Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Om man utgår från ditt resonemang och om man ska vara konsekvent så ska även väldigt skyldiga brottslingar skyddas från att få sina namn röjda på Flashback? För annars anser du ju att det är ett straff att hängas ut på Flashback och att då ska bara de som är skyldiga enligt Flashbackanvändarna straffas.

Personligen lägger jag inga värderingar i om jag tror att någon är oskyldig eller ej. Det är inte min sak att vara domare och få sitt namn på Flashback är inget straff. Publish and be damned.

Vedergällningar? Please, du har kollat för mycket på amerikansk tv.

Nu tycker jag inte att dagens uppgifter förändrar så mycket i sak. I mina öron talar fortfarande det mesta för att de är skyldiga – sedan kan det hända att förhören skötts dåligt, men det är lite av en annan fråga.

Däremot är jag inte så säker på at de skulle krävt upprättelse och ekonomisk kompensation, om de skulle vara oskyldiga. Det vore ett ganska högt spel att spela, säg att deras kamp för upprättelse och kompensation skulle misslyckas, hur skulle deras liv då te sig? Sannolikt skulle deras namn då komma ut (antar att man inte kan komma in med sådana krav och behålla sin anonymitet), och i allmänhetens ögon skulle de då se ut som att de först mördat ett barn, och nu vill ha pengar för det. Illa.

Kanske är det då mindre riskabelt att låta det bero, och gå vidare med sina liv.

En fråga av mer teknisk art: Har de ens möjlighet att begära resning? De är ju inte dömda i domstol.

Fast en viss risk finns väl för att psykolog Sven Å lyckades styra bort utredningen från en gärningsman? Sven Å kan mycket väl ha gjort vad han sedan gjorde i Bergwall utredningarna, nämligen peka bort från andra än hans egna teorier. Skadestånd blir väl aktuellt av nåd från staten. Möjligtvis.

Skummat igenom den här: http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Det är ju skrivet på uppdrag av polismyndigheten, ska man komma ihåg, men en del sakuppgifter som jag tycker tyder på deras skuld.

Eftersom utredningen tycks vara så undermålig så är det meningslöst att spekulera i skuldfrågan. Det är illa nog att ens möjligheten finns att de var oskyldiga och kanske tillochmed vittnen!

Men rent hypotetiskt: Efter 31 förhör på en fem- och sjuåring där man om man svarar "rätt" får beröm och belöningar så kan de mycket väl själva vara övertygade om att de gjort det.

Det finns gott om experiment där man planterar falska minnen hos vuxna människor genom att ställa ledande frågor och föra hypotetiska resonemang, precis som i det här fallet. Små barn är chanslösa. Efter genomförd vallning så HAR de ju tillochmed gjort gärningen! Ponera att de sa åt sjuåringen att visa på en docka hur han lägger en pinne på halsen... Plötsligt sitter gärningen i minnet.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-uppmanade-christianson-polisen-att-vanda-pojkarna-mot-varandra/

Hoppas att 5-åringen insåg att det rörde sig om ett hypotetiskt resonemang...

Dagens Nyheter skriver i det nya reportaget:

"Justitiedepartementet i Stockholm ringer varje dag till Arvikapolisen, enligt rapporten Kevinfallet. Det drar ihop sig till val den 20 september (...)"

Pojkarna flyttade inte kroppen. Man gjorde undersökningar med att låta dem bära en docka som vägde som pojken och de klarade inte av det. Ända sättet för dem att flytta kroppen var genom att släpa den, men man hittade inga släpspår vare sig på marken eller på kroppen. Det är föga troligt att dessa pojkar utförde mordet eftersom de inte skulle klara av att flytta kroppen efteråt. Samma "psykolog" inblandad som i Quick-fallet säger ju allt. Dessa pojkar var så unga och manipulerades så de skulle tro att de mördat och kan knappast komma ihåg idag vad som egentligen hände.

Skummade också. Varför i he.. är inledningen skriven i romanform? Som en dålig roman dessutom.

"Det hade varit en usel sommar, men söndagen den 16 augusti 1998 sken solen
från en klarblå himmel över Arvika. Många var ute och njöt den sista
sommarlovsdagen. Några svalkade sig i Glafsfjorden, ett och annat barn som
inte fick gå dit utan sina föräldrar, hoppade trots förbudet i vattnet."

Åter till fallet, så vet jag inte vad jag ska tro..

från DN-artikeln:

"I förhören säger pojkarna att de ska ha släpat kroppen. Men polisens tekniker hittar aldrig några släpspår, varken i marken eller på Kevins kropp. Bröderna tvingas aldrig utföra något prov som kan utröna huruvida de kan bära en 18 kilo tung fyraåring."


Sven Å. Christianson känns som en karriärist som haft berömmelse och ekonomisk vinning högt på sin agenda. det känns som det ofta är sådana karaktärer som ligger till grund för såna här hemska historier. när han inser att polisen tycker det han säger är av vikt och att han faktiskt på ett konkret sätt kan påverka utredningen så lär han gå igång nåt överjävligt på det. DN:s intervju med honom gör en ju mörkrädd. typiskt för sådana personer är att de bemöter kritiken aggressivt och bara slår ifrån sig, och vägrar tillskriva sig själva ens de minsta av fel.

det är uppenbart att det inte funnits någon rättssäkerhet för pojkarna. jag hoppas att de som hamnade mitt i den här historien lyckats leva något sånär normala liv efter det här, men jag tvivlar starkt på det.

http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Tycker att ni som blint litar på media och vill kritisera utredningen eller de som höll i utredningen ska läsa det här först. Det finns sannerligen många okunniga tyckare här på Flashback.

SVT ska ta upp Kevins öde under Dokument inifrån-vinjetten, i tre delar. Kanske 180 minuter då?

Har DN och SVT ett samarbete? Det kan väl inte vara en slump att båda redaktionerna tar upp det samtidigt?