Religion - en mentalsjukdom

[quote=Andeljus|60491832] Skitsnack, att använda sina sinnen är den högsta möjliga konsten att öht nå kunskap, kan du lägga ner försvarsflummeriet? Vad som är utom sinnets förmåga att identifiera räknas öht inte i förmåga till objektivt relevant status, om det är ett bord eller en individ har ingen betydelse, sinnens samordning är vad som gäller och nej, min gudskänning gäller ej där vi talar om närvaro, men säger du att du är frånvarande.. då gäller ditt försök till "tes". Craptalking, du försöker försvara din inkompetens i att inte ens förstå vad ett sinne är, varför det sedan används utan dribblar bort hela denna saken i var och hur det går att bedöma individens gudskänsla att vara relevant, nej precis du säger att det inte går men hänvisar till "något" utomsinnligt, som du påstår att "enbart mogna" individer "kan" , gå och lägg dig korkskalle. Det krävs lite sömn, för att få sinnena att verkligen "tjäna" vet du. Du kan eventuellt underskatta sömn och överskatta drömmar, men ta då det med någon som kan hjälpa dig att förstå vad ett sinne för det försa är, du kan ju börja med synsinnet eller något lättare.. en hand, någon som tar din hand och helt enkelt hjälper dig förstå hur flummig du är att påstå mognaden som det som vad.. får gud att vilja budskapa sig med dem, de mogna? .. varför enl dig.. "de mogna" vet mer . förstår mer ... och därför t.ex har mer av något? som då gud-givit-dem ?
Suck........

"Andeljus"... : du talar som om liv var en teori, och försöker därmed få ihop en teori som ska försöka förklara ännu högre kunskap el visdom om denna livsformen, som gäller så länge liv är liv.

Men liv och evolution är ingen först teori, sedan liv... det enda jag tycker du ändå försöker dig på, vilket ju blir väldans fel och ibland också djupt förvridet m.a.o falskt.

Det finns något väldigt oskyldigt harmlöst med "ateism" , eller i saken att inte vara besmittad med de mentala föreställningar som annars iofs handelsrelationer där vinstoptimering behöver sina bubblor bromsklosse-retoriker o.dyl , men du avslöjar ju dig enbart omogen redan i hur du påstår att sinne och sinnesvärlden inom mäniskan men främst i interaktion.. inte "räcker" , det låter sanslöst och ev. att du är fallen åt fantasy och gilalr fantásy så starkt att du inte längre kan förstå den riktiga världens orsakssamband, för då blir det ju så tråkigt.. och du behöver stretcha cellerna, celler.. som ju både du och många andra bl.a M.Beming förkastar i tron att det finns en visdom långt utanför människan som "vet bättre" om behoven och orsakerna och effekterna.. än människan själv. Men vad ska då människan med sinnen till.. om de är så lågt stående tänkte du?

VArför sitter isf inte fler och ber sig till hjärnkirurger eller ber sig fram till fordonstekniken.. om det som du påstår, finns "något högre" som kräver enbart "mognad" för att förstå.. menar du på fullaste allvar att t.ex präster.. är högt upplysta individer? att en präst är mognare än valfri individ som befinner sig helt utanför den teistiska salongsvärmen? elelr menar du att vilken guru som helst i Asien, är mogen.. och av den anledningen vet valfri guru därför mer än dem som bara tror dom vet när de visar på vilka sätt, sinnena jobbar vid bl.a problemlösande ibland rejäl lösningsfokuserad aktivitet, men enl dig skulle det gå mycket bättre om de använde "sin mognad" istället för att ständigt vara så sinnesnärvarande? elelr menade du sinnesfrånvarande.. om dem med fungerande förmåga och livsmening i att använda sådan förmåga , till sinnessamordnad t.ex koordinerad förmåga var sinnesfrånvarande, så skulle många problem vara helt ur världen? att du menar att det behövs en gud, för att människor kan mogna och en mognad för att förstå gud och guds vilja och alla hans planer och guds stora kunskap istälelt för människor som bara tror att de är nåt, när de ju inte kan veta så mycket.. eftersom gud är stor större och störst, där människan borde.. visa sig undfallande där "gud inträder" för den enskilde troende, som hyser sådan tro att gud är allestädes närvarande.. och då tror du alltså att den med "mognad" för gud... därför... vet mer än de icke-troende?

