Citat:
Ursprungligen postat av
Roxyn
Jag håller med.
Utredningens skötsel i sig har jag redan kritiserat. Men det betyder inte att man är oskyldig eller skyldig.
Jag är ödmjuk inför att det saknas bitar, det är trots allt en dokumentär. Till exempel, vad har föräldrarna fått höra? De kontaktade ju polisen ett flertal gånger. I kvällens avsnitt i ett förhör med C sades något intressant. Mamman hade när polisen hämtat pojkarna sagt åt honom att han nu måste berätta som det är. Vad hade C sagt åt mamman?
Jag är medveten om att jag nu kommer åka på massivt påhopp av ryggdunkarna då jag ifrågasätter men varsågoda. Jag sväljer helt enkelt inte allt dokumentären matat mig med. Det betyder emellertid inte att jag är säker på något överhuvudtaget. Att vara kritisk är inte att "trolla" som ni hävdar, utan något man får lära sig när man studerar på universitet.
Jag tänker som du. Även om killarna plågades under dessa felaktiga metoder under "förhören" så betyder det inte skyldig eller inte.
Men nått känns skumt åt båda håll.
Man kan se flera gånger hur C,som barn,stänger av,sluter sig. Vad beror det på? Skuldkänslor? Har han bevittnat nått? Har han nån diagnos?
Men å andra sidan,vet man vad "död" och "mord" är när man är 5 och 7år?
Förhörsledarna använde många ord som barn inte förstår.
Nu kommer killarna förmodligen att "frias" och få skadestånd och kanske med all rätt. Men har dom verkligen mått så dåligt över detta i 20år? Dom verkar klarat sig bra,jobbar osv.
Tycker dom,som vuxna,borde grävt fram fakta om dom med säkerhet visste att dom inte orsakat/varit inblandade Kevins död-och mått så dåligt att dom inte fungerade i vardagen.