Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Hörsägen och rykten kan inte tas på allvar längre i sammanhanget. Varför borde vara uppenbart för alla med någonting innanför pannbenet.

Nej, det hade de stackarna inte under hela den plågsamma resan. Det enda "stödet" de fick ibland var att de fick ha sin mamma/styvmamma med på förhöret. Och det har vi ju sett nu med egna ögon hur mycket stöd det var för pojkarna..

Dessa pojkar har misshandlats å det grövsta och det är ett Guds under att de inte ha blivit knarkare/supit ihjäl sig/blivit tungt kriminella. Det måste ändå betyda att pojkarna har ett starkt inre trots att de själva kanske inte ha varit medvetna om det.

Pojkarna var ju de som stod pall trots den massiva attacken från flera håll. De hade ingen att ty sig till och de hade ingen på sin sida - som jag ser det hela. De vuxna som gav dem sitt stöd var ju själva psykiska labila. Dessutom försökte de "samarbeta med polisen" så mycket de bara kunde.

Det riktigt äckliga som jag upplever är Ingrid Harryssons sätt att lik en häxa nästla sig in hos pojkarna som deras vän och förtrogna. För att sedan kunna dra mattan under deras fötter.

En fullt normal reaktion från pojkarnas sida skulle ha varit att de hade blivit aggressiva. Men de blev ledsna istället.

Angående att Christian skulle ha använt droger.
Statistiskt är det troligt, oerhört vanligt på alla orter i Sverige, stora som små. Mängder av ungdomar provar sånt. Om han gjort det är det inte särskilt konstigt och säger inte ett dugg om att detta skulle hänga ihop med att han som barn skulle mördat ett annat barn!
I så fall promenerar hundratusentals unga f.d. barnamördare omkring i vårt land.

Detta är bara ett av flera försök att smutskasta bröderna. Vidrigt.

Du är inne på rätt spår, det finns förmodligen ohyggligt mycket att granska när det gäller svenskt rättsväsende. Den besatthet och de närmast reflexmässiga försvarsmekanismer som personer med hundratals inlägg visat upp i sitt försvar av RS och SÅC och deras medspelare, gör att den här FB-tråden nog går till historien.

En liten anekdot, sann sådan, i anknytning till detta:
En gång i tiden extraknäckte jag som taxichaufför på helgnätter, en sommarnatt fick jag en körning från en krog i Stockholm ut till en sommarstuga långt ut på Värmdö. Då det var en lång körning med lite trafik med en kund som inte var alltför packad så pratade vi en hel del.

Det visade sig att den här kunden jobbade inom rättsväsendet och det han berättade för mig var fullkomligt häpnadsväckande. Han sa rent ut att "det finns ingen rättssäkerhet i Sverige" och att det enda som spelar roll om du hamnar i klorna på dessa myndigheter är om de gillar dig eller inte. "Hur du klär dig och uppträder spelar ofta större roll än bevis."

Sen fortsatte han med att dra exempel på hur folk blivit dömda till fleråriga fängelsestraff för eget innehav av hasch medan psykopater som nästan misshandlat nån till döds kommit undan med ett halvår. Efter avtjänad dom kunde de sistnämnda vara ute några månader för att sen komma tillbaka och avtjäna ett liknande straff igen efter att ytterligare en gång nästan dödat en annan människa.

"Likhet inför lagen är bara en chimär, utbildning och klassbakgrund spelar mycket större roll än vad folk i allmänhet vill tro. Sen är det inte bra för nåns karriär att inte komma till avslut." Det är sånt som kommer fram med lite sprit i kroppen, under en taxiresa en varm och ljus Stockholmsnatt i semestertider.

Du menar att en random postare på forumet här har mer insikt i svensk lagstiftning än advokat Olsson och Fredrik Wersäll? Nej, skulle inte tro det och jag gick igenom 1998 års lagstiftning gällande unga lagöverträdare så du svamlar på utan att vara insatt. Barnen misstänks skäligen för mord och då ska dom ha en försvarare. Så du har ingenting att delge gällande juridiska delen.

Då ska vi se vad som framkom i dag. Pappan W nekades att få utredningen, och Sandberg sade blankt nej till att familjen bestred anklagelsen. Så har vi ett avslag på att dela med sig av utredningen till pappa W. Och vi har en myndighet som inte informerade familjen om att dom kunde begära en bevistalan. Det är myndighetens ansvar att informera om rättigheter.

Vad du tror finns som är intressant finns inte i den här utredningen och för den självtänkande människan inser snart att Thomas Olsson åtar sig inget som skulle gå emot att pojkarna avskrivs från den här utredningen. Om du nu inte sitter och inbillar dig att Sandberg skulle via sina privata förhör som aldrig bandades skulle ha något värde i den här utredningen.

Kanske kom ifrån det förhöret RS hade ensam som inte spelades in

Tycker inte ens det skall diskuteras, det finns inga som helst bevis till att Christian skulle ha använt droger. Det är varken relevant och sanningshalten i det är obefintligt med tanke vem det är som kom med påståendet.

Hur skulle inte du kollapsa om du är 7, går i ettan och varannan dag under 2 JÄVLA MÅNADER är du i polishuset under flera timmars korsförhör, psykisk misshandel/tortyr

Hur skulle du SOM VUXEN inte känna dig om någon gång på gång försöker ituta i dig att du har gjort något samt kräver erkännande trots att du vet att det är inte du. Men du kan inte försvara dig, du kan inte be människa fara åt helvete, du kan inte springa därifrån... Utan du är fast i den jävla blå soffa och kommer inte undan oavsett vad du säger.