Isf är du ovanligt fundamentalistiskt radikal, inte för att man kan säga det är sinnessjukt att tänka så, men det kan tangera narcissism och sociopati där det villkoras att låta gud-ta-företräde och låta gudstroende-vara-auktoriteter, åt de-inte-så-mogna. Det är ju en falsk hypotes, inte minst eftersom en mkt stor mängd barn, som är mkt intellektuellt mogna och känslomässigt inte särskilt efterblivna men saknar driven eller längtan-efter-gud.. skulle behöva sitta och lyssna på "de icke-mogna för denna livsform" , däremot behöva lära-sig och träna-in-sig.. på hur "gudsmognaden" går till, så din tro kanske håller i en stark teistisk låt säga social miljö, men där ban behöver häögre kunskaper om begreppet liv och livsvillkor, är din "tes" direkt hopplös. Det är synd om dem som skulle behöva ha dig som förklarande varför detärSomDet är , du skulle säga till dem som frågar Dig, att "ni är inte mogna nog, ni behöver vänta in er mognad.. och då har du inte ens klarat av att ge en värdig kontext, enbart svamlar löst om mognad/andlighet/ , som är .... vad i förhållande till.... vad? förutom i förhållande till Gud. För att idén om att man kan ha en gud som vägvisande parameter någonstans, behövs också motiveras av vilka anledningar gud behöver göras till en part, för inte bara kollektiv, men för alla.. det blir som fallet i USA, där en lärare som var rätt inkompetent i naturkunskap helt enkelt började svamla om guds vilja istället , som godkänd utfyllnad gför hens lunckor i ämneskunskap, som bekant behöver du skärpa dig för att förstå både matte kemi fysik och biologi inte minst... kanske inte i lågstadiet bland barnen, men hens värdering av barnen och deras behov, gick så långt när han försökte sig på att skyla över sin omognad för den lilla förmågan att förstå barnens frågor att han vände på steken opch började istället anklaga, barn.. blev saftigt ramaskri.. att det finns t-.o.m barn som är apropåå mognad, mognare än vuxna auktoriteter.

Apropå mognad, vad är det.. ? Att ha sina sinnen tända, eller dovt dåsa och dämåa ner dem, för att få plats med koran bibel gud och änglar och andar och väsen som kommer-göra-något-med-barnen och deras framtid, när-de-inte-gör-sig mottagliga för auktoritetens inkompetenta missionsiver, men skulle den vara klok och mogen, skulle den avsäga sig förmågan att hålla naturkunskap med dem hen trodde skulle kunna ta vilken smörja som helst, som godtagbart för unga individer att bara sväljas.

Jag tycker iaf det är djupt anmärkningsvärt att försöka anklaga barn och unga men också vuxna att vara omogna eller sakna det förstånd som fundamentala men radikala teister varit vana vid att kunna dra som lära.. så fort teisten eller andlighetssökaren helt enkelt inte ens förstår varken sinnevärlden eller världen och behoven som hör definitivt ihop med sinne och energier som sinne tar, och avger i iaf interaktion med både individer och miljö.

Det blev rejält iuppmärksammat, fallet i USA men auktoriteten, fortsatte ändå bilda små grupper som han kunde proselytera mot och grupperna var så kalrt underåriga, den skulle knappast ha kunnat fortsätta det osmakliga mässandet för högstadiemogna eller på gymnasie, trots att det finns en hel del insiktslösa teister också där men i universitetsmiljön.. där de känner sig "djupt" insiktsfulla och tryggade & säkra. Att islam godkänner dina argument om "mognad" gör inte din hypotes mer rumsren, utifrån att skolor numera oemotsagt, fostrar elever, inte enbart levererar adekvat kunskap anpassat efter elevernas behov och krav, det är ju så olika beroende på vad kommunpolitiker klarar av att förstå för att leverera utrymme för sinnesbehoven, men sinneskapacitet behöver de inte va, enbart "mognad" ?'
Då startade ändå upplysningstiden för några hundra år sedan och du talar om "mognad" för guds vilja.. ur guds vilja ska ju människan ses som mottagare... nej? vilket auktoriteter använder som "parameter" för "förmåga"

Studera kvantfysik innan du skitförklarar det jag skriver.

