Socialen har placerat våra barn utan större anledning.

Efter 3 veckor?

Det här är något som ni förmodligen behöver jobba med under en längre tid. Du blir inte heller bra från en 2-årig depression på 3 veckor.

Hur sov barnen innan? Har du åtgärdat allt som beskrivs som "risk"? I så fall kan det kanske vara dags att försöka få hem dem ja.

Så vitt jag vet så handlar det inte endast om djup depression, utan du har själv sagt att du bland annat har social fobi som gör det svårt för dig att lämna bostaden. Samtidigt har du tidigare berättat att du har prövat olika antidepressiva läkemedel utan att det har hjälpt. Jag vet inte vad det är som har fått dig att må bättre efter endast 3 veckor. Men du bör ändå ge det lite mer tid. Att bli frisk från flerårig och allvarlig psykisk ohälsa brukar ta tid, och man blir sällan friskförklarad efter några veckor. Missförstå mig inte, det låter ju som om du gör framsteg och börjar må bättre. Det är jättebra, men det är ändå något du behöver fortsätta jobba med under en period. Oavsett om det handlar om medicin, terapi, en kombination av olika behandlingar eller något helt annat.

Jag tror även att socialtjänsten är medvetna om detta, så du bör försöka nämna att du jobbar på att bli må bättre och kanske nämna hur du gör också. Så att de slipper oroa sig för att du helt plötsligt och oväntat kommer att avsluta all hjälp angående din psykiska ohälsa, och hamna i en svacka igen.

I övrigt hoppas jag att ni har åtgärdat allt som socialtjänsten har bedömt som "risk". Att ni även i fortsättningen kan sköta hemmet, och särskilt utan hjälp från boendestöd. Då syftar jag på regelbundet under en längre period.

Barnen sov innan i en stor dubbel säng med deras mamma, jag har sovit i soffan i TV-rumet i snart 2 år.

Tycker att alla punkter som dom beskriver som risk nu är åtgärdade mer eller mindre.

Jag har börjat med en så kallad heroic combo mediciner, med voxra och mirtazapin, känner mig redan efter 10 dagar mycket piggare och orkar mer och har vart ute flera gånger med barnen och hämtat från skolan mm. Nu väntar jag bara på att inte känna obehag inför att eventuellt behöva prata med folk tex lärare mf när jag går ut.

Det där stämmer inte. En djup depression kan leda till att man ligger helt still tills man svälter ihjäl. TS har givetvis ingen sådan eftersom han klarar av att skriva på Flashback, men jag ville bara påpeka det så att du slipper brista i kunskap i fortsättningen.

Nog vet jag att man bara kan ligga och tyna bort. Men det jag syftade på mer är att det är inte som så att ts inte har problem med ben eller armar då han uppenbarligen kan sitta i en soffa och rulla tummar eller spela eller vad det nu var han gör i den soffan.

Har t.o.m tidvis struntat i att laga mat när jag vart som värst nere, och har flera gånger varit nära att ringa och lägga in mig själv på psyket. Har hänt att jag inte duschat på en månad ibland och då inte velat att barnen ska kramas på mig för att dom då ska lukta min gamla svett. Man blir helt och hållet handlingsförlamad. Men även när jag mått som sämst har jag inte struntat i att tex byta blöja på min son eller andra viktiga saker för barnen.

När jag tittar tillbaka nu när jag mår lite bättre kan jag inte fatta varför jag inte sökt hjälp långt tidigare! Men har trott att det inte finns någon hjälp att få och det är ingen idé då jag inte fått någon hjälp av mediciner innan mm.

Om du inte duschar på en månad så är det inte bara om man kramar dig som du är en olägenhet, plus att det är fruktansvärt att er fysiska kontakt med kramar och kärlek begränsats av att du vanskött din hygien. Du har även spridit stank omkring dig lång väg tex när du stått och bytt blöja. Visst, det är jättebra att du bytt blöjor, men uppenbart har det varit miserabelt på många punkter i hemmet och den sammantagna bilden har varit att det inneburit en risk för barnens hälsa och utveckling. Bilden av dig själv som stabil person kan därför ta viss tid att återupprätta.

http://forumbilder.se/G8AFV/img-20170430-225525



Här är alla punkter som socialen anser som risk.

Punkt 1 är numera inte något problem
Punkt 4 är rent påhitt från socialen sida, jag har druckit 4 gånger på 2 år och då inte nära mina barn.
Punkt 6 inget problem längre.
Punkt 7 är oxå påhitt för att få mig att se så ila ut som möjligt, tillhör mitt liv innan jag fick
barn.

Notera att det inte står påtaglig risk någonstans.

Har vi någon erfaren LVU advokat som kan ge mig sin uppfattning om dessa punkter?

Det är lite skrämmande att du inte kan se allvaret i alla punkter de radat upp.

Rent krasst visar detta att barn inte ska vistas i ert hem just nu. Du har lång väg att gå innan du får insikt om er bristande förmåga att uppfostra barn på ett tryggt och säkert sätt.

Ok, jag blev faktiskt direkt provocerad å era vägnar av den där skiten. Så de menar alltså att föräldrarna är arbetslösa och därmed fattiga är den huvudsakliga orsaken till omhändertagandet? Så läser jag texten iaf. Barnet kommer må dåligt för att föräldrarna inte har jobb. Visst vore det bättre om ni hade jobb, men vi har ju en helt enorm arbetslöshet i landet och detta är ju för att politikerna vill ha det på det sättet för att hålla nere inflationen. Det kan inte vara rimligt att barn ska tvångsomhändertas på grund av att föräldrarna är arbetslösa eller fattiga, sånt sysslade man med i det här landet under rasbiologernas dagar och det är liksom förfaranden man senare förfasas över.

Blir också provocerad av att de anser att barn kan omhändertas över att föräldrarna inte följer allmänna "normer" i samhället. När det gäller saker som vetenskapligt kan bevisas är viktiga för barns utveckling så visst, men att man ska behöva följa allmänna normer för att få behålla sitt barn?! Det är ju en direkt moralpolis/åsiktspolis. Vad fan har hänt med normkritik då, som väl finns med i läroplanen rentav, här får väl samhället ändå bestämma sig för hur man ska ha det.

Hade jag varit journalist hade jag kunnat skriva en artikel om ert fall, att socialen anger som huvudskäl för att omhänderta ett barn att föräldrarna är arbetslösa är faktiskt direkt uppåt väggarna.

Ursäkta, men det fetmarkerade du skriver är totalt fel. Sverige har ingen "enorm" arbetslöshet, snarare tvärt om. Arbetsmarknaden är stekhet, det finns gott om jobb och företag och det offentliga har svårt att hitta personal, det är sanningen.

Snarare är det så att de som inte har/får jobb får räknas in i gruppen "icke anställningsbara". Skulle tro att det gäller för TS, och den omständigheten är inte bra för barnen.