Verkar vara en del missförstånd här, jag är en "modern" pappa. Jag är hemma med barnet, de senaste halvåret har jag pluggat, samtidigt som jag jobbat och haft hand om barnet i cirka 20h per dag (förutom då jag jobbar) jag pluggar när lillen har somnat och lägger mig klockan 3 ungefär, jag är klar med plugg vid 00 men sitter upp därefter för den lilla egentiden. Sambon är uppväxt med att mamman skämmer bort henne så enormt, hon bryter väldigt lätt ihop, hon bryter ihop om vi bråkar, om hon inte får som hon vill, om jag säger emot, om hon har sömnbrist (vilket jag har dagligen). Hon kan få utbrott och dunka huvudet i väggen och ibland skära sig (detta händer dock kanske 1-3 gånger per år) Bortsett från detta är hon kärleksfull och bra med sin dotter, hon pluggar men jag har haft ansvaret större delen av tiden, tagit på mig det mesta gällande kontakt med dagis, bvc osv. Och när jag inte tar initiativ till att hjälpa till med att köpa saker till lillen (alltså jag hjälper till ekonomiskt, men hon får oftast planera och blir sur om inte jag engagerar mig i att välja färg å sånt), eller som att sätta ihop spjälsängen innan hon skulle födas börjar hon gråta och säga jag är jätte dålig (detta sa jag vi fixar närmar inpå hon ska födas, behöver inte ha så bråttom). Vi har går familjeterapi men verkade som att hon vi pratade med kollade snett på min tjej, enda hon verkade ha att säga om mig var att jag skulle städa lite oftare, hon fick lov att säga åt min sambo att sluta avbryta mig och gav henne råd hur hon skulle tänka gällande vårt förhållande, att min sambo skulle sluta göra massa antaganden om mig. Men så länge det går bra i vårat förhållande så är hon glad, positiv, engagerad, men då har jag själv blivit så påverkad av hennes svackor att jag inte vill umgås med henne fastän hon är glad. Hon har gjort slut flera gånger för jag inte är engagerad i hennes känslor, delvis pga hon är väldigt krävande som person och jag nästan tröttnat men även för hon (och jag överdriver INTE) kan gråta 10-12 gånger per vecka. Slutar med att hon sitter och gråter inne på toa i flera timmar och säger jag förstört hennes liv, jag kände mig ledsen för jag trodde hon gjorde slut på riktigt men jag fick lov att bli ihop med henne igen för hon grät i två dagar och jag fick lov att börja jobba igen och kunde inte ha 100% ansvar över lillen
Citat:
Ursprungligen postat av
välkommenti bup
Det är väl krävande, hon kanske känner det mer än dig. Sätt er ned och prata om situationen och vad ni båda känner om framtid och nutid.
Fixa barnvakt och ta egen tid. Förklara sedan vad du känner och fråga vad hon känner.
^
Citat:
Ursprungligen postat av
meetthefockers
Delar ni 50/50 på alla sysslor och barnpassandet då?
Jag har kanske 90% ansvar över barnet, sysslorna gör väl hon lite mer men jag säger att vi bör städa varannan dag eller var tredje dag, men hon blir arg och vill vi ska städa varje dag annars går hon runt och ser allmänt sur och irriterad ut.
Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Ja, det tro fanken att det blir slitningar om du inte vill umgås med din sambo.
Hur mycket egentid får hon?
Jag har fem barn, och har inte upplevt det problem du beskriver. När maken kom hem från arbetet hjälptes vi åt med barn och de bestyr som skulle göras ... sen hade vi (tydligen den konstiga) viljan att umgås med varandra.
Vilket innebar att när barnen var lagda och dagens undanplockat så tittade vi på TV, pratade eller umgicks med varandra.