Mycket klokt och bra skrivet.
Pojkarna var fantastiskt starka och ståndaktiga, dessa tortyrförhör bör ha fått vilken terrorist som helst att bryta samman och erkänna i princip vad som helst. Men det gjorde de aldrig! Halva tveksamma medgivanden som i nästa mening togs tillbaka, till förhörsledarens tydliga missnöje; "Men nyss sa du ju att din bror höll i pinnen!" etc. Pojken: -"Näej, det var inte han..."osv.

De var helt utlämnade under förhören, inget juridiskt ombud, ingen socialassistent. Bara ibland en förälder, som naivt godtroget stod på förhörsledarens sida mot sina barn, "Nej men svara nu på frågan!"
"Se mig i ögonen!" säger sträng farbror -iklädd sin imponerande polisuniform (skandal!). Femåringen är livrädd, fladdrar med armar och ben och grimaserar okontrollerat medan han blinkande ser polismannen i ögonen. Men han "erkänner" inte. Han har nämligen ingenting att erkänna.

Föräldrarna fick bara vara med ibland, och det hemska är att de användes mot barnen i utpressningssyfte. Pojken säger med svag röst: "Jag vill att mamma ska komma, jag vill viska något till henne", och förhörsledarnas svar (då var de två vuxna poliser mot lillkillen: "Ja mamma kan komma, men då gör vi en deal, du får viska till mamma, och så berättar du sen för mig! (= beskriver och erkänner mordet).
Oerhört skamligt, jag vill gråta över de här små killarna.

Pojkarna hade aldrig någon försvarare nej och eftersom utredningen hemligstämplades fanns ingen som helst insyn.

Nu i dagens möte med pressen framgår det även att Sandberg vägrade lämna ut utredningen när pappan så begärde det.

Det var sagt att Christian skulle fosterhemsplaceras men han blev räddad av att de inte hittade en fosterhemsfamilj som var villig att ta sig an honom så han fick också stanna i familjen.

Åklagaren är idag över 80 år och kan nog inte räknas med att kasta ljus över fallet.

Idag utses en försvarare som har full insyn i utredningar som rör mindreåriga barn och jag är själv skyldig till att ha trott att så var fallet redan 1998.

I Sandbergs pressuttalande efter utredningen sas att fallet var avslutat och överlämnat till de sociala myndigheterna.

Jag kan utan att tveka garantera att de här pojkarna har inte gjort någonting. Det är mycket problematiskt att utföra barnförhör och det visar historien med bland annat pedofilfall oftast kopplat till förskolor. Barnen kommer att göra förhören till en lek och de kommer att hitta på saker, de är också känsliga för vad de vuxna förhörsledarna vill att de skall göra och kommer att försöka tillfredställa dem.

Jag har själv i mina universitetsstudier gått igenom åtaliga fall där små barn har intervjuats med ledande frågor och resultatet brukar bli erkännande och anklagande hit och dit. I de aktuella fallet är det tom förvånande att barnen säger emot poliserna när de (förhörsledarna) beskriver händelseförloppet så som det gör och barnen faktiskt inte erkänner. Det är ett mycket tydligt nekande. Det är snarare ovanligt och det skall betonas att så illa som de här poliserna har hanterat de här förhören är dåligt tom om man jämför med andra skräckexempel inom barnförhör. De verkar har drabbats av någon kollektiv kollaps troligtvis pressade av Sandberg som sedan så klart inte vill att förhören skall granskas då han inser att de är undermåliga.

Sen så kommer mystiska erkännande från Robin som inte filmats vilket måste anses vara grovt tjänstefel att det används. Med tidigare förhör från denna Sandberg i åtanke så kan man mycket väl tänka sig hur dessa "förhör" såg ut.. och jag är inte ens säker på att han fick ett erkännande från femåringen. Att ens agera så mot en femåring är ju absurt om man vet på vilken nivå en femåring ligger vilket Sandberg tydligen inte vet, han beteer sig i det videofilmade förhöret som det vore en vuxen som dolde något. Otroligt dåligt.

När det gäller varför barnen överhuvudtaget är misstänkta så är min uppfattning att de polisen har mot dem är föräldrarna och vad de säger. Detta får också anses tveksamt då den informationen kommer fram säkerligen med ledande och pressande frågor när föräldrarna är inlagda på psyk.

Det är oavsett det lite konstigt agerande av föräldrarna det är ett ok det får bära antar jag.

Jag blir mycket trött när jag hör den där Sven Cristiansson som är en riktig pajas uttala sig i media om hur han blir uthängd av just media. Han tar inget ansvar i vad han håller på med och skyller det hela på att utredningen från polisens håll visade på att barnen hade mördat Kevin och de var bara erkännande som skulle komma fram. Hade Sven varit någorlunda proffessionell så hade han ändå bemött ärendet på samma sätt som man gör med alla sådana fall. Man använder sig av öppna frågor och väntar tills barnen kommer fram till brottet. Någon annan väg finns inte att tillgå. Docktramset är pinsamt och blir bara en lek för den stackars killen. Ingenting han säger styrker heller något brott utan pekar på helt andra händelse förlopp och även plats än vad som skulle vara fysiskt möjligt.

Helt rätt, eventuellt narkotikaanvändande har inte ett dyft med saken att göra, inte ett smack.