__________________
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-04-21 kl. 22:09.
Senast redigerad av Honey.B.Blue 2017-04-21 kl. 22:09.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Dagens skratt.
Religion är en etablering där vi bromsar teknologi tillräckligt för att inte våra kroppar ska lida för mycket av saker de inte utvecklades till att existera bland.
Vi har världens fysiska komfort idag, men trots allt så tar rekordmånga människor sitt liv varje dag på grund av psykisk ohälsa och det finns en hel bok med psykiatriska diagnoser som grundar att människor genetiskt inte än kan anpassa sig till artificiella grottor med stillasittande aktiviteter. Hade vetenskapen fungerat hade vi kanske varit mentalt lyckliga också?
Eller finns det ingen vetenskap baserat på lycka, syfte och välmående? Visst terapi, men vi lever inte i paradiset. Just det. Farmakologi baserat på psykiatrin som mäter människans genetiska inkompatibilitet att fungera i samhället. En industri baserat på att tjäna pengar genom att droga jordens medborgare till anpassning. Evolution tog plats i naturen, alla som lever nu har en linje förfäder där alla överlevt i naturen. Plötsligt dör människor när vi förändrar omgivningen.
Det här är sannerligen en sorglig saga, fast ja, den är sann.
Vart tog uppfattningen om moralisk obligation vägen?
Religion är en etablering där vi bromsar teknologi tillräckligt för att inte våra kroppar ska lida för mycket av saker de inte utvecklades till att existera bland.
Vi har världens fysiska komfort idag, men trots allt så tar rekordmånga människor sitt liv varje dag på grund av psykisk ohälsa och det finns en hel bok med psykiatriska diagnoser som grundar att människor genetiskt inte än kan anpassa sig till artificiella grottor med stillasittande aktiviteter. Hade vetenskapen fungerat hade vi kanske varit mentalt lyckliga också?
Eller finns det ingen vetenskap baserat på lycka, syfte och välmående? Visst terapi, men vi lever inte i paradiset. Just det. Farmakologi baserat på psykiatrin som mäter människans genetiska inkompatibilitet att fungera i samhället. En industri baserat på att tjäna pengar genom att droga jordens medborgare till anpassning. Evolution tog plats i naturen, alla som lever nu har en linje förfäder där alla överlevt i naturen. Plötsligt dör människor när vi förändrar omgivningen.
Det här är sannerligen en sorglig saga, fast ja, den är sann.
Vart tog uppfattningen om moralisk obligation vägen?
Du presenterar ett antal hemmasnickrade alternativ-definitioner, ad hoc-premisser med en påföljande falsk dikotomi.
Tydligen användar du intellektuellt ohederliga argument ... en manifestation av intellektuell dysfunktionalitet.
Citat:
Ser man det: Är dom flesta av oss religiösa?
Citat:
Religiösa föreställningar har ökat sammanhållningen inom gruppen och främjar samarbete.
Frånsett när troende/teister/religionister käbblas eller rent av dödar varandra.
Citat:
Om du är Ateist:
Utmana jultomten och säg till honom att dina barn ska minnsann inte ha några julklappar. Inga problem för de flesta, då vi är överens om att jultomten inte existerar.
Pröva sedan att utmana Gud genom att be honom ordna så att din mamma drabbas av obotlig cancer.
Utmana jultomten och säg till honom att dina barn ska minnsann inte ha några julklappar. Inga problem för de flesta, då vi är överens om att jultomten inte existerar.
Pröva sedan att utmana Gud genom att be honom ordna så att din mamma drabbas av obotlig cancer.
Falsk analogi.
Citat:
Detta kommer sannolikt att vara ångestframkallande för de flesta. Är de då verkligen ateister.
Konklusion byggd på en falsk analogi.
***
Grava argumentationsfel --> mental dysfunktionalitet.
Ekerilar :
citat : De flesta av oss är religiösa för att det evolutionärt är och har varit en fördel att ha religiös föreställningar.
