Citat:
Ursprungligen postat av
Katzyn
Ok, jag blev faktiskt direkt provocerad å era vägnar av den där skiten. Så de menar alltså att föräldrarna är arbetslösa och därmed fattiga är den huvudsakliga orsaken till omhändertagandet? Så läser jag texten iaf. Barnet kommer må dåligt för att föräldrarna inte har jobb. Visst vore det bättre om ni hade jobb, men vi har ju en helt enorm arbetslöshet i landet och detta är ju för att politikerna vill ha det på det sättet för att hålla nere inflationen. Det kan inte vara rimligt att barn ska tvångsomhändertas på grund av att föräldrarna är arbetslösa eller fattiga, sånt sysslade man med i det här landet under rasbiologernas dagar och det är liksom förfaranden man senare förfasas över.
Blir också provocerad av att de anser att barn kan omhändertas över att föräldrarna inte följer allmänna "normer" i samhället. När det gäller saker som vetenskapligt kan bevisas är viktiga för barns utveckling så visst, men att man ska behöva följa allmänna normer för att få behålla sitt barn?! Det är ju en direkt moralpolis/åsiktspolis. Vad fan har hänt med normkritik då, som väl finns med i läroplanen rentav, här får väl samhället ändå bestämma sig för hur man ska ha det.
Hade jag varit journalist hade jag kunnat skriva en artikel om ert fall, att socialen anger som huvudskäl för att omhänderta ett barn att föräldrarna är arbetslösa är faktiskt direkt uppåt väggarna.
Fast så är det inte i Sverige. Inget barn omhändertas /enbart/ för att föräldrarna är arbetslösa. Om de går på bidrag är det intressanta hur de upprätthåller strukturen för barnen. Vissa klarar ju inte av det när de inte har arbetstider att följa, utan de vänder på dygnet, slappar till helt och orkar inte laga mat, städa eller tvätta, o.s.v.. Och då är det ju DET barnen omhändertas för, inte för att föräldrarna skulle vara omoraliska när de inte yrkesarbetar.
Jag känner för övrigt folk som har gjort något positivt av att båda varit arbetslösa under småbarnsåren, de har i stället sett det som en stor fördel att få vara tillsammans hela familjen och slippa livspusslet och stressen som drabbar de familjer där båda föräldrarna yrkesarbetar. Barnen går bara 15 timmar på dagis - vilket ju bara är bra för barnen, att komma ut och träffa andra barn och andra vuxna lite grann - och under tiden har föräldrarna partid och egentid vilket är bra för dem.
I USA däremot händer det sådana saker, att en ensam mamma eller fattigt par ansöker om socialbidrag eller hjälp med bostad, och det slutar med att barnen omhändertas - medan föräldrarna fortfarande inte får något socialbidrag (eller någon bostad).