Citat:
När sjuåringen förs ner till mordplatsen vet han först inte varför. Han har blivit ombedd att visa var han och hans bror brukade leka där nere vid stranden. Han är glad och klättrar på stenarna och klänger i trädet, stolt när han får beröm för sin vighet, när han visar vad bröderna brukade hålla på med. Inte ett spår av något obehag vid den plats där han, utan att han då är medveten om att han är misstänkt för det, skulle ha mördat en liten kamrat.
När femåringen på flytbryggan ska fås att demonstrera hur bröderna mördat Kevin med hjälp av en docka i Kevin-storlek säger han glatt "gulliga ben!" om dockan. Han fattar inte alls vart förhörsledaren vill komma, visar inget som helst obehag vid "det bortträngda minnet" som professorn envisas med existerar.
Mordplatsen inger ingen av bröderna något som helst obehag, för dem är den bara den roliga lekplats där de brukar hålla till.
"Kevindockan" säger femåringen inget annat än att den är en lustig docka som tant polisen vill att han ska avslöja något om, han har har ingen aning om vad. Hon lirkar och lockar, "gjorde din bror så här kanske...?" Mån om att vara den snälla envist tjatande tanten till lags kommer femåringen tvekande på att han med foten kan visa att broderna"böttade" (puttade?) ner dockan i vattnet...
Men Kevin hade aldrig legat i något vatten, hans kläder var inte blöta, han var strypt.
När femåringen på flytbryggan ska fås att demonstrera hur bröderna mördat Kevin med hjälp av en docka i Kevin-storlek säger han glatt "gulliga ben!" om dockan. Han fattar inte alls vart förhörsledaren vill komma, visar inget som helst obehag vid "det bortträngda minnet" som professorn envisas med existerar.
Mordplatsen inger ingen av bröderna något som helst obehag, för dem är den bara den roliga lekplats där de brukar hålla till.
"Kevindockan" säger femåringen inget annat än att den är en lustig docka som tant polisen vill att han ska avslöja något om, han har har ingen aning om vad. Hon lirkar och lockar, "gjorde din bror så här kanske...?" Mån om att vara den snälla envist tjatande tanten till lags kommer femåringen tvekande på att han med foten kan visa att broderna"böttade" (puttade?) ner dockan i vattnet...
Men Kevin hade aldrig legat i något vatten, hans kläder var inte blöta, han var strypt.
Sedan när han skall använda den påtvingade pinnen så vill kan hjälpa Kevindockan in till bryggan igen.
Fel roll och fel pjäs för utredarna.