Hade han (eller jag) klivit in i sovrummet och föredragit ensamhet framför den andras sällskap så hade det nog lett till slitningar - jag har svårt att tänka mig annat. I synnerhet hade det nog uppstått från min sida som gick hemma på dagarna med barnen som sällskap medan han faktiskt hade sociala kontakter på arbetet.
Prova att se stunderna tillsammans som "egentid" för er två, det är den tiden ni har att koncentrera er på varandra och att stärka gemenskap och känslor för varandra.
Ja inte mer än mig i alla fall, vi båda för 2-3h egentid per dag. Hon pluggar inom handel jag arbetar.
Citat:
Ursprungligen postat av
lemarck
Klart hon blir sur om du går och lägger dig utan att umgås!
Egentid är när de andra sover, eller om du typ storhandlar själv. Eller något snabbt träningspass varje vecka. I övrigt får man hjälpas åt.
Hur mycket egentid får din sambo?
Gör du 50% av alla sysslor? Om nej, börja genast.
Och se till att boka in familjeterapi fort som satan.
Kika ovan. Ja om när jag städar varannan eller var tredje dag, tänker absolut inte städa varje dag. Redan gått familjeterapi.
Citat:
Ursprungligen postat av
e7andy
Hur delar ni på allt som behöver göras?
Har ni tagit ut föräldraledighet båda två?
Har barnet börjat på förskolan och har ni båda gått tillbaka till arbetet?
Vi försöker dela på allt så gott det går. Det blir enklast att vi kör varannan gång eller att båda hjälps åt. Exempelvis så nattar vi varannan dag, vi lagar mat tillsammans, en lämnar på förskolan och den andra hämtar.
När man har ytterligare personer att ta ansvar för så är det viktigt att man planerar vem som ska göra vad. Vem som hämtar och lämnar. Vad vi ska laga för mat och när. Vem som ska handla och när osv.
Egentid får man på jobbet, på toaletten och när alla sover.
Kika ovan
Hon har, hon tog ledig från plugg medan jag arbetade och plugga. Hon pluggar fortfarande och jag arbetar. Barnet började på förskola för 1 vecka sedan. Hon vill nog inte hålla i den rutinen, gällande matlagning. Hon vill oftast ta det lugnt och inte göra något när hon kommer hem från plugg/praktik. Jag kan nog räkna på en hand hur många gånger hon har lagat mat åt mig under 4 år. Hon kan nog räkna betydligt fler från min sida.
Citat:
Ursprungligen postat av
Roxic
Förstår inte vad du menar med "ett isolerat hem", men appropå isolering får jag snarare känslan av att du inte förstår din sambos isolering. Är det bara hon som är föräldraledig? Man är ju ganska låst till hemmet med ett så litet barn, och det är ju trist att ha en oförstående sambo i den situationen.
Kika ovan. Hon var föräldraledig först 1 år. Jag pluggade och arbetade. Därefter tog jag över samtidigt som jag plugga och arbetade när hon var ledig (hon gick tillbaka till att plugga). Så här såg en dag ut för mig varje dag i ett halvår.
Sovit med lillen hela natten (vi två själva för sambon klarar inte av att sova hela natten när hon ska upp tidigt om krabaten vaknar och väcker henne) Vi går upp, äter mat o allt. Hon sover igen, jag sover också. Far iväg till någon hon får leka med, hemma vid 17. Min sambo har varit hemma 1h då ungefär, jag drar och tränar. Kommer hem och duschar, sedan tar jag lillen igen vid 20 ungefär, Jag lägger lillen vid 21. Jag lagar mat åt mig själv samtidigt som jag pluggar till 00. Jag lägger mig uppe och kollar på serier till 03. Går upp igen vid 08.30 ungefär. Så såg det ut varje dag. Som sagt förutom när jag jobbar.
Det har ju gått 2 månader sedan denna tråden så lillen har börjat på dagis, jag har fått lite mer egen tid och tjejen har sommarjobb. Men vi kommer fortfarande dåligt överens, hon överreagerar på negativa företeelser.