Jag drömde en dröm jag tror jag aldrig kommer att glömma.
Den är ganska lång så ni kanske inte orkar läsa hela inlägget.
Den började med att mina päron skulle riva ner sina ödehus på gården.
Min pappa, mamma, och lillasyster fick var sitt hus av de fina husen som blev kvar.
Mitt hus hade de dock gett bort till någon annan. Jag kände en sådan enorm orättvisa.
Jag började klättra på väggarna av en hög byggnad och råkade riva av kakel på den. Hoppade av från den och flög mellan de höga skyskraporna. Folk ropade häxa och försökte få ner mig.
Jag svävade längs med gatorna. Försökte att flyga in i en typ av tunnel men kunde inte landa bekvämt där så jag fortsatte att sväva bort mot en sjö istället.
Tänkte att nu skulle jag imponera på folk med min flygning över sjön.
När jag flugit en liten bit över sjön så ser jag en hand ovanför vattenytan som rör sig.
Jag flyger genast ner för att rädda personen som håller på att drunkna. När jag drar upp personen på land så upptäcker jag att det är en handikappad naken man.
Av någon konstig anledning så finns min badrock där vid stranden så jag lägger den över honom så att han inte ska frysa.
Jag frågar honom om han är okej och han säger typ någonting men jag minns inte vad det var. Efter en stund då jag lyssnat på honom så märker jag att vi ligger och kramar varandra. Jag minns inte varför vi började att kramas men trodde att det var för att jag skulle förhindra honom från att frysa från skylan av vattnet. Jag frågade honom om han var tillräckligt varm och om jag skulle släppa taget om honom. Han sa att han var okej. Jag kunde dock inte släppa taget om honom. Kände att jag inte ville göra det. Det verkade som om han inte heller ville göra det. Han började berätta saker för mig igen som jag inte minns vad det handlade om.
Vi lagg där och jag kände en sådan tröst och kärlek.
När jag sedan vaknade ur min dröm och inte hade öppnat ögonen så kändes det som om jag fortfarande kramade honom. När jag väl öppnade ögonen så var det som om jag vaknade till en mardröm igen. Den är dock inte lika obehaglig som vanligt. Har inte känt av min deppression hitills.
Kan dock inte sluta att tänka på den där mannen. Hur han kunnat klä av sig och ta sig ner till vattnet alldeles ensam ? Hade folk lämnat honom där så att han skulle drunkna ihjäl ?
Har försökt att somna om flera gånger idag så att jag kan få krama om honom igen men det funkar inte

.