De flesta "är religiösa" (håller sig helst intimt med de religiosa) utifrån de belönings- och straffsystem som upprättats, att tjäna på att tystna, kuvas, tjäna vad som beordras.. och fortsatt hålla tyust och inte opponera sig när den religiösa mannualen/tänkesättet antingen fostras in eller via samhällen helt enkelt uppdrag , att bl.a fostra och då känner du dig kanske moraliskt värdefull.. men när du säger att det är "evolutionärt" är du redna ute och snedseglar som de andra trosadepterna, kanske i god-tro eller kanske för att i vanlig ordning där stark tro inpräntas, försvinner samtidigt också den viktiga förmågan att tänka men känna kritiskt för att öht PÅ PLATS med de kolossala tankepaketen som ska in i hjärnorna på folk.
Det är avancerat, säger inget annat men kom inte med evolutions.kortet där religiositet vidskepelse tron på mystiska orsaker verkningar och gud, men andar som ska-ta-plats... där intellekt skulle aktiveras.
Det finns INGET som har med evolution med det att göra, det är artificiellt systematiskt manipulerat/ inpluggat alltihop. Och så teodicé, att besvara naturligt förankrade fenomen med god-did-that possible.. är ett allvarligt bedrägeri faktiskt. Att religion är mysigt och stämningsfullt och ger "mening" åt dem i avsaknad att uppbrigna meningsfullhet utan de dogmer och metoder som hängt med sedan både forntid och medeltid, är ju kanske ett socioekonomisk med betoning på ekonomiskt spörsmål, iaf i grund och botten. Men stämningsfullt är det att mystifiera det uppenbara, som itne är så uppenbart för alla nej, så sant så.
citat : De flesta av oss är religiösa för att det evolutionärt är och har varit en fördel att ha religiös föreställningar.
De flesta "är religiösa" (håller sig helst intimt med de religiosa) utifrån de belönings- och straffsystem som upprättats, att tjäna på att tystna, kuvas, tjäna vad som beordras.. och fortsatt hålla tyust och inte opponera sig när den religiösa mannualen/tänkesättet antingen fostras in eller via samhällen helt enkelt uppdrag , att bl.a fostra och då känner du dig kanske moraliskt värdefull.. men när du säger att det är "evolutionärt" är du redna ute och snedseglar som de andra trosadepterna, kanske i god-tro eller kanske för att i vanlig ordning där stark tro inpräntas, försvinner samtidigt också den viktiga förmågan att tänka men känna kritiskt för att öht PÅ PLATS med de kolossala tankepaketen som ska in i hjärnorna på folk.
Det är avancerat, säger inget annat men kom inte med evolutions.kortet där religiositet vidskepelse tron på mystiska orsaker verkningar och gud, men andar som ska-ta-plats... där intellekt skulle aktiveras.
Det finns INGET som har med evolution med det att göra, det är artificiellt systematiskt manipulerat/ inpluggat alltihop. Och så teodicé, att besvara naturligt förankrade fenomen med god-did-that possible.. är ett allvarligt bedrägeri faktiskt. Att religion är mysigt och stämningsfullt och ger "mening" åt dem i avsaknad att uppbrigna meningsfullhet utan de dogmer och metoder som hängt med sedan både forntid och medeltid, är ju kanske ett socioekonomisk med betoning på ekonomiskt spörsmål, iaf i grund och botten. Men stämningsfullt är det att mystifiera det uppenbara, som itne är så uppenbart för alla nej, så sant så.
Citat:
De flesta av oss är religiösa. Det betyder inte att de är bokstavstroende fanatiker. De flesta är medlemmar i ett religiöst samfund, vanligen svenska kyrkan.
De allra flesta firar de religiösa högtiderna. Som ateist borde julafton och påskafton vara som vilka dagar som helst.
Angående religionsstrider måste vi hålla i minnet att de tre största massmördarna i historien, Mao, Stalin och Hitler sa sig alla vara ateister. Dessutom är religionen ett evolutionärt kitt som stärker den egna gruppen, mot de andra d v s. kättarna.
Mina argument håller, eller känner du dig bekväm med att be till gud om att din mor ska drabbas av obotlig cancer, vilket torde vara helt oproblematiskt att göra om man var ateist d v s. helt övertygad om att gud inte existerar.
