/definition.

nåt som appellerar till nutidens tänk... inte? kan guden virtualiseras mer i fas med den intelligenta design som människan själv står för, kanske? jaa.. det skulle kanske generera fler troende, i det tapp som den då trovärdige, nu inte längre så trovärdige guden röner (dvs guden, som patenterat namn, ingen nyfödd människa får väl namnas till Gud, trots att Gud är ett tvättäkta egennamn, så som man säger skåp.. och därmed avser en speciell funktionalitet, eller en potta och avser en särskild funktion och inte bara vilken skål som helst, t.ex inte karott fast potta och karott är snarlika.. men Gud, nej.. den är fortfarande diffust svävande bland molnen/i rymden.. någonstans.. lika osynlig som alltid och ingen vet avståndet.. men väl HANS vilja och avsikt, t.ex att han kommer oss till mötes om inte förr, så iaf när livet är till ända, där våra ord inte längre där det kitt som orden är här, vid liv.

guden, värdebestäms I TRO, och tron förstärks i god tro för människans bästa, det har aldrig förr filosoferats fram någonstans! Att teologi fått annan betydelse i modern tid, har ju inte ruckat på Gudsnamnet och namnets laddning på något sett någonstans, mer än för ambitiösa karriärister vilka lever på sin akademiska karriär. på samma sätt som en mäklare lever på sina akademiska poäng men likväl befattar sig med mäklande och inte plötsligt någonting utomordentligt väsensskilt för att påskina sig ha filosoferat omkring sitt gebit en runda till för ett par extra poäng att läggas till på pappret. ( i meritportföljen) (så också med teologer, antal dryftningsrundor upp i den tunnare luften.. men guden är för den skull, dunkelt oantastbar.. eller om man så vill : obefintlig)

Det är ju det den här tråden handlar om. Vad menas med Gud (oavsett om han finns eller inte).
Dvs vad skulle alla kunna enas om vore gudomligt (om det fanns)

Jag tycker att kosmiskt medvetande skulle räcka för att få kallas gud. Dvs om kosmos var som en enda stor hjärna, eller om det finns flera dimensioner som samexisterar (vilket är inte är omöjligt med tanke på bl.a kvantfysiken) och alla dimensioner tillsammans utgjorde en slags tänkande organism.