Religion - en mentalsjukdom

Osammanhangende svammel är ju också en manifestation av mental dysfunktionalitet.

Nej... ÄKTA "faith" är bortom efterblivenheten utav det mätbara...

Snarare är det en manifestation av megalomani.

Eller din oförmåga att "räkna med bråk"... du är till X kommen i din utveckling – och söker uttrycka dig om nästa segertecken, Y. Det tecknet är nämligen en aha-upplevelse för dig.

Sen fortsätter det till stora Z (eller Ö, för det svenska språket – de avser samma sak vid tider av moras)... människan är X&Y... alltså Z.

Eller kanske ett av dom tiotusentals kinesiska skrifttecken. Eller något från ditt volapük-språk.

Nja, slutklämmen handlar om att du vill uttrycka dig om något som förestår dig och som du tror att du genom en förundersökning kan (eller bör) yttra dig om.

Att som mor tro sig veta vad mormorskapet innebär och handlar om – är att söka "genväga" i livet och endast i teorin tro sig vara förmer än mormödrarna som bär empirin en blott mor inte har.

Det ovan är en generationsliknelse (en metafor) för det som könsliknelsen i "räkna med bråk"-exemplet innebär. Tala inte om mänsklighet då du inte vet vad du själv ännu är... i jämförelse.

Varför skulle tro (som ett abstrakt begrepp) tyda på storhetsvansinne? Är inte det en fördom så säg?

Vissa tror så starkt att de tappar verklighetsförankring ; eskapism

Att verklighetsfly är en sak, men att förlora de mer livsbasala kontaktytorna och beröringspunkterna i vanlig interaktion med t.ex dem som inte tror.. kan medföra i sämsta fall, sjuklig misstänksamhet och brist på tillit. Fast brist på tilllit är inte automatiskt därmed en "mentalsjukdom"

Igen, trådstartaren använder ordet mentalsjuk, som är förlegat - man talar mer om mental hälsa/ohälsa

Hur hälsosamt är det att utveckla eskapistisk gudstro, ersätta mänskliga individer med sin idealistiske Gud/räddare? är behovet att behöva -bli-räddad, ett skapat behov kommet ur individens livsångest eller annan mental svårighet sårbarhet, eller är det verkligen befogat att misstro de livslösningar som finns.. med eskapism.. dvs fly verkligheten.

Trots allt , är den bäste vännen Gud. en frammanad "bild" för den som tyr sig starkare till Gud än de mänskliga i omgivning. Fast ur trauma kan också födas behov att tro på någonting "oantastbart" oavsett det är realistiskt eller imaginärt.. det är tron i sig som kan vara stärkande, eller gravt isolerande. Isolerar det individen för mycket så blir den ju på egna meriter allienerad.. intill en viss ohälsosam gräns.

Rappakalja ... som demonstrerar mental dysfunktionalitet.

Det får du ta med nån som postulerar detta i en generell betydelse.

Men vad har det med tro, som ett abstrakt begrepp, att göra?

Gör det? Rappakalja är ett spel som kanske mer står för kreativitet – och ett humoristiskt tänkande. Är detta något du har problem med?

Sen vet vi att varje bokstav var en (eller flera) böcker och varje boksamling hade sitt segertecken... (JRR Tolkien skrev sin egen bokserie och gjorde sig ett segertecken...) men dessa gamla bokstavar är väl borta nu? Eller har herrn (med stort "H") sparat på bokhyllan?

Tolkiens segertecken:
https://goo.gl/FS2Rvt