[quote=ekerilar|60524958]
Evolution och vidskepelse, isf menar du att de vidskepoliga är dem som är "riktigt kloka, och utvecklade" , nåt som är rätt populärt och fått uppsving ja, samtidigt som annat förfaller, förstås men blir off topic - topic är hur religiös fanatism kan på sikt urholka de väldigt bärande värdena, de värden som ingen religion någonsin lagt vikt vid, värden som definitivt kräver att lämna vidskepelse skenhelighet och övertro för att istället förhålla sig till den värld som är, istället för det som varken är eller kommer att vara.
Illusion är illusion. Men allt imateriellt som t.ex atomer el enzymer är för den skull inte illusioner, handlar ju bara att vilja, orka och odla intresse istället för det baktaleri och svammel som "mysticismlekarna" och konspirationsdravlet som bl.a sekter själv inducerar att vara någonting "högt stående"
Citat:
De håller inte tyvärr, att tala i termer av kätteri efter upplysningstiden och industriteknisk revolution, är att vara lite blåst. Att förstås vilja värna-traditioner för att det känns bra med fasta kulturreliigösa hållpunkter, minneshögtider och sådant, är mer vad kyrkostrukturen vidmakthåller, men det där svamlet om kätteri visar ju enbart att du är drabbad av konspirationstrams. Många som förhåller sig till Gud, kyrka osv, dras inte med sådant belastande skitsnack, men du kanske häckat med jehovas vittnessekten lite för febrilt eller annan sekt som brukar ha konspirationsfabulerandet som självaste andemening , finns många liksom sällskap som vill sorteras under den rätt uttunnade helt ordinära gudstron som administreras av ganska omystifierande förhållanden, men lite symboliska riter som många för all del inte gör något väsen av men dessutom klarar av att hålla isär "evolution" och naturkunskap etc.
Angående religionsstrider måste vi hålla i minnet att de tre största massmördarna i historien, Mao, Stalin och Hitler sa sig alla vara ateister. Dessutom är religionen ett evolutionärt kitt som stärker den egna gruppen, mot de andra d v s. kättarna.
Mina argument håller
Mina argument håller
Evolution och vidskepelse, isf menar du att de vidskepoliga är dem som är "riktigt kloka, och utvecklade" , nåt som är rätt populärt och fått uppsving ja, samtidigt som annat förfaller, förstås men blir off topic - topic är hur religiös fanatism kan på sikt urholka de väldigt bärande värdena, de värden som ingen religion någonsin lagt vikt vid, värden som definitivt kräver att lämna vidskepelse skenhelighet och övertro för att istället förhålla sig till den värld som är, istället för det som varken är eller kommer att vara.
Illusion är illusion. Men allt imateriellt som t.ex atomer el enzymer är för den skull inte illusioner, handlar ju bara att vilja, orka och odla intresse istället för det baktaleri och svammel som "mysticismlekarna" och konspirationsdravlet som bl.a sekter själv inducerar att vara någonting "högt stående"
Citat:
Du är tydligen obekant med min position om trons/teismens/religionens relation till mental dysfunktionalitet ... men så kan det ju gå när man deltar i en diskussion från ett (åtminstone delvist) underlag av strawmen.
Citat:
De allra flesta firar de religiösa högtiderna. Som ateist borde julafton och påskafton vara som vilka dagar som helst.
Angående religionsstrider måste vi hålla i minnet att de tre största massmördarna i historien, Mao, Stalin och Hitler sa sig alla vara ateister.
Angående religionsstrider måste vi hålla i minnet att de tre största massmördarna i historien, Mao, Stalin och Hitler sa sig alla vara ateister.
Irrelevant för frågan om trons/teismens/religionens mentala dysfunktionalitet.
Citat:
Dessutom är religionen ett evolutionärt kitt som stärker den egna gruppen, mot de andra d v s. kättarna.
Precis. Religionen kan leda till sociala motsättninger av allvarlig karakter (~t.ex. bekämpande av "kättare").
Det är sånt jag sub-kategoriserar i kategori 3 av mentalt dysfunktionell religion etc: Sociopatisk religion.
Citat:
Mina argument håller, eller känner du dig bekväm med att be till gud om att din mor ska drabbas av obotlig cancer, vilket torde vara helt oproblematiskt att göra om man var ateist d v s. helt övertygad om att gud inte existerar.
Jag känner mig inte det minste obekväm med att ignorera din falska analogi.
Citat:
Vidhåller att du har ett liksom generalfel insmuget i din personliga uppfattning om religiositet och andlighet, så fortsätter med att enbart i all enkelhet påpeka för dig att religiösa människor är mer emotionellt begivna eller förlitar sig på känslorna, och hör o häpna, exakt samma fenomen med andligt begivna, de förlitar sig också mer på känslorna men kanske aningen mer på egocentriska känslor som ger egenvinning, samt ökar jkänslanm av mervärde, kanske är det tvärtom eller är det som jag fortf. får det till .. att andlighet bara är ett annat ord för religiositet.. :: andlighet och religiositet = sammam fenoimen, uttryckt med med två ord, den ena ordet med ambitionen stavas : jag är andlig..
det andra stavas som : jag är religiös - du har två ord för två identiska företeelser!
det är knappt ens gradskillnad, enbart att spanjoren som känner sig och vill erkänna sig vara andligt begiven, inte är som skandinaven som säger sig vara andligt begiven.. de två är båda andligt begivna utifrån att ta sats ifrån religion som myntades för hudnratals år sedan, oavsett du hämtar ifrån förhistorisk tid.. eller från 1200-talet så handlar det om relgion.. så fort det är minst två som börjar forma tänkesätt som metod för att försätta kroppen i suggestiva starkt emotionellt, överdrivet laddat.
men spanjoren kan vara relgiös och nordbon andlig, el tvärtom.. eller båda behöver religionen för att kosntatera sig inte vilja religionen, enbart innanmätet.. de mystiska stråken som religionen avslöjar.. undermedvetna.. den MER dunkla som inte riktigt kommer till ytan vid de relgiiösa sammankomsterna, dock! för den skull saknar inte religiös aktivitet den helt övertydliga och omedlebara kopplingen öppningen.. in.. mot andlighet, som är mer inre, din egen.. inget du vill dela med andra, i religionsyttringen delar man utrymmet, i andligheten sitter du med enbart dem du trivs med.. och det är minsann inte därför "något annat"
du har ett generalfel, att inte vilja förstå andlighetens intima frändskap med relgion, men kanske för att relgiion yttras och arrangeras och har så många förvillande och som många tycker, ytliga ceremonier och regler.. andligheten göms .. relgiionen är mer en uppvisning, en ceremoni är ju kollektiv demonstration av något.. men andligheten får sökaren i sällskapen, särskilt de stora samlingarna, själv uppsöka för att uppleva och därifrån sedan uppleva sig vidare till vad den/du själv ... finner vara behagligast elelr nyttigast för dig, eller trivsamt eller passande så du slipper etiketteras som relgiiös tomte , om det nu inte riktigt parerar den övriga sociala statusen du behöver, där du lever (kontexten)
dock står andlighet i omedelbar intim förening med relgiiositet.. båda förhärligar det som inte s.a.s existerar, man vill bada i abstraktion.. man vil förpassa kropp.. medan religionen jobbar mer med symbolerna och aldrig utestänger materiella saker att vara leksaker för rit och ceremoni, därför kan det kännas självklart att det nte är så "rent.. så fritt el frihetligt" , så obundet som du känner när du utestänger det materiella - likväl är du materiell och kan knappast nå behaget komforten och härligheten eller exklusiviteten att ägna dig åt mysticism.. det mystiska behöver inte ceremonien, sant. men relgiionen är fortfarande beträdande samma illusion : viljan, att nå gud.. nå högre.. nå högst, nå högre än högst, nå fram, nå in , nå djupt.. för att använda det till iaf något......... kanske något som förstärker det ni andliga och religiösa brukar kalla för "själ" , att tilslkriva sig en större bättre elelr viktigare el tyngre själ, och jämföra sig med dem som inte försöker förstärka sitt inre.. till större betydelse än det redan är, utan kanske känner sig värdelös om ine ens inre ego, får sin boost, i andlighet, elelr i arelgiiositet.. det är så gott som identiskt, med enbart olika stilistiska uttryck.
du är människa, människor som är människor, är igenkänningsbara, utifrån att någon "förandligar sig" så är den fortfarande människan, men kan vara mer emotinellt fallen och ev känsligare.. men också mer intolerant utifrån fjärmandet.. och tron som förstärker känslan att jag-är-inte-som-dem.. det där folket.. fattar ingenting.
det brukar vara sådana mentala schismer mellan olika trosuppfattningar om vad är ande vad är själ och vilken religion är rätt, vilken fel. klart man kan gilla andliga "dimensioner" men ogilla relgiion, man kan på samma sätt uppskatta religion men ogilla andliga dimensions-skapandet , till slut utmynnar det enbart värderings-konfglikter om vad en känsla är värd mot annan. tror du inte det?
för andlighet uppstår i försöket att förfina sina egna känslor att inte vara så billiga.. utan av annan dimension än något efterblivet ceremonierande utan mening... iaf enl dig ingen andlig dimension, vad vet du om det.
känner du varenda medlem i varje församling.. det finns ju många som tvingas in i religionen.. och stannar kvar där för att de blir misstrodda om de avsäger sig, men det är inte alltid så.. det finns många fler skäl i att inte lämna relgionen, det är ju personligt om inget annat.
det andra stavas som : jag är religiös - du har två ord för två identiska företeelser!
det är knappt ens gradskillnad, enbart att spanjoren som känner sig och vill erkänna sig vara andligt begiven, inte är som skandinaven som säger sig vara andligt begiven.. de två är båda andligt begivna utifrån att ta sats ifrån religion som myntades för hudnratals år sedan, oavsett du hämtar ifrån förhistorisk tid.. eller från 1200-talet så handlar det om relgion.. så fort det är minst två som börjar forma tänkesätt som metod för att försätta kroppen i suggestiva starkt emotionellt, överdrivet laddat.
men spanjoren kan vara relgiös och nordbon andlig, el tvärtom.. eller båda behöver religionen för att kosntatera sig inte vilja religionen, enbart innanmätet.. de mystiska stråken som religionen avslöjar.. undermedvetna.. den MER dunkla som inte riktigt kommer till ytan vid de relgiiösa sammankomsterna, dock! för den skull saknar inte religiös aktivitet den helt övertydliga och omedlebara kopplingen öppningen.. in.. mot andlighet, som är mer inre, din egen.. inget du vill dela med andra, i religionsyttringen delar man utrymmet, i andligheten sitter du med enbart dem du trivs med.. och det är minsann inte därför "något annat"
du har ett generalfel, att inte vilja förstå andlighetens intima frändskap med relgion, men kanske för att relgiion yttras och arrangeras och har så många förvillande och som många tycker, ytliga ceremonier och regler.. andligheten göms .. relgiionen är mer en uppvisning, en ceremoni är ju kollektiv demonstration av något.. men andligheten får sökaren i sällskapen, särskilt de stora samlingarna, själv uppsöka för att uppleva och därifrån sedan uppleva sig vidare till vad den/du själv ... finner vara behagligast elelr nyttigast för dig, eller trivsamt eller passande så du slipper etiketteras som relgiiös tomte , om det nu inte riktigt parerar den övriga sociala statusen du behöver, där du lever (kontexten)
dock står andlighet i omedelbar intim förening med relgiiositet.. båda förhärligar det som inte s.a.s existerar, man vill bada i abstraktion.. man vil förpassa kropp.. medan religionen jobbar mer med symbolerna och aldrig utestänger materiella saker att vara leksaker för rit och ceremoni, därför kan det kännas självklart att det nte är så "rent.. så fritt el frihetligt" , så obundet som du känner när du utestänger det materiella - likväl är du materiell och kan knappast nå behaget komforten och härligheten eller exklusiviteten att ägna dig åt mysticism.. det mystiska behöver inte ceremonien, sant. men relgiionen är fortfarande beträdande samma illusion : viljan, att nå gud.. nå högre.. nå högst, nå högre än högst, nå fram, nå in , nå djupt.. för att använda det till iaf något......... kanske något som förstärker det ni andliga och religiösa brukar kalla för "själ" , att tilslkriva sig en större bättre elelr viktigare el tyngre själ, och jämföra sig med dem som inte försöker förstärka sitt inre.. till större betydelse än det redan är, utan kanske känner sig värdelös om ine ens inre ego, får sin boost, i andlighet, elelr i arelgiiositet.. det är så gott som identiskt, med enbart olika stilistiska uttryck.
du är människa, människor som är människor, är igenkänningsbara, utifrån att någon "förandligar sig" så är den fortfarande människan, men kan vara mer emotinellt fallen och ev känsligare.. men också mer intolerant utifrån fjärmandet.. och tron som förstärker känslan att jag-är-inte-som-dem.. det där folket.. fattar ingenting.
det brukar vara sådana mentala schismer mellan olika trosuppfattningar om vad är ande vad är själ och vilken religion är rätt, vilken fel. klart man kan gilla andliga "dimensioner" men ogilla relgiion, man kan på samma sätt uppskatta religion men ogilla andliga dimensions-skapandet , till slut utmynnar det enbart värderings-konfglikter om vad en känsla är värd mot annan. tror du inte det?
för andlighet uppstår i försöket att förfina sina egna känslor att inte vara så billiga.. utan av annan dimension än något efterblivet ceremonierande utan mening... iaf enl dig ingen andlig dimension, vad vet du om det.
känner du varenda medlem i varje församling.. det finns ju många som tvingas in i religionen.. och stannar kvar där för att de blir misstrodda om de avsäger sig, men det är inte alltid så.. det finns många fler skäl i att inte lämna relgionen, det är ju personligt om inget annat.
Religion och andlighet är djupt skilda saker. Bara den som är andligt vaken kan förstå detta. Alla religioner är samma sak men olika former. Andlighet är bortom denna sak. Andlighet är att ha direkt kontakt med verkligheten och nuet, och leva i verkligheten och nuet, och att utveckla sig från vart man för nuvarande är, att gå vidare på alla sätt, höja sig till högre nivåer av medvetande och varande. Religion har ingenting med detta att göra. Religion är att stå på ruta minus ett resten av sitt liv. Andlighet är att stå på ruta ett och gå vidare till nästa ruta och nästa ruta. Andlighet är konstant utveckling. Religion är konstant stagnation, en kronisk mental sjukdom.
[quote=Andeljus|60534110]
Citat:
Som jag förklarat för dig innan, för din dövhet så är religion och andlighet djupt sammanhörande, den andlige behöver liten kontext, helst hemlig.. den religiöse är öppen med sin bland annat, tro men "utövning" av sin tro.. både personligt och offentligt vilja göra -sin-tro-gällande : det är så för både den religiose liksom den andlige (påstådda, elelr självupplevda sådana) - båda tror på "något" , det kan var gud , men ofta kastar man om de elementära t.ex principerna för att inducera fram något som ska föreställa unikt. Därefter kommer förädlingsbehovet som pseudo-retoriker tydligen känner vara en mycket , stor visdom.. att kunna PRESENTERAS, inte minst via media. Men maktens korridorer går precis lika bra. (de vill växa, och känna sig t.ex besjälade, eller vara typ "lyhördare"
Religion och andlighet är djupt skilda saker.
Citat:
Finns den som inte orkar med de reguljära så gott som obligatoriska kunskaperna, vilket iniskt brukar både vila på, men det behövs.. däremot vill den som vill nå fram eller klättra sig ur sin fysiska position 8vilket inte går) behöva aen stor arsenal ammunition, freudiansk psykologi, jungiansk, alla arketyperna och den skiter dessutom i om den kommer ur destruktiva tankepaket, så länge det "känns bra , för narcissisten" , , för utan anrcissismen kan den aldrig "skapa nyandligheten" (som för hundrade gången är oldfashion grepp att ta sig.. över annan, eller låtserollspela sig vara-ovetande.
Bara den som är andligt vaken kan förstå detta.
Citat:
De har gudsatrappen gemensamt, sedan skiljer de sig åt utifrån den makt vidskepligheten tagit sig över generationerna.. traditionalistiskt sneglar de på varandra, kanske för att försöka minimera de mer brännande konflikterna som traditionalistisk "andlighetsbegär" odlas upp.. när retorikerna väl talat sig varma för sitt foll, att varje andlig ansats behöver minst en gärna flera starka retoriker som kan o vågar ta svånggrepp på massan eller mängden som ska in i andlighetsprogrammen, ja visst.. utan ledarna.. skulle folk nog aldrig hävda sin "speciella särart" (men då menar jag inte de naturfolk som knappt trängt igenom hinnan mellan naturtron och civilisation med de förtroenden och tillitsskapanden inom civilisationens villkor.
Alla religioner är samma sak men olika former.
Citat:
Andlighet är bortom denna sak. Andlighet är att ha direkt kontakt med verkligheten och nuet, och leva i verkligheten och nuet, och att utveckla sig från vart man för nuvarande är, att gå vidare på alla sätt, höja sig till högre nivåer av medvetande och varande.
Det där låter mer som flower power och att du känner ett slags längtan elelr kall till nostalgi och försöka damma av de gamla troslinjerna. Som definitivt har politiska förhoppningar, så att du envisar dig med att försöka göra stram åtskillnad mellan religion och tro.. nej.. men rent ekonomiskt får den andlige mer i handen än den religiöse utifrån för nu hundrade gången igen... den andlige delar ogärna, detn har fattat att om man sköter sina affärer mer åtskilt istället för att följa religionen som TRON emmanerat ifrån.. så kan den liksom själv skapa reglerna.. så kommer sekterna till, de hämtar från religion, religion är drosdogma som kristalliserat fram andlighet-mönster (du kan säga mala, om du tycker ordet mala känns finare i gommen med annan arom) för folk att förhålla sig till.. så jo de är mkt intimt så besläktade att det enbart handlar om religionens stora mässor som de små kretsarna varken vill ha, för det tunnar ut den personliga sådden eller fokus på individen, som "andlighetsaktiviteten" ju ger, allt ljus på dig när du är andlig, ingen uppmärksamhet att-tala-om, där du ska behöva stå bland fåraskocken som en "idiot" , du känner dig inte idiotisk när du sitter med två tre kanske max tio.. men samma TRO (som det handlar om) ståendes bland ett tusen.. det menar du därmed är något vitt skilt helt olika.. knappast, idelaism är idealism och pseudo är pseudo var det än placeras. Men kan var behövligt, för vad säger att allt måste vara så produktivt hela tiden? nej precis.Andlighet är bortom denna sak. Andlighet är att ha direkt kontakt med verkligheten och nuet, och leva i verkligheten och nuet, och att utveckla sig från vart man för nuvarande är, att gå vidare på alla sätt, höja sig till högre nivåer av medvetande och varande.
Citat:
REligion poch andlighet = ett och samma ett. Det ena vill ha mer av pseudo och belöning, det andra livnär sig inte på pseudot. Det finns m.a.o ekonomisk vinning i att hålla mindre mässor/sessioner än stora.. den enda skillnaden. Vinningen, elelr potentiella vinsten, poängen , att det är lättare att bli-lyssnad-på, i mindre mässor än i stora, där gud och pseudo är så viktigt. Trivselfaktor, glömde jag nämna för dig, den kan du också försöka dig på att motargumentera. :-)
har ingenting med detta att göra. Religion är att stå på ruta minus ett resten av sitt liv. Andlighet är att stå på ruta ett och gå vidare till nästa ruta och nästa ruta. Andlighet är konstant utveckling. Religion är konstant stagnation, en kronisk mental sjukdom.
På vissa områden skiljar dom sig, på andra inte. (1)
Citat:
Bara den som är andligt vaken kan förstå detta.
Dom flesta pådyvlande och mentalt dysfunktionella teister/troende/etc ger sig själv nån imaginär auktoritet. (2)
Citat:
Alla religioner är samma sak men olika former.
Trams (men kom gärna med belägg för detta postulat på relevant tråd).
Citat:
Andlighet är bortom denna sak. Andlighet är att ha direkt kontakt med verkligheten och nuet, och leva i verkligheten och nuet, och att utveckla sig från vart man för nuvarande är, att gå vidare på alla sätt, höja sig till högre nivåer av medvetande och varande.
Se (2)
Citat:
Religion har ingenting med detta att göra. Religion är att stå på ruta minus ett resten av sitt liv. Andlighet är att stå på ruta ett och gå vidare till nästa ruta och nästa ruta. Andlighet är konstant utveckling. Religion är konstant stagnation, en kronisk mental sjukdom.
Se (1)
***
Ditt upprepade såpbox-predikande av new age-metafysik är definitivt mentalt dysfunktionellt, primärt i vad jag kallar subkategori 1: Zombi'ism/intellektuell dysfunktionell.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera