Citat:
Ursprungligen postat av
habet
Ja i "Ondskan" så uttryckte han ju t.o.m. typ: "när de sedan säkrade sig om att livet var släckt", som om en 5- och 7-åring skulle kunna resonera på det sättet.
Man blir rädd när man tänker på att sådana människor leder brottsutredningar, är det konstigt att det går åt helvete så pass ofta som det gör här i Sveriges rättsfall.
Tyvärr tycks brottsutredaren inte ha kunskap eller förmåga att inse hur en 5- och en 7-åring resonerar. Jag misstänker att brottsutredaren inte hade egna barn (åtminstone på den tiden) eller åtminstone förstod han inte att små barn inte är småväxta vuxna - som man trodde för några hundra år sedan..
Sen är det ytterst beklagligt att han brottsutredaren låter sig stressas av det faktum att "många journalister och personer på orten" krävde att få svar vem som mördade Kevin. Och han tycks ha ägnat mycket tankeverksamhet åt scenariot "vad som skulle hända" ifall han inte kunde leverera ett svar på den frågan. Nu blev han "hjälten" som löst fallet. Och fick löneförhöjning och en bättre position. Men ifall han hade haft ett samvete då skulle han nog ha valt att avstå..
Jag har inte läst hela tråden och såg båda avsnitten igårkväll. Det som slog mig var hur passiva och medgörliga pojkarnas föräldrar var. Hur de litade och trodde blint på att de som har "yrkeskunskap" visste bättre. Säger en polis att deras söner är mördare - då är det väl så. Och ifall styvmamman som hamnade på psyket börjar yra i nattmössan då litar maken fortfarande mer på henne än sönerna..
Jag förstår mig inte på föräldrar som inte har ryggmärgsreflexen att försvara sina barn. Men för den sakens skull ska de inte dömas oskyldiga.