Jag har inget att försvara när verkligheten ändå är densamma oavsett hur mycket vi förvränger den.

Människans fem sinnen används främst till överlevnad och de fem sinnena ska vara fullt aktiverade för alla fördelar. Men med de fem sinnena kan man inte nå det som är andligt. Så man måste aktivera det sjätte sinnet för det.

Jag är fullt för att använda sin fulla hjärnkapacitet. Då fungerar man optimalt och utvecklingen går optimalt framåt. Utan hjärna kan man inte göra något. Och det viktigt med en fungerande hjärna för en klar andlig kontakt.

P.g.a. att du du INTE nogar dig med att presentera din egen uppfattning, men däremot i sista hand tydligt talar om "alla":

Så du vill ändå diskutera logik och/eller epistemologi.

Men varför tar du det inte på relevant tråd?

Precis samma distinktion mellan mentalt funktionella och mentalt dysfunktionella kan lika bra göras om INDIVIDUELLT TROENDE; dessa är faktisk lite oftare (vanligen megalomant) psykotiska och anser sig äga särskilda "andliga förmågor" ... till skillnad den pådyvlande religionisten, som "endast" brukar vara zombifierad (~fördummat).

M.a.o. försvarar du alltså igen postulatet om "särskilda förmågor", vilket hade varit legitimt om du hade kunnit demonstrera såna förmågors existens (på relevant tråd), men är megalomani när dom presenteras som t.ex. (i detta fall) new age-förvrängd "vetenskap".

Vidhåller att du har ett liksom generalfel insmuget i din personliga uppfattning om religiositet och andlighet, så fortsätter med att enbart i all enkelhet påpeka för dig att religiösa människor är mer emotionellt begivna eller förlitar sig på känslorna, och hör o häpna, exakt samma fenomen med andligt begivna, de förlitar sig också mer på känslorna men kanske aningen mer på egocentriska känslor som ger egenvinning, samt ökar jkänslanm av mervärde, kanske är det tvärtom eller är det som jag fortf. får det till .. att andlighet bara är ett annat ord för religiositet.. :: andlighet och religiositet = sammam fenoimen, uttryckt med med två ord, den ena ordet med ambitionen stavas : jag är andlig..

det andra stavas som : jag är religiös - du har två ord för två identiska företeelser!

det är knappt ens gradskillnad, enbart att spanjoren som känner sig och vill erkänna sig vara andligt begiven, inte är som skandinaven som säger sig vara andligt begiven.. de två är båda andligt begivna utifrån att ta sats ifrån religion som myntades för hudnratals år sedan, oavsett du hämtar ifrån förhistorisk tid.. eller från 1200-talet så handlar det om relgion.. så fort det är minst två som börjar forma tänkesätt som metod för att försätta kroppen i suggestiva starkt emotionellt, överdrivet laddat.

men spanjoren kan vara relgiös och nordbon andlig, el tvärtom.. eller båda behöver religionen för att kosntatera sig inte vilja religionen, enbart innanmätet.. de mystiska stråken som religionen avslöjar.. undermedvetna.. den MER dunkla som inte riktigt kommer till ytan vid de relgiiösa sammankomsterna, dock! för den skull saknar inte religiös aktivitet den helt övertydliga och omedlebara kopplingen öppningen.. in.. mot andlighet, som är mer inre, din egen.. inget du vill dela med andra, i religionsyttringen delar man utrymmet, i andligheten sitter du med enbart dem du trivs med.. och det är minsann inte därför "något annat"

du har ett generalfel, att inte vilja förstå andlighetens intima frändskap med relgion, men kanske för att relgiion yttras och arrangeras och har så många förvillande och som många tycker, ytliga ceremonier och regler.. andligheten göms .. relgiionen är mer en uppvisning, en ceremoni är ju kollektiv demonstration av något.. men andligheten får sökaren i sällskapen, särskilt de stora samlingarna, själv uppsöka för att uppleva och därifrån sedan uppleva sig vidare till vad den/du själv ... finner vara behagligast elelr nyttigast för dig, eller trivsamt eller passande så du slipper etiketteras som relgiiös tomte , om det nu inte riktigt parerar den övriga sociala statusen du behöver, där du lever (kontexten)

dock står andlighet i omedelbar intim förening med relgiiositet.. båda förhärligar det som inte s.a.s existerar, man vill bada i abstraktion.. man vil förpassa kropp.. medan religionen jobbar mer med symbolerna och aldrig utestänger materiella saker att vara leksaker för rit och ceremoni, därför kan det kännas självklart att det nte är så "rent.. så fritt el frihetligt" , så obundet som du känner när du utestänger det materiella - likväl är du materiell och kan knappast nå behaget komforten och härligheten eller exklusiviteten att ägna dig åt mysticism.. det mystiska behöver inte ceremonien, sant. men relgiionen är fortfarande beträdande samma illusion : viljan, att nå gud.. nå högre.. nå högst, nå högre än högst, nå fram, nå in , nå djupt.. för att använda det till iaf något......... kanske något som förstärker det ni andliga och religiösa brukar kalla för "själ" , att tilslkriva sig en större bättre elelr viktigare el tyngre själ, och jämföra sig med dem som inte försöker förstärka sitt inre.. till större betydelse än det redan är, utan kanske känner sig värdelös om ine ens inre ego, får sin boost, i andlighet, elelr i arelgiiositet.. det är så gott som identiskt, med enbart olika stilistiska uttryck.

du är människa, människor som är människor, är igenkänningsbara, utifrån att någon "förandligar sig" så är den fortfarande människan, men kan vara mer emotinellt fallen och ev känsligare.. men också mer intolerant utifrån fjärmandet.. och tron som förstärker känslan att jag-är-inte-som-dem.. det där folket.. fattar ingenting.

det brukar vara sådana mentala schismer mellan olika trosuppfattningar om vad är ande vad är själ och vilken religion är rätt, vilken fel. klart man kan gilla andliga "dimensioner" men ogilla relgiion, man kan på samma sätt uppskatta religion men ogilla andliga dimensions-skapandet , till slut utmynnar det enbart värderings-konfglikter om vad en känsla är värd mot annan. tror du inte det?

för andlighet uppstår i försöket att förfina sina egna känslor att inte vara så billiga.. utan av annan dimension än något efterblivet ceremonierande utan mening... iaf enl dig ingen andlig dimension, vad vet du om det.

känner du varenda medlem i varje församling.. det finns ju många som tvingas in i religionen.. och stannar kvar där för att de blir misstrodda om de avsäger sig, men det är inte alltid så.. det finns många fler skäl i att inte lämna relgionen, det är ju personligt om inget annat.

OT om bl.a månlandningarna och 9/11 borttaget. Det här är inte konspirationsforumet.

/Moderator

När "jobbar" andligheten inte, med symboler och symbolik då?

Relgion använder definitivt symbolism för att "nå fram" med vad man säger gudskänningen i värderandet om när eller hur anden är framme eller inte är framme - men du menar att dem som inte är relgiiösa men andliga, inte använder el jobbar med symbolism, för sig själv.. eller mot eller med andra?

Japp; självutnämnda "andliga super-förmågor" (typ "den heliga anden", "transcensdentualism" etc.).

Jag skulle nästan vilja dra det så långt som att man måste vara mentalsjuk för att tro att människan varit på månen.
Men jag har förståelse för dom som tror på det, dom har blivit lurade och indoktrinerade hela sitt liv.
Men likväl är det en saga.
Så är det mer mentalsjukt att tro på en saga som man inte kan kolla upp, än att tro på en saga som man faktiskt kan kolla